ÅA marinbiologernas experiment, Skärgårdscentrum Korpoström, juli 2022 Ängsö, juni 2022 Test på arbetsrummet, Skärgårdscentrum Korpoström, augusti 2022

Spiritualitet och mystik är ett återkommande tema i Gun ”Gunzi” Holmströms konst, och “Den vandrande jungfrun” är inget undantag. Målningen skapades ursprungligen som en del av en serie på tolv målningar vid namn Lärjungarna. Idén bakom serien är att alla människor söker efter sitt sanna jag och sin uppgift i livet. Detta mål förenar oss alla, fastän vi kanske bär oss åt på olika sätt eller tar olika vägar för att uppnå det. I “Den vandrande jungfrun” framförs detta spirituella sökande med hjälp av det harmoniska, nästintill meditativa, intryck de ljusa färgerna och mjuka formerna inger. Det spirituella i måleriet förstärks av det faktum att Holmström själv beskriver målningarna i serien som ikoner. Detta framkommer delvis i anspelningen till Jungfrun i verkets titel, men också då det gäller materialet och tekniken. Holmström har grunderat målningen med samma metod som ikonmålare använt i århundraden: linnetyg täckt med lager av djurlim och pulveriserad krita. Ytterligare är användningen av äggtempera på träpannå den vanligaste tekniken då det gäller traditionell ikonkonst. Gun Holmström föddes 1964 i Borgå och har varit aktiv som konstnär sedan det tidiga 1990-talet. Utöver måleriet har Holmström tidigare även arbetat med installationer och videokonst. (Ellenore Wentjärvi, konststuderande)

Vattenskulpturen vid Ekenäs kyrka består av ett tre meter högt T-kors i svartmålat stål. Från de tvärgående korsarmarna regnar vatten ner i en cirkelformad bassäng med en radie på ca 2 meter. Bassängen är försedd med pumpar som cirkulerar vattnet och kvällstid är vattenstrålarna belysta. Skulpturen är en abstraktion av korset, en av den kristna kyrkans mest centrala symboler, men också en mycket gammal förkristen symbol. I konstverket har korset formen av ett T, även kallat taukors. Det lugna vattenfallet leder tankarna till ett fruktbart regn -förutsättningen för växt och liv. Man kan med fördel betrakta skulpturen som ett uttryck för fruktbarhet vilket också tangerar konstnären, Stuart Wredes hemvist i gruppen Skördemännen. Skulpturen var en del av konstnärsgruppen Skördemännens sommarutställning i Ekenäs år 2009. Stuart Wrede, arkitekt och konstnär, född i Finland 1944 och utbildad vid Yale University i USA. Under studietiden i USA var han aktivt engagerad i student- och samhällsdebatten, bl.a. som president för Colossal Keepsake Corporation, en ickekommersiell sammanslutning som bl.a. år 1969 försåg Yale University med en "överraskningsgåva" i form av Claus Oldenburgs "Lipstick-monument". En händelse som fick uppmärksamhet i stora delar av världen. Fram till 2003 var Wrede till stor del verksam i USA, både…

”Ett tema eller röd tråd i så gott som hela min produktion är medkänsla, ett hopp om att bidra till människors gemenskap och värme oberoende av skillnader. Människor har ofta lätt att känna medkänsla och godhet gentemot djur, därför är det tacksamt att använda hunden i min konst. Hundarna är för mig individer, precis som mänskliga figurerna. Eftersom människan levt så länge med hundar har vi det i våra gener att förstå och kunna “läsa” hunden och dess språk. Jag tror att man kan bli mera medkännande genom övning. På ett personligt plan kan sägas att den här hunden påminner mycket till färg och habitus om en hund, Doni, som levde i mitt barndomshem, som jag avbildade kanske första gången i keramik som 6-åring.    Beträffande materialet, har jag på de senaste åren så gott som helt övergått till trä. Med dagens verktyg känner jag mig mycket fri med träet, man kan limma ihop, såga, hugga, gröpa och igen limma ihop, om och om igen. Tillgången är gränslös. Ur en hållbarhetssynvinkel är träet bra, CO2-fotspåret är minimalt jämfört med t.ex. brons eller keramik som jag också använt.” (Joakim Sederholm, konstnär) Joakim Sederholm föddes 1969 i Grankulla. Han har tidigare studerat arkitektur…

Olga Benedicte. Foto: Lana Ohrimenko.

Den danske skulptören Morten Modins samling av små glänsande masker i "The Opposite of Me is Not the Opposite of You" fångar utrymmet och låter ljuset, rörelserna och de människor som passerar reflekteras och speglas fritt. Maskerna varierar i uttryck, ögonhålarna är antingen stora eller väldigt små och placerade på olika höjd. En av maskerna har ingen öppning alls mot omvärlden. Två är rödfärgade och en grön som för att uttrycka känslotillstånd. Fokus ligger på seendet i sig. Ögonen i sig kopplas ofta till själens spegel. Genom ögat kommer vi i kontakt med andra människor. Via våra ögon ser vi andra, blir sedda och kan känna oss kopplade till varandra. Dessa reflekterande masker med svarta ögonhålor förmedlar tomhet, men samtidigt också ett slags skydd mot omvärlden, vi kan dölja vår sanna identitet bakom masken. Även om de är reflekterande så vänder de samtidigt spegeln inåt. De gör oss också medvetna om att blicken är individuell. Att vi inte alla ser världen på ett liknande sätt, utan att det finns skiftningar och olikheter. Modin påstår själv: ”Under åren har maskerna varit ett återkommande studieområde för min praktik. Detta beror i synnerhet på att maskens grundläggande funktion i att vara en 'identitetsdöljare'.…

Kakelkompositionen "Äfsharis" mönster grundar sig på ren matematik; radier och cirkelmått. Åsa Hellman har i fråga om uttryck tagit starka intryck från islamiska geometriska mönster, speciellt under vistelser i Alhambra-palatset i Andalusien. Hon berättar själv: ”Väl på plats var det rofylldheten i kombinationen keramiska kakel, trädgårdsanläggningar och vatten som gjorde det största intrycket på mej. En liknande, meditativ men samtidigt vital prakt, återfann jag när jag såg kakelväggarna i Istanbuls moskéer. Avsikten med dessa storartade, islamiska utsmyckningar är väl att människoanden genom deras skönhet skall få kontakt med något högre, ovan vardagslivets mödor? Är skönhet inom konsten med andra ord ett fysiskt utryck för människans andlighet?” Hellman hämtar ofta inspiration från resor, bland annat i Nordafrika, Sri Lanka, Japan och Medelhavet. Hennes produktion är bred, allt från skulpturer, väggreliefer till tekoppar. Glasyr med guldlyster finns i många av hennes verk och hon är mycket dekorativ, form- och berättelserik i sitt uttryck. Hellman räds inte ornamentik, till skillnad från den ofta strängt minimalistisk betonade finländska keramiken. Kvinnofrågor ligger Hellman varmt om hjärtat. Gällande "Äfshari" berättar hon följande: "I mitt vardagsrum hade jag länge en vacker, handvävd, iransk matta. Den var huvudsakligen röd med inslag av svart, vitt och lila. När jag…