I Emma Helles keramikverk finns det ofta kopplingar till konsthistoria och mytologi, men istället för att blint följa traditionen väljer hon att belysa figurer som blivit försummade i historien. Genom att kombinera kvinnliga former med lerans grovhet skapar hon personliga och expressiva konstverk. Helles skulpturer uttrycker ofta integritet och stolthet och hennes figurer är alltid hjältar i sina egna berättelser. “Porslinmuseets hjältinna” är på många vis en klassisk byst utan armar och ben, men tack vare hur Helle har format materialet har hon skapat ett verk som är allt annat än traditionellt. Trots bristen på armar och ben framstår figuren definitivt inte som hjälplös, och med sin raka hållning och röda läppar utstrålar hjältinnan kvinnlig självsäkerhet. Helle har vävt in många referenser till havet i sitt verk. Likt tatueringar har marinblåa och turkosa havsdjur målats över hjältinnans höfter och mage och där hennes armar borde sitta har istället formen av sjöjungfrur tillfogats. Användningen av sjöjungfrun knyter an till hjältinnans kvinnlighet, eftersom sjöjungfrur ofta symboliserar helighet och frihet hos kvinnor. Intressant är också att nämna att sjöjungfrur, precis som “Porslinmuseets hjältinna”, saknar ben. Runt halsen har hjältinnan en orm och på hennes vänstra axel lutar sig en apa. Både apan och…

" 'Totuuden kannet' har jag skapat för utställningen 'Proteggimi' som jag ställde ut tillsammans med min man Jimmy Pulli år 2010. Proteggimi är italienska och betyder 'beskydda mig'. Hela utställningen fick sin början när vi var med om en bilolycka. En långtradare med släp körde på vår bil. Hela familjen överlevde, men olyckan orsakade en stark känsla av otrygghet. Ingen av de förbipasserande stannade för att hjälpa oss när olyckan skedde. Proteggimi-utställningen behandlade känlsor av trygghet och otrygghet. Jag har tänkt mycket på det här ämnet. Vad skapar känslor av trygghet, eller otrygghet? Är det en tutt för babyn? Tutten är bara en bit plast och gummi, men skapar en illusion av trygghet. Är det pengar som ger trygghet? Är det religion?”Totuuden kannet” behandlar religion. Om vi tar hela Finland i beaktande, finns här många olika religioner och alla utropar sig som sanningen, den enda sanningen. Ger det en känsla av trygghet? Kanske. För andra ger det känslor av otrygghet.Det är lätt att slå och trycka ner med 'Totuuden kannet', 'Sanningens pärmar'. De skyddar också och ger trygghet. Är det illusion eller sanning? 'Totuuden kannet' är ett parverk. Serien består bara av dessa två verk. Verken är monotypier. Jag har…

" 'Totuuden kannet' har jag skapat för utställningen 'Proteggimi' som jag ställde ut tillsammans med min man Jimmy Pulli år 2010. Proteggimi är italienska och betyder 'beskydda mig'. Hela utställningen fick sin början när vi var med om en bilolycka. En långtradare med släp körde på vår bil. Hela familjen överlevde, men olyckan orsakade en stark känsla av otrygghet. Ingen av de förbipasserande stannade för att hjälpa oss när olyckan skedde. Proteggimi-utställningen behandlade känlsor av trygghet och otrygghet. Jag har tänkt mycket på det här ämnet. Vad skapar känslor av trygghet, eller otrygghet? Är det en tutt för babyn? Tutten är bara en bit plast och gummi, men skapar en illusion av trygghet. Är det pengar som ger trygghet? Är det religion?”Totuuden kannet” behandlar religion. Om vi tar hela Finland i beaktande, finns här många olika religioner och alla utropar sig som sanningen, den enda sanningen. Ger det en känsla av trygghet? Kanske. För andra ger det känslor av otrygghet.Det är lätt att slå och trycka ner med 'Totuuden kannet', 'Sanningens pärmar'. De skyddar också och ger trygghet. Är det illusion eller sanning? 'Totuuden kannet' är ett parverk. Serien består bara av dessa två verk. Verken är monotypier. Jag har…

Jan-Erik Andersson Det eviga ljushavet över det ljudande golvet Ett helhetskonstverk för tunneln i Majblommans seniorhem (Helsingfors) 2006 Det eviga ljushavet över det ljudande golvet är ett beställningsverk för en 80 meter lång tunnel som sammanbinder seniorhemmets äldre och nyare delar. Konstverket är fokuserat på att kunna upplevas även av de synskadade som bor och vistas här. Ett 60 tal lampor, inköpta i second hand butiker, ger en ombonad och hemtrevlig karaktär åt tunneln. Lamporna är fästa i en lång rad längs hela tunneln. För att göra konstverket interaktivt lämnade Andersson utrymme för invånarnas egna lampor. På så sätt har invånarna kunnat ta med sig något personligt från sina gamla liv och sätta sin egen prägel på tillvaron i seniorhuset. För Andersson anknyter lamporna till barndomsminnen av 50-talets lampbutiker, som på ett magiskt sätt lyste upp det annars så dystra stadslandskapet. På samma sätt lyser nu tunnelns ljushav upp invånarnas vardag i den annars så gråa tunneln. På tunnelgolvet har Andersson placerat figurer utskurna i olikfärgade linoleummattor. De 12 figurerna, som symboliserar livets grundenergier; kärlek, ätande, sökande, känns igen i Anderssons övriga konstnärliga produktion. Under varje figur finns en hålighet täckt av en aluminiumplatta vilket ger ett eko då man…

Naturens inslag i form av buskar, träd och kullar är böljande medan de arkitektoniska elementen är strikt geometriska. Överlag är Ekelunds målningar koloristiskt nedtonade. Betraktaren bjuds på harmoni i färgerna och formerna. Ljuset och den disciplinerade arkitektoniska strukturen är karakteristiska för Ekelund. Kompositionerna bestående av vågräta och lodräta linjer och ytor, ger tillsammans med de ljusa, varma färgerna Ekelunds konst ett dämpat och nästan melankoliskt uttryck. Inga människor förekommer i målningarna. Intresset för arkitekur var gemensamt med brodern, arkitekt Hilding Ekelund medan Cezannes landskapsmålningar från 1880-talet, däribland målningsserien Montagne Sainte-Victoire, uppenbarligen har haft ett stort inflytande på Ekelunds måleri. Men i motsats till sin förebild Cézanne målade alltså Ekelund också urbana miljöer.

Stefan Bremer, Mohammed, ur serien Den viktigaste bilden, 2015, fotografiserie. Fotografen Stefan Bremers färgfotografi berättar om asylsökanden och deras viktigaste bilder. Detta fotografi hör till en större helhet med unga män. Männen håller alla upp sin mobilkamera och visar det enda de har kvar från det hem de tvingats lämna. Stefan Bremers arbete med asylsökande fick stor uppmärksamhet med utställningen Exodus i Glaspalatset i Helsingfors 2015. Bremer bestämde sig sedan för att fokusera på flyktingfrågor framöver för att kunna följa upp situationen. Bremer reste i flera års tid runt på flyktingförläggningar i Finland. Till en början försökte han främst ta fasta på den tryckande stämning som rådde på dessa centraler, men sedan började han fråga flyktingarna vilken den viktigaste bilden i deras mobiltelefon är. De flesta asylsökande visade först endast bilder från deras dramatiska flyktresor. Men Bremer berättar att efter en tid lade sig chocken och utbyttes mot en enorm längtan, och de ville de mer och mer visa bilder på sin mamma, sina barn eller vänner som blivit kvar i hemlandet. Mobiltelefonen fungerade som ett slags dagbok och minnesarkiv. Bremer tar på detta sätt fram männen som individer, inte den bild som massmedian vanligen ger. Hans verk visar att…

Stefan Bremer, Al Hussein Ahmed, ur serien Den viktigaste bilden, 2016, fotografiserie. Fotografen Stefan Bremers färgfotografi berättar om asylsökanden och deras viktigaste bilder. Detta fotografi hör till en större helhet med unga män. De står alla mot orange bakgrund med blicken rakt mot betraktaren. Männen håller alla upp sin mobilkamera och visar det enda de har kvar från det hem de tvingats lämna. Stefan Bremers arbete med asylsökande fick stor uppmärksamhet med utställningen Exodus i Glaspalatset i Helsingfors 2015. Bremer bestämde sig sedan för att fokusera på flyktingfrågor framöver för att kunna följa upp situationen. Bremer reste i flera års tid runt på flyktingförläggningar i Finland. Till en början försökte han främst ta fasta på den tryckande stämning som rådde på dessa centraler, men sedan började han fråga flyktingarna vilken den viktigaste bilden i deras mobiltelefon är. De flesta asylsökande visade först endast bilder från deras dramatiska flyktresor. Men Bremer berättar att efter en tid lade sig chocken och utbyttes mot en enorm längtan, och de ville de mer och mer visa bilder på sin mamma, sina barn eller vänner som blivit kvar i hemlandet. Mobiltelefonen fungerade som ett slags dagbok och minnesarkiv. Bremer tar på detta sätt fram männen…

Malou Zilliacus, Tatu Nenonen och Sinna Virtanen Pro Artibus personal efter performance demon i Konungskär

Bildkonstsalen i Academill, Åbo Akademi i Vasa Studerande arbetar under kursen Bildkonst som kunskapsområde

Ida Koitila. Foto: Mika Minetti.

Saara Ekström (f. 1965 i Åbo) utexaminerades från Åbo ritskola år 1986 och debuterade samtidigt som konstnär. I början av sin karriär arbetade hon mest med måleri och konstgrafik, men har senare övergått till fotografi och rörlig bild. Ekström har haft tiotals separatutställningar och visat sina verk runtom i världen. Hon har också gjort fem offentliga verk. Den flerfaldigt prisbelönta konstnären fick bland annat AVEK-priset för sin mediekonst år 2018. Ekströms verk finns i finländska, svenska och amerikanska samlingar.

Saara Ekström (f. 1965 i Åbo) utexaminerades från Åbo ritskola år 1986 och debuterade samtidigt som konstnär. I början av sin karriär arbetade hon mest med måleri och konstgrafik, men har senare övergått till fotografi och rörlig bild. Ekström har haft tiotals separatutställningar och visat sina verk runtom i världen. Hon har också gjort fem offentliga verk. Den flerfaldigt prisbelönta konstnären fick bland annat AVEK-priset för sin mediekonst år 2018. Ekströms verk finns i finländska, svenska och amerikanska samlingar.

Saara Ekström (f. 1965 i Åbo) utexaminerades från Åbo ritskola år 1986 och debuterade samtidigt som konstnär. I början av sin karriär arbetade hon mest med måleri och konstgrafik, men har senare övergått till fotografi och rörlig bild. Ekström har haft tiotals separatutställningar och visat sina verk runtom i världen. Hon har också gjort fem offentliga verk. Den flerfaldigt prisbelönta konstnären fick bland annat AVEK-priset för sin mediekonst år 2018. Ekströms verk finns i finländska, svenska och amerikanska samlingar.

Saara Ekström (f. 1965 i Åbo) utexaminerades från Åbo ritskola år 1986 och debuterade samtidigt som konstnär. I början av sin karriär arbetade hon mest med måleri och konstgrafik, men har senare övergått till fotografi och rörlig bild. Ekström har haft tiotals separatutställningar och visat sina verk runtom i världen. Hon har också gjort fem offentliga verk. Den flerfaldigt prisbelönta konstnären fick bland annat AVEK-priset för sin mediekonst år 2018. Ekströms verk finns i finländska, svenska och amerikanska samlingar.