En jacka hänger på en krok i en ljusgrå rumslighet. Jackan verkar genomskinlig och öppnar ett landskap för oss med de enklaste medel tillgängliga: grön mark, blå himmel. Det grå rummets begränsning sammanfaller med landskapet, och mötet knyter ihop de två världarna. Linjen där golvet möter väggen får en fortsättning i horisonten. Ute och inne. Jackan finns i ett rum, men är samtidigt en dröm, en önskan, ett minne. Den ger ledtrådar om en annan tid, en annan verklighet; ett förborgat tillstånd. Brandt (f. 1950 i Helsingfors) växte upp i ett konstnärligt hem, hennes far var poeten och bildkonstnären Rabbe Enckell och hennes mor bildkonstnären Aina Erikson-Enckell. Hon gick på Fria Konstskolan på 1970-talet. Hon har blivit karaktäriserad som ett slags Finlands Hilma af Klimt, och hennes arbeten framstår som symbolistiska i sina förskjutna vardagsobservationer. Pamela Brandt säger själv om sitt arbete: “Det är rocken, inte marken och himlen, som får ange det klara dagsljuset. Bara på så vis kan en längtan uttryckas starkare än om allt varit normalt. Mina målningar försöker ofta beskriva någon sådan spänning mellan två lägen, därför är de också på jakt efter att gestalta tid, villkorlig tid, ja faktiskt konditional tid, eller bara futurum. Under…

”Med Konvalescenten nickar jag mot Helene Schjerfbecks verk med samma namn. Karaktären i målningen föreställer min partner som var i behov av en konvalescensperiod efter att hon utexaminerats. Istället för en kopp te håller hon i en Playstation -kontroller och försöker distrahera sig från utmattningen genom att spela. Kakelugnen reflekterar suddigt (och oigenkännbart) ett regnigt landskap från spelet Red Dead Redemption 2. Bredvid soffan står ett litet citronträd och en keramisk skulptur (som jag själv gjort) som håller ett ljus som släckts för att illustrera hur behovet att prestera också satts på paus.” Konstnärens verk är som gåtfulla resor in i konsthistorien, från vilken han hämtar idéer till verk som innehåller samtida karaktärer. Målningarna Snäcklyssnaren och Konvalescenten är bra exempel på den mystiska föreningen mellan tradition och nutid. Joel Slotte (f. 1987 Karleby) är en bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Han studerade först i Nordiska konstskolan 2007-2009 och sedan i Bildkonstakademin. Därifrån utexaminerades han år 2016. Slotte är en mångsidig konstnär som målar, tecknar och gör keramik. Hans verk finns bland annat i Kiasmas, Pro Artibus och HAM:s samlingar. Joel Slotte valdes till Årets unga konstnär 2021.

Kim Simonsson, Årets unga konstnär 2004, bor och arbetar i Fiskars. Som 11-åring tillverkade han sin första vita skulptur på sin bakgård, Kalle Anka gjord av snö. I Simonssons konst kombineras populärkulturella fenomen med traditionell keramikkonst i form av gåtfulla barnfigurer, djur och hybrider. Flera av hans konstverk betraktas idag som moderna klassiker. Kim Simonsson (f. 1974 i Helsingfors) studerade på keramikavdelningen vid Konstindustiella högskolan i Helsingfors åren 1995–2000. Han har hållit separatutställningar bl.a. i Helsingfors, New York, Paris, Berlin, Stockholm, Oslo, Köpenhamn och Madrid. Åren 2009–2012 var han Pro Artibus residenskonstnär i Villa Snäcksund i Ekenäs.

Kim Simonsson, Årets unga konstnär 2004, bor och arbetar i Fiskars. Som 11-åring tillverkade han sin första vita skulptur på sin bakgård, Kalle Anka gjord av snö. I Simonssons konst kombineras populärkulturella fenomen med traditionell keramikkonst i form av gåtfulla barnfigurer, djur och hybrider. Flera av hans konstverk betraktas idag som moderna klassiker. Kim Simonsson (f. 1974 i Helsingfors) studerade på keramikavdelningen vid Konstindustiella högskolan i Helsingfors åren 1995–2000. Han har hållit separatutställningar bl.a. i Helsingfors, New York, Paris, Berlin, Stockholm, Oslo, Köpenhamn och Madrid. Åren 2009–2012 var han Pro Artibus residenskonstnär i Villa Snäcksund i Ekenäs.

Pro Artibus tekniker Peik Neovius hänger Vuxna på låtsas (1979) av Marketta Holmberg.

Nya avfallskärl på Snäcksund. Residenskonstnär Lukas Malte Hoffmann komposterar nöjt.

Erik Creutziger är en mångsidig målare som lekt med en mängd olika motiv under sin tjugo år långa karriär. Bland dessa motiv finns det ändå en del återkommande element, som fåglar, övergivna byggnader, och öppna landskap. Creutziger uttrycker dessa motiv i överraskande färger och starka penseldrag, och skapar därmed livliga, färgexpressiva bilder i stort format. I “Ocean” använder sig Creutziger av ett öppet landskap, men till skillnad från hans tidigare verk finns här inga lekfulla fåglar eller galopperande hästar. Utöver havet syns endast en ensam båt i fjärran, halvt dold i dimma. Creutziger låter naturen och vågorna tala för sig själv, och bildar därmed ett atmosfäriskt lugn. Stillheten i målningens motiv kontrasteras med den klara, nästan grälla, turkosa nyans som genomsyrar hela målningen. Fastän motivet är klassiskt är Creutzigers tolkning allt annat än traditionell. Som i många av hans verk vilar en rastlöshet under den till synes stilla ytan. Vart är båten på väg? Erik Creutziger föddes 1982 i Helsingfors där han ännu idag lever och arbetar. 2013 utexaminerades han som magister från Bildkonstakademins bildkonstlinje. Han har deltagit i ett flertal grupputställningar, men också ställt ut flera gånger enskilt bland annat på Galleri Huuto och Forum Box. Creutziger tilldelades Stina…

Ida Koitila. Foto: Mika Minetti.

I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”

I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”