Sök på hemsidan

Elverket on–sö kl. 11–17 | Sinne ti–sö kl. 11–17

Deponeringar 2021

Stiftelsen Pro Artibus har deponerat 96 konstverk ur sin samling på 18 olika ställen under år 2021. Vi har rört oss allt från Stockholm, Kristinestad, Petalax, Lovisa, Borgå, Helsingfors till Karis och Ekenäs. Stiftelsen vill deponera konst där folk kan se den, det vill säga där många möts och rör sig.

I Kristinahemmet i Kristinestad riktade vi oss till en publik som är i 80-90 års åldern. Vi valde främst verk som gjorts under den tid dessa åldringar varit aktiva. Prioriteten låg på motiv som lätt kan hittas i denna region; bondgårdar, hemmiljöer, barn och skärgårdsmotiv av konstnärer så som Marcus Collin och Paul Grönholm. Den stora färgstarka målningen Vuxna på låtsas (1979) av Marketta Holmberg blev direkt mycket uppskattad i de vita korridorerna.

Pro Artibus tekniker Peik Neovius hänger Vuxna på låtsas (1979) av Marketta Holmberg.

I Yrkeshögskolan Arcadas glasbetonade och strama arkitektur med luftiga rum valde vi att placera ett flertal stora modernistiska målningar, bland annat av Ernst Mether-Borgström, Göran Augustson, samt nutidskonstnärer som Matti Rantanen och Robin Lindqvist, ett ”värmande” textilverk av Adriana Donner, Nina Roos stora målning på plexiglas, Stefan Bremers färgstarka fotografier med asylsökande och ett nyinköp: en 4 meter hög rallarros i textil av Pauliina Turakka Purhonen (2019). Överlag deponerar vi verken under en tidsperiod på 10 år, men ifråga om textilverk endast fem år.

Den stora matsalsväggen i Petalax högstadium krävde en större målning och vi valde Alvar Gullichsen färgsprakande Kirottu safari (2003).

I Lovisavikens nya träarkitektur placerade vi två verk från två olika årtionden, men som hängdes i en dialog i skolans höga och stora matsal konfrontrerande varandra: Cris af Enehielms stora expressiva målning Apänglar (1992) och den danske nutidskonstnären Morten Modins installation med förkromade ansiktsmasker: The Opposite of Me is Not the Opposite of You (2019).

Avsikten var delvis att bemöta tonåringars identitetsfrågor och att framöver ordna en pedagogisk workshop kring dessa verk där konstnärerna inbjuds antingen på plats eller via teams att direkt stå i dialog med eleverna kring dessa verk. Vi förser dessutom alla våra verk med QR-koder på väggskyltarna så att publiken vid behov kan få mera information kring verken.

I Kristinestad gymnasiums monumentala nyklassicistiska betongarkitektur placerade vi en rad med Paul Osipows färgstarka, abstrakta serigrafier (1989), vilka piggade upp de brunmålade väggarna. Pro Artibus konstpedagog Johanna Halme besökte Kristinestads gymnasium strax efter att vi deponerat serigrafierna för att hålla en workshop med eleverna kring det abstrakta.

Psykiatriska polikliniken i Västra Nyland, likaså Borgå sjukhus krävde ett speciellt förhållningssätt. Det är frågan om känsliga rum: människor som bär på oro och sjukdom har mera behov av lugnande bilder. Samtidigt är dessa ofta stökiga miljöer, med uppklistrade lappar, speglar och vårdrekvisita som oftast ej går att flytta på, vilket blir utmanande för en konsthängning. Men vi försöker ändå på bästa sätt få in konst i dessa mera utmanande rum. Vi valde för dessa platser bland annat Rafael Wardis stora öppna landskapsvy, Brita Flanders glasskulpturer och Nanna Söderströms fotografier.

Borgå har varit vår fokusort under detta år och det har också påverkat deponeringarna. En mera konceptuellt betingad hängning blev det i Diktarhemmet i Borgå ifråga om Eva Törnwall-Collins stora, mystikbelagda porträtt av Rabbe Enckell (1922). Enckell bodde i författarhuset 1959–1973 och hans porträtt hänger nu det anrika 1700-talshusets spisrum.

Likaså tog vi fasta på Albert Edelfelts relationer till Borgå i fråga om Åsa Hellmans glänsande väggrelief Hommage á Virginie (2006). Hellman blev inspirerad av Albert Edelfelts modell Virginies öde när hon sammanställde detta verk. Hellmans abstrakta handpressade tegel står nu i dialog med Konstfabrikens rödbruna tegel.

Pro Artibus gör även platsspecifika nyproduktioner för samlingen. Det största deponeringsuppdraget detta år var Finlandsinstitutets trapphus i Stockholm. Bildkonstnären Ylva Holländer fick möjligheten att göra ett helt nytt verk för detta utrymme i tre våningar. Holländers installation Verkligheten är en outgrundlig plats (2021) med inramade tuschmålningar på papper, keramik och assemblage står i stark dialog med rummet och för betraktaren på en vandring med överraskade detaljer och med människan, havet och skogen som ledande teman. Fiskar och grodor för tankarna till havet, människan kan hittas bland annat i form av ett litet, oskuldsfullt lamm, skogen återkommer i tuschteckningarna och svampar i alla dess former återkommer i keramiken.

Övriga ställen som vi deponerat verk på i år är Kursgården Kristina (medborgarinstitutet) i Kristinestad, SFP, SU, Kvinnoförbundet, Bildningsförbundet, Svenska kulturfonden, Tre smeder och Ekenäs simhall.

 

Camilla Granbacka
t.f. curator för samlingen