Stefan Bremer, Mohammed, ur serien Den viktigaste bilden, 2015, fotografiserie. Fotografen Stefan Bremers färgfotografi berättar om asylsökanden och deras viktigaste bilder. Detta fotografi hör till en större helhet med unga män. Männen håller alla upp sin mobilkamera och visar det enda de har kvar från det hem de tvingats lämna. Stefan Bremers arbete med asylsökande fick stor uppmärksamhet med utställningen Exodus i Glaspalatset i Helsingfors 2015. Bremer bestämde sig sedan för att fokusera på flyktingfrågor framöver för att kunna följa upp situationen. Bremer reste i flera års tid runt på flyktingförläggningar i Finland. Till en början försökte han främst ta fasta på den tryckande stämning som rådde på dessa centraler, men sedan började han fråga flyktingarna vilken den viktigaste bilden i deras mobiltelefon är. De flesta asylsökande visade först endast bilder från deras dramatiska flyktresor. Men Bremer berättar att efter en tid lade sig chocken och utbyttes mot en enorm längtan, och de ville de mer och mer visa bilder på sin mamma, sina barn eller vänner som blivit kvar i hemlandet. Mobiltelefonen fungerade som ett slags dagbok och minnesarkiv. Bremer tar på detta sätt fram männen som individer, inte den bild som massmedian vanligen ger. Hans verk visar att…

Lotta Ingman (f. 1978) bor och arbetar i Vichtis. Hon blev bildkonstmagister från Bildkonstakademin år 2011. Ingmans verk finns bland annat i Kiasmas, Wihuris, Lars Svanljungs, Stiftelsen Pro Artibus och Statens konstverkskommissions samlingar. Hon är medlem i Målarförbundet.

Pro Artibus tekniker Peik Neovius hänger upp Susanne Gottbergs verk på Arbis i Vasa.

Carina Granlunds konst består av lekfullt tragikomiska teckningar och målningar där hon utforskar människans inre liv och relationer till varandra. Granlund har hävdat att hon med sin konst försöker förstå sig själv och andra. Hon beskriver också sitt arbete som självironiskt, och väljer att hämta inspiration från sitt eget liv och sina egna misslyckanden. Granlund tecknade Nutidsmänniska för nästan tjugo år sedan, och verket är hennes personliga tolkning av den samtida människan. Som mycket av Granlunds konst är verket mörkt humoristisk; även om det förmedlar en samhällskritik behandlar Granlund ämnet med humor. I teckningen balanserar en människa på vattenytan och är på väg att sjunka ner till havets botten där fula fiskar simmar. Istället för en dykarhjälm har figuren endast ett ämbar på huvudet för att skydda sig från vattnet och fiskarna. Här uttrycker Granlund den känsla av ångest och hjälplöshet samtiden kan ge oss. Bilden går till största del i en gråskala, något Granlund beskrivit som ett medvetet val för att förmedla en form av andlig fattigdom. Carina Granlund föddes 1967. År 1992 utexaminerades Granlund från Svenska Konstskolan i Nykarleby, det som i dag är Yrkeshögskolan Novia. Idag lever och arbetar Granlund i Petsmo i Korsholms kommun. (Ellenore Wentjärvi,…