”'Wargame' är ett verk som ingick i en svit av fyra dukar i exakt samma format och de är alla tudelade för att de ska påminna om gammaldags brädspel som man kan vika upp och ställa på soffbordet. Varje duk är alltså en spelplan på vilken ett drama kan utvecklas och spelas. Titeln ger en hänvisning om en möjlig tolkning, men är endast en option och ingen absolut sanning. Wargame anspelar på krig, spel och lek. Vid denna tidpunkt var bilden en sorts kommentar till det sociala spel som finns emellan män och kvinnor, inbegripande traditionella, närmast cementerade könsroller. Något som kan utvecklas till en destruktiv relation och påminna om ett tvåfrontskrig om det vill sig illa. De rosaröda färgerna antyder att det handlar om en kärleksrelation, men den varma färgskalan och rutmönstret dämpar dramat som kanske försiggår mellan de två parterna (på respektive duk angivna genom ett svagt antytt ansikte). De tecknade elementen har både idémässiga och kompositionsmässiga funktioner. På ett vis förstärker de tanken om att det på bilden pågår en tyst strid mellan det manliga och det kvinnliga. Man ser antydningar till vapen, ammunition, en handgranat å ena sidan. Å andra sidan läppstift, en puderdosa. Det handlar…

Vattenskulpturen vid Ekenäs kyrka består av ett tre meter högt T-kors i svartmålat stål. Från de tvärgående korsarmarna regnar vatten ner i en cirkelformad bassäng med en radie på ca 2 meter. Bassängen är försedd med pumpar som cirkulerar vattnet och kvällstid är vattenstrålarna belysta. Skulpturen är en abstraktion av korset, en av den kristna kyrkans mest centrala symboler, men också en mycket gammal förkristen symbol. I konstverket har korset formen av ett T, även kallat taukors. Det lugna vattenfallet leder tankarna till ett fruktbart regn -förutsättningen för växt och liv. Man kan med fördel betrakta skulpturen som ett uttryck för fruktbarhet vilket också tangerar konstnären, Stuart Wredes hemvist i gruppen Skördemännen. Skulpturen var en del av konstnärsgruppen Skördemännens sommarutställning i Ekenäs år 2009. Stuart Wrede, arkitekt och konstnär, född i Finland 1944 och utbildad vid Yale University i USA. Under studietiden i USA var han aktivt engagerad i student- och samhällsdebatten, bl.a. som president för Colossal Keepsake Corporation, en ickekommersiell sammanslutning som bl.a. år 1969 försåg Yale University med en "överraskningsgåva" i form av Claus Oldenburgs "Lipstick-monument". En händelse som fick uppmärksamhet i stora delar av världen. Fram till 2003 var Wrede till stor del verksam i USA, både…

Andy Best & Merja Puustinen, Ondskans blommor, 2022, tyg, metall, luftblåsare. Foto: Ahmed Alalousi. Från vänster till höger: Hilda Hellström, The Pineal Gland, 2020, sten, silikon. Hilda Hellström, Night Visit, 2019, jesmonite. Hilda Hellström, Portal, 2016, stengodslera. Axel Antas, Low lying cloud formation captured, 2005, fotografi, Kiasma. Foto: Ahmed Alalousi.

Lars-Gunnar Nordströms stålskulptur "Dimensionell konstellation" från 1978 är deponerad av Stiftelsen Pro Artibus för två år på Hanaholmen, där den ges en unik inramning mot havet med omgivande tallar och kulturcentrets sjuttiotalsbyggnad i bakgrunden. Lars -Gunnar Nordström kallade själv verket “en tredimensionell rörelse som vill visa hur vår kultur växer under ofta mycket hårda villkor.” Vilket är ett mycket aktuellt tema också idag. Kargt men dynamiskt strävar den uppåt. Likt en knotig tall utsatt för hårda vindar vid havsbandet. Lite på samma sätt kan man se på Lars Gunnar Nordströms konstnärsbana. Han var en pionjär för det abstrakta inom konsten i Finland, det vill säga konstruktivismen. Nordström var faktist den första som höll en soloutställning med helt abstrakta målningar i Finland, året var så sent som 1949. Han var till och med före Birger Carlstedt i detta fall. Det var strax efter en resa i Paris som gav Nordström starka intryck bland annat av Vasarelys konst. Men det totalt abstrakta och intryck från kontinenten togs inte väl emot i Finland under denna tid, man ville faktist då ännu, strax efter kriget favorisera det nationella. På 1950-talet inverkade han på ett avgörande sätt på den abstrakta konstens genombrott i Finland och…

I samarbete med Café Schjerfbeck

”Inspirationen till dessa målningar (Polychrome #3 och #4) kom till mig under en vistelse vid konstnärsresidenset Mustarinda i Kajanaland år 2017. Jag spenderande två mörka vintermånader där, november och december. Under mina vandringar i de omgivande skogarna slog det mig att, när jag kopplade bort pannlampan och lät ögonen vänja sig vid det omgivande mörkret, så tycktes absolut svart (liksom absolut vitt) inte existera någonstans i naturen. Istället så dansade ett virrvarr av olika färger framför mina ögon och jag fascinerades av detta fenomen. Mitt måleri har alltid bestått av att undersöka måleriets egna grundförutsättningar, det vill säga yta, färg och fiktivt bildrum. Min strävan att förenkla drevs av en längtan att försöka förtydliga. Att skala bort de element som inte bidrog till att tydliggöra målningarnas inneboende idé. Redan 3 år före min vistelse på Mustarinda hade jag arbetat mig fram till den monokroma, enfärgade ytan, som jag kom att se som en sorts "måleriets nollpunkt" där både dess början och dess slut kom att mötas. Och jag visste efter detta inte hur jag skulle gå till väga för att fortsätta med mitt måleri. Så jag slutade att måla helt enkelt. Istället sysselsatte jag mig med att mestadels arbeta med ljud och…