Petra Lindholm Four Leaf Clover VI handkolorerat fotografi, 2010 Petra Lindholms fotografi Four Leaf Clover VI anknyter till känslor såsom omöjlig längtan, hjärtesorg och melankoli. Men också till minnen, hopp och framtidstro. Petra Lindholms farfars faster, Ann-Marie, vistades i början av 1900-talet på ett vilohem i Alperna, för att läka sin sorg efter att hennes ryska fästman försvunnit spårlöst i och med den ryska revolutionen. Från sanatoriet i Alperna började Ann-Marie fotografera utsikten, ett sätt att bearbeta en sviken kärleks obesvarade frågor. Med kameran fångade hon bergens närvaro genom diset på andra sidan sjön. Bergsmassivet som orubbligt stod kvar medan tiden envetet rann förbi, hennes enorma förlust till trots. Verket Four Leaf Clover VI är en del i sviten ”Fyrklöver”, som består av fönsterstora utskrifter där Ann-Maries original har bearbetats digitalt och handkolorerats. Verket badar i ett rosa dunkel. Den rosa färgen representerar medlidande, omhändertagande och kärlek. Nyansen är relaterad till ovillkorlig kärlek och förståelse samt akten att ge och få omsorg. I färgpsykologin står färgen för hopp och symboliserar värme och känslighet samt en förhoppning om att allt kommer att ordna sig. Man kan således även läsa in känslor som hopp och framtidstro i Lindholms verk. Bergen kan också…

https://vimeo.com/565928753

https://vimeo.com/564602973

I den finländska bildkonstnären Ylva Holländers konst är det de många små detaljerna som bygger upp de större helheterna. Hon visar att verkligheten är en förunderlig plats, med många små och stora fenomen som kan begrundas. Naturen och konsthistorien är ständiga inspirationskällor i konstnärens mångskiftande uttryck. Holländer tar bland annat intryck av 1700-talets naturvetenskapliga studier, men hon bryter från det vetenskapliga i och med att hon tillför en konstnärlig dimension av lekfullhet. Holländers målningar, teckningar och skulpturer framstår som ett slags mångbottnade encyklopedier där hon undersöker hur livet ser ut. Allt får rymmas med i en och samma helhetsupplevelse och allt tycks också hända samtidigt: man kan betrakta världen ovanifrån, underifrån, in- och utifrån. Återkommande är trådar och rötter som sammanfogar bild efter bild och det är ett evigt flöde som varken har början eller slut. Med finns en ständig rytm och kollisioner, till och med explosioner. Inga fenomen är separata, utan det som ligger närmast intill binds samman med det som finns längst borta. Holländer betraktar omgivningen som fenomen utan att ta ställning och i hennes verk hägrar inte tid eller rum. Holländer tar ej heller fram människan som kronan på verket; i teckningarna är bakterier och maskar lika…

Framför Ulla Malms målning Den gamla gården blir man överraskad av materialet. Det är olja på duk, men ser ut som luftigt svävande akvarell. Det genomsläppliga och lätta måleriet ger aningar om en förfluten tid, som om den gamla gården kom till oss genom lager av tid, lite suddig i kanterna. Ulla (Lovisa Ulrika) Malm, född och uppvuxen i Lovisa (1930-2009), genomförde sina konststudier i Helsingfors, Stockholm och Paris. I början av 1970-talet flyttade hon till Helsingfors, där hon fortsatte sin framgångsrika karriär. Ulla Malm ställde ut sin konst för första gången 1952. Sitt stora genombrott fick hon med separatutställningen i Galerie Phergus i Helsingfors 1979. Hon är känd för sina skärgårdslandskap samt motiv från Italien och Grekland, stilleben och figurbilder, bland annat barnporträtt, målade i en färgmättad, ljusstark, impressionistisk stil. Ulla Malms verk finns representerade i bland annat följande samlingar: Svenska kulturfonden/Pro Artibus, Amos Anderson, Arne Gyllenberg och Arne Grahn. Hon blev under sin karriär tilldelad Stiftelsen Stina Krooks pris. ”Som konstnär är man beroende av det egna sökandet, av skapandet i lugn, ro och stillhet.”― Ulla Malm (citat från svenska Yle i artikel om hennes minnesutställning i Borgå 2015)

I sina verk använder sig Ylva Holländer av lekfullhet och humor för att utforska djupare existentiella frågor. I och med att tekniken ofta väljs efter idén har Holländer använt sig av flera olika uttrycksätt under sin karriär; allt från mindre skulpturer till större installationer. I verket “Upplysningsläran” har Holländer kombinerat en porslinfigurin från en loppmarknad med porslinslera för att skapa en mångfacetterad skulptur i kollagestil. Verket ställdes första gången ut i samband med grupputställningen “Salon de Porveaux” i Borgå Konsthall 2016. Utgångspunkten för utställningen var rokokokonsten, vars fenomen konstnärerna fick tolka fritt. I “Upplysningsläran” låter Holländer rokokons lättsamhet och lekfullhet förmedlas genom den tidstypiska porslinspojken och användningen av vitt och glättiga pastellfärger. Denna glättighet kontrasteras med verkets titel som anspelar på den samtida Upplysningen, en filosofisk period som präglades av värdering av sunt förnuft. Detta förmedlas med hjälp av de randiga kulor porslinspojken står på, där ränderna symboliserar upplysningens nya tankar och mängden bollar visar hur tankarna förökar sig. Genom att ställa det estetiskt ytliga inom rokokon mot det filosofiskt intellektuella inom upplysningen skapar Holländer en intressant kontrast och ett djup i verket. Ylva Holländer föddes 1955 i Boden, Sverige och är numera bosatt i Borgå. Hon utexaminerades 1979 från…

"I Hans Holbeins (1497-1542) magnetiska porträttmålning ”Ambassadörerna” lutar sig två välklädda män mot ett bord fullt av föremål som illustrerar de inflytelserika karlarnas karriär och kunnighet, men som även symboliserar egenskaper vilka inte lätt kan spåras. Med Holbeins målning som inspirationskälla intervjuade jag Wivan Nygård-Fagerudd och Björn Teir om allt som format deras vägar och val i livet. Slutresultatet blev två rörliga videoporträtt med ett antal visuella nycklar till personernas karaktärer och identitet, medan de också innehåller en intuitiv tolkning av mina modellers inre egenskaper. En flygande duva, blommande kvistar, gröna draperier och antika notböcker som balanseras upp av äpplen och dekorativa snäckor. I kvinnans porträtt kan man se kultur och kunskap, ett mångsidigt yrke, strävan för en bättre värld, öppenhet, ansvar och feminin styrka. Runt mannen svävar gula riddar- och blåa morpho peleides -fjärilar, medan han långsamt snurrar på jordgloben i en omgivning med skandinaviska inslag, vykort av flygplan, ängsblommor och stenar slipade av havet. Här representerar föremålen förtroendepositioner, stabilitet, resor, diplomati, naturnärhet och erfarenhet. Fjärilarna beställdes som puppor från England och sköttes på Botaniska trädgården i Kajsaniemi, där jag fick uppföra min lilla fjärilfarm. Duvan tränades av djurskötaren Tuikku Kaimio och till allas begeistrade förvåning flög den världens…

Carina Granlunds konst består av lekfullt tragikomiska teckningar och målningar där hon utforskar människans inre liv och relationer till varandra. Granlund har hävdat att hon med sin konst försöker förstå sig själv och andra. Hon beskriver också sitt arbete som självironiskt, och väljer att hämta inspiration från sitt eget liv och sina egna misslyckanden. Granlund tecknade Nutidsmänniska för nästan tjugo år sedan, och verket är hennes personliga tolkning av den samtida människan. Som mycket av Granlunds konst är verket mörkt humoristisk; även om det förmedlar en samhällskritik behandlar Granlund ämnet med humor. I teckningen balanserar en människa på vattenytan och är på väg att sjunka ner till havets botten där fula fiskar simmar. Istället för en dykarhjälm har figuren endast ett ämbar på huvudet för att skydda sig från vattnet och fiskarna. Här uttrycker Granlund den känsla av ångest och hjälplöshet samtiden kan ge oss. Bilden går till största del i en gråskala, något Granlund beskrivit som ett medvetet val för att förmedla en form av andlig fattigdom. Carina Granlund föddes 1967. År 1992 utexaminerades Granlund från Svenska Konstskolan i Nykarleby, det som i dag är Yrkeshögskolan Novia. Idag lever och arbetar Granlund i Petsmo i Korsholms kommun. (Ellenore Wentjärvi,…

Ann Sundholm Oasen 2006 Oasen avtäcktes den 29. 9 2006 på Jan-Magnus Jansson plats i Helsingfors. Oasen består av tre sovande lejon under en orange sol/måne, omgivna av sorlande vatten. Lejonen är ca 4 meter långa och 80 cm höga, och gjutna i gul betong. De ligger på ett ovalt underlag av kullerstenar som har måtten 14 x 12 meter. Längs med kullerstenarnas yttre kant löper en fördjupning för det cirkulerande vattnet. Till vintern stängs vattnet av och Oasens karaktär förändras, ljudlösheten blir påtaglig och lejonen ligger under täcken av snö. Verket belyses av ett varmt orange sken som sprids från 4 meters höjd. Lampans stolpe är av ärgad koppar och bollen av orange akryl. Det gigantiska projektet Oasen kom att ta mera än tre år i anspråk. Innan Sundholm kunde skrida till verket med själva modelleringen av lejonen måste ett omfattande planeringsskede genomgås. På grund av lejonens enorma tyngd, terrängens karaktär och det tillhörande vattenelementet krävdes precisa utredningar av de tekniska faktorer som hänförde sig till dels de förberedande åtgärderna på torget dels produktionen av själva konstverket och dess olika komponenter. Idag ligger tre sovande lejonhannar på Jan-Magnus Janssons Plats. Oasen har väckt mycket förtjusning bland dem som rör…