I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”

I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”

I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”

”I mitt verk Kräftteatern syns små förskjutningar, sprickor i den polerade ytan, antydningar om hur karnevalistisk festen kan bli. Rollerna uttänjs. Vem kniper vem i baken eller kysser en annans partner under bordet? Värdinnan spyr diskret på golvet men fortsätter ändå att hålla sitt tal. Efter att festen varit på väg att totalt spåra ur börjar allt om igen som om inget skulle ha hänt. Kräftteatern blir en tableau vivant i filmform av en klassisk kräftskiva en som håller på att urarta.” Kräftteatern beskriver, förutom den offentliga festliga sidan, också vad som sker i bakgrunden. Verket producerades i samband med Stiftelsen Pro Artibus utställning Kräftskivan -en finlandssvensk karneval i Galleri Elverket, Ekenäs, hösten 2014 Johanna Lecklin (f. 1972 i Helsingfors) blev doktor i bildkonst från Konstuniversitetets bildkonstakademi år 2018. Hon fick sin magisterexamen från samma universitet år 2003. År 2008 blev hon också filosofie magister från Helsingfors universitet. Lecklin arbetar med fotografi, rörlig bild och deltagande konst. Sedan år 2001 har hon haft många separatutställningar. Hennes verk har visats runtom i världen och finns i många finländska museisamlingar. Lecklin har bland annat fått Finska Konstföreningens pris år 2013 och 2001.

Under Pro Artibus jubileumsår 2015 delades Rosenströms utställning upp på två utrymmen: Sinne I Helsingfors och Galleri Elverket i Ekenäs. De två delarna, som gick vid namn "Den ena" och "Den andra", utgjorde tillsammans utställningen "Ett kluvet hus". Hans Rosenström (f. 1978 i Lojo) blev magister i bildkonst från Bildkonstakademin år 2007. Rosenström är en mångsidig konstnär som främst är känd för sina installationer där ljud och berättelser skapar imponerande upplevelser. Konstnärens verk har visats bland annat i Moderna Museet i Stockholm och i Palais de Tokyo i Paris. Förutom i Pro Artibus samling, finns hans verk också i Kiasmas, Amos Rex och Esbo moderna konstmuseums samlingar. Rosenström fick Finska Konstföreningens Dukatpris år 2011 och William Thuring-priset år 2016. Rosenström är för närvarande bosatt i Stockholm.

I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”

I Ahlsveds intima akvareller blir vi försynt tagna vid handen och ledda genom en värld med både sorg och stillsam glädje som följeslagare. Vi får också sällskap av figurer som framkallar empati och ömhet. I det sorgliga finns tröst. Malin Ahlsved (f. 1976, Jakobstad) bor i Hangö. Hon är utbildad vid Svenska Konstskolan i Nykarleby (sedemera Novia) och Bildkonstakademin i Helsingfors, med magistersexamen 2004. Hon har haft flertalet utställningar både i Finland och internationellt, bl.a i Ryssland, Tyskland, Sverige och Danmark. Under åren 2013-15 var Malin Ahlsved en av Stiftelsen Pro Artibus Snäcksunds-stipendiater. Leena Kuumola skrev i en recension i Hbl 2015: ”Ahlsved har förmågan att på ett gripande sätt och med ytterst små medel gestalta de oförenliga känslor människan ofta konfronteras med. Längtan och dess fulländade fullbordan resulterar sällan i harmoni, på samma sätt som den djupaste lyckokänslan med nödvändighet inrymmer stråk av det motsatta. Brister och ofullkomligheter är en oskiljaktig dimension av människans väsen som förutan endast en ihålig intighet råder.”

Den 10.12.2010 invigdes bildkonstnär Jimmy Pullis verk Räcka i Folkhälsans nybygge i Vindängen i Esbo. Räcka är en skulptural installation bestående av en träskulptur uppbyggd av fyra bearbetade stockar. Vid en första titt verkar skulpturen vara upphängd med hjälp av hundratals skira trådar i en ljusbrunn i taket. Trådarna är optiska ljusfibrer som bildar ett nät kring den trädliknande kompositionen. Det uppifrån kommande dagsljuset ger föränderliga skuggor på golvet nedanför, träets grovhuggna yta ändrar karaktär med ljusets riktning. Under dygnets mörka timmar belyses verket av spotlights, vilkas ljus får nätet av trådar att skimra. Verket ger en hotfull känsla av tyngd och samtidigt av luftig lätthet, det finns en rörelse och ett sug uppåt i verket. Symboliken i verket är svår att undgå: samspel, smått som bär stort, det lilla skira som strålar samman i det massiva. “I verkets fysiska närvaro finns både en hotfull känsla av tyngd och stor lätthet: det finns en rörelse och ett sug uppåt i verket, trädet kan ses ”växa” åt båda hållen. Själva ljuset är en väsentlig del av verket, det fördelas av trådarna, reflekteras av desamma, och ju mer ljus det finns tillgång till, desto fler färgnyanser går att speglas i verkets mjölkaktiga…

Vilka stordåd har kvinnan i verket Hjälte (2006) utfört? Hon står rakryggad och betraktar oss, eller kanske sig själv i en badrumsspegel, tyst och monumental. Men varför är hon iförd en solkig klänning prydd med en ros och en stor mängd medaljer? Varför är blicken så ledsen och varför har hon en blåtira kring sitt högra öga? Viggo Wallensköld är känd för att måla udda människogestalter. Ofta är de kvinnliga eller androgyna. De skildras ensamma och inte sällan med olika mänskliga avvikelser i en egen begränsad värld. Wallensköld behandlar med respekt och kärlek grundläggande mänskliga frågor.

I Emma Helles konst uttrycks ofta en personlig tolkning av det konsthistoriska och mytologiska. Detta märks tydligt i Flodguden, där Helle låter figurens kroppsspråk spegla klassiska porträtteringar av flodgudar genom konsthistorien; med att ligga tillbakalutad och vila sin kroppstyngd på ena armbågen. Samma posering går att hitta i gudastatyer under stora delar av den västerländska konsthistorien ända sedan den grekiska antiken, men i Flodguden bryter Helle mot den klassiska västerländska traditionen och skapar därmed sin egen tolkning. Flodgudar återkommer inom de flesta mytologier och naturreligioner; bara inom den grekiska mytologin återfinns ett tusental olika gudar som härskar över floder och älvar. Orsaken till mängden flodgudar grundar sig i tanken om att varje enskild flod hade en egen gud. För att delvis skilja flodgudarna från andra gudar, och skilja de enskilda flodgudarna från varandra, porträtterades de inom skulpturkonsten ofta omgivna av föremål eller med föremål i sina händer för att symbolisera vilken gud det är frågan om. I Helles verk ligger guden dock ensam på sin piedestal med tomma händer i luften. Endast den nedre delen av ryggen rör i piedestalen, vilket ger en känsla av att guden nästan svävar i luften. Den lilla svarta figuren med rödmålade läppar och naglar…

Vi befinner oss på en solig plats - kanske i ett hörn av trädgården - fyllt av abstrakta element som i sin kantighet ändå hör naturen till. Solen ger sig till känna genom skuggorna. De blir nycklar till ljuset. Hela bilden badar i färg, och sambandet mellan ljus och färg är Yngve Bäcks centrala idé. Yngve Bäck föddes i Vasa år 1904 och dog i Helsingfors år 1990. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola 1923-1924, Helsingfors universitets ritsal 1923-1925 och ytterligare vid École des Métiers d'Art i Paris 1957-1958. Nästan hela sitt liv bodde han utomlands om vintrarna, först i Frankrike och senare i Spanien. Konstnären debuterade med en utställning på Konstsalongen i Helsingfors år 1928. Bäck var en av sju medlemmar i konstnärsgruppen Prisma. Konstnärerna ställde ut tillsammans och ville främja de konstnärliga uttryck där klara former och en av ljus präglad färgvärld stod i centrum. Gruppen hade också som mål att göra den finländska konsten mer internationell, samt att öka kännedomen om utländsk konst i Finland. Konstnärens eget citat: ”Egentligen tycker jag att man kan måla precis vad som helst, men det måste finnas en poäng i motivet. Mitt motiv ska säga mig någonting i någon form och…

Ljuset som finns i bilden upphäver känslan av ute och inne. Vasen med blommor finns visserligen helt tydligt på ett bord, vid ett fönster, i ett rum, men rummet och ljuset befinner sig i upplösningstillstånd. Yngve Bäck föddes i Vasa år 1904 och dog i Helsingfors år 1990. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola 1923-1924, Helsingfors universitets ritsal 1923-1925 och ytterligare vid École des Métiers d'Art i Paris 1957-1958. Nästan hela sitt liv bodde han utomlands om vintrarna, först i Frankrike och senare i Spanien. Konstnären debuterade med en utställning på Konstsalongen i Helsingfors år 1928. Bäck var en av sju medlemmar i konstnärsgruppen Prisma. Konstnärerna ställde ut tillsammans och ville främja de konstnärliga uttryck där klara former och en av ljus präglad färgvärld stod i centrum. Gruppen hade också som mål att göra den finländska konsten mer internationell, samt att öka kännedomen om utländsk konst i Finland. Konstnärens eget citat: ”Egentligen tycker jag att man kan måla precis vad som helst, men det måste finnas en poäng i motivet. Mitt motiv ska säga mig någonting i någon form och så målar jag det som jag först fängslades av.”

Hoppets ljus i änden av dalen och närmare oss: en genomskinlig kyrka. Runt allt ett spel av färg. Yngve Bäck föddes i Vasa år 1904 och dog i Helsingfors år 1990. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola 1923-1924, Helsingfors universitets ritsal 1923-1925 och ytterligare vid École des Métiers d'Art i Paris 1957-1958. Nästan hela sitt liv bodde han utomlands om vintrarna, först i Frankrike och senare i Spanien. Konstnären debuterade med en utställning på Konstsalongen i Helsingfors år 1928. Bäck var en av sju medlemmar i konstnärsgruppen Prisma. Konstnärerna ställde ut tillsammans och ville främja de konstnärliga uttryck där klara former och en av ljus präglad färgvärld stod i centrum. Gruppen hade också som mål att göra den finländska konsten mer internationell, samt att öka kännedomen om utländsk konst i Finland. Konstnärens eget citat: ”Egentligen tycker jag att man kan måla precis vad som helst, men det måste finnas en poäng i motivet. Mitt motiv ska säga mig någonting i någon form och så målar jag det som jag först fängslades av.”

“Sällsamma stunder får man inte uppleva varje dag. Men ibland är man på rätt plats vid rätt tidpunkt och får vara med om något utöver det vanliga. En morgon i december vaknar jag på stugan i skärgården och får bevittna ett sällsamt skådespel. Vinterns första flingor dalar ner över landskapet. […] Sällsamma stunder och ögonblick utgör en del av konstens och vårt väsens näring och skapar ett sug efter mera kunnande och insikt i konstens värld, både som konstnär och som betraktare. Att förmå spegla livets komplexitet och olösta ekvationer utgör kanske konstnärens viktigaste uppgift, en åtminstone i dagens samhälle, inte alldeles lätt sådan. Diskussionen fortsätter, arbetet går vidare. Allt är inte sett, livet är ännu inte levt och de vita flingorna fortsätter att skulptera landskapet framför mina ögon.” Ralf Wallis (f.1963) är utbildad på Svenska Konstskolan i Nykarleby och Konstindustriella högskolan. Han verkade som lärare och enhetschef vid Svenska Yrkeshögskolan, sedermera Novia, under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet.

“Sällsamma stunder får man inte uppleva varje dag. Men ibland är man på rätt plats vid rätt tidpunkt och får vara med om något utöver det vanliga. En morgon i december vaknar jag på stugan i skärgården och får bevittna ett sällsamt skådespel. Vinterns första flingor dalar ner över landskapet. […] Sällsamma stunder och ögonblick utgör en del av konstens och vårt väsens näring och skapar ett sug efter mera kunnande och insikt i konstens värld, både som konstnär och som betraktare. Att förmå spegla livets komplexitet och olösta ekvationer utgör kanske konstnärens viktigaste uppgift, en åtminstone i dagens samhälle, inte alldeles lätt sådan. Diskussionen fortsätter, arbetet går vidare. Allt är inte sett, livet är ännu inte levt och de vita flingorna fortsätter att skulptera landskapet framför mina ögon.” Ralf Wallis (f.1963) är utbildad på Svenska Konstskolan i Nykarleby och Konstindustriella högskolan. Han verkade som lärare och enhetschef vid Svenska Yrkeshögskolan, sedermera Novia, under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet.

I sin konst undersöker Bamberg, kulturella och traditionella sätt att uttrycka maskulinitet. Porträttet ingår i serien ”Sauna Sessions”. B.B. (precis som i Brigitte Bardot) är Lars Svartströms alter ego när han klär sig för fest. Kenneth Bamberg (f. 1981 i Mariehamn) blev konstmagister från Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur år 2011. Som konstnär debuterade han år 2007. Bamberg arbetar mest med fotografi, men gör också videon. Verken behandlar ofta maskulinitet och dess definitioner. Han har bland annat avbildat bastubadare, turkiska oljebrottare och utombordsmotorer. För tillfället gör Bamberg konstnärlig forskning om män som utsatts för våld i relationen. Projektet finansieras av Kone-stiftelsen.