Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Axel Antas, Bachman Warbler, 2021, bronsskulptur på tillhörande piedestal. Bildkonstnären Axel Antas fågel i brons representerar en akut hotad fågelart. Bachmanskogssångare är en mycket fåtalig fågel i familjen skogssångare som enbart förekommer i sydöstra USA. En äldre mans hand håller i fågeln. Det är frågan om konstnärens fars hand som Antas har låtit gjuta av på ett traditionellt sätt. Fågeln har Antas låtit skriva ut i 3D. Därefter är både handen och fågeln gjorda i vax och slutligen i brons. Handen som håller fågeln ställdes ut tillsammans med tre andra liknande bronsskulpturer på piedestaler i den internationella grupputställningen Beröring (Coming to our senses) i Helsingfors konsthall hösten 2021. Med fanns också Antas monokroma fotografier av händer. Det fanns en stark koppling mellan händerna i Antas verk och likaså aspekten av att inte vara i ”samma rum” som händerna. Utställningen tog plats under coronaviruspandemin och hade en stark koppling till behovet att röra vid varandra. Överlag för Antas fram en stark längtan att röra vid naturen, samt att vara med och skapa den i sin produktion av konceptuella fotografier, videoverk och skulpturer. Hans verk kan ses som en hyllning till naturens mystik, men vid närmare titt framkommer spår av människan. Axel…

https://vimeo.com/911200516?share=copy

Mönstren blir grafiska där snön och marken samspelar. Vi stiger in i ett nytt landskap och ser det gamla invanda med nya ögon. Det som porlar om sommaren blir till glänsande silver på vintern. Wilkman säger själv: "I mina arbeten söker jag ett visuellt språk som ger rum för tankar och drömmar". Bildkonstnär Sofia Wilkman (f. 1956) är utbildad i Frankrike och Finland och tog sin konstmagisterexamen vid Bildkonstakademin 2003. Hon har dessutom pedagogiska studier bakom sig och en kandidatexamen i humaniora. Sofia Wilkman verkar främst som målare, men har också undervisat på olika konstskolor, t.ex som lektor vid Saimaa yrkeshögskola. Hon var nominerad till Ars Fennica 1997 och har innehaft bl.a statens tre- och femåriga stipendier i olika omgångar. Sofia Wilkman är bosatt i Esbo.

Läs mera om verket här: https://proartibus.fi/karin-hellman-den-sista-solnedgangen-inblick/

\r\n I utställningen Blue Blue ser Emelie Luostarinen på relationen mellan kropp, känslor och omgivning.  Hon har hämtat inspiration från Takotsubo som är den medicinska termen på vad vi brukar kalla Ett brustet hjärta. Luostarinen är en målare som ser förbi duken och nyttjar sig av olika material och former för att i utställningen konstruera ett nätverk av delar som står i dialog med varann. Utställningshelheten Blue Blue är uppbyggd kring en omfamnande rörelse och form som fyller hela gallerirummet.\r\nGenom tiderna hade läkare och forskare sett ett mönster där emotionell stress påverkar hjärtat och kan orsaka hjärtsvikt och hjärtattacker. Men det var först 1990 som japanska forskare med hjälp av kontrastfotografering kunde se fysiologiska förändringar i hjärtat och man gav fenomenet en diagnos som fick namnet Takotsubo. Namnet är hämtat från det japanska fiskeredskapet som används för att fånga bläckfisk. Vid insjuknande i Takotsubo får nämligen den vänstra hjärtkammaren en form som liknar redskapet. Runt om i världen görs det omfattande studier i sjukdomen men den är fortfarande något av ett mysterium. Man har ännu inte klart vad det är för mekanismer som utlöser insjuknandet och samtidigt har man inte heller koll på varför och hur patienter tillfrisknar. Det är den här gåtfullheten kring tillfrisknandet som tilltalar Luostarinen och som hon…

"I Hans Holbeins (1497-1542) magnetiska porträttmålning ”Ambassadörerna” lutar sig två välklädda män mot ett bord fullt av föremål som illustrerar de inflytelserika karlarnas karriär och kunnighet, men som även symboliserar egenskaper vilka inte lätt kan spåras. Med Holbeins målning som inspirationskälla intervjuade jag Wivan Nygård-Fagerudd och Björn Teir om allt som format deras vägar och val i livet. Slutresultatet blev två rörliga videoporträtt med ett antal visuella nycklar till personernas karaktärer och identitet, medan de också innehåller en intuitiv tolkning av mina modellers inre egenskaper. En flygande duva, blommande kvistar, gröna draperier och antika notböcker som balanseras upp av äpplen och dekorativa snäckor. I kvinnans porträtt kan man se kultur och kunskap, ett mångsidigt yrke, strävan för en bättre värld, öppenhet, ansvar och feminin styrka. Runt mannen svävar gula riddar- och blåa morpho peleides -fjärilar, medan han långsamt snurrar på jordgloben i en omgivning med skandinaviska inslag, vykort av flygplan, ängsblommor och stenar slipade av havet. Här representerar föremålen förtroendepositioner, stabilitet, resor, diplomati, naturnärhet och erfarenhet. Fjärilarna beställdes som puppor från England och sköttes på Botaniska trädgården i Kajsaniemi, där jag fick uppföra min lilla fjärilfarm. Duvan tränades av djurskötaren Tuikku Kaimio och till allas begeistrade förvåning flög den världens…

I det här bilden har jag avbildat tre skärgårdsväxter på Åland: Kattfot(Antennaria dioica (L.), Blodnäva (Geranium sanguineum L.) och Strandglim (Silene uniflora). Bilden har jag tecknat och målat på en kalksten, som sedan har tryckt till tryckpapper= stenlitografi. Sedan har jag arbetat vidare med akvarell, kombinerat med etsning och sömnad. Akvarellfärger har jag tillverkat själv från jordmån från olika länder, så färgen bär på en egen historia med sig. I det här bilden har jag även använt färgpigment från Åland: ”Raw Hammarland” och ”Burnt Hammarland”. I alla tre växter har en speciell betydelse för mig och många minnen. Det här konstverket är en fortsättning på projektet ”Andra sidan havet”- Färgresa(Åland) som jag påbörjade sommaren 2019. ”Jag reser delvis samma rutter och tar fast med samma öar och med samma snipa som när jag var barn. Samma öar, holmar och den åländska skärgården som jag gick tillsammans med min mamma och familjen när jag var liten. Jag använder båtdagboken, som mamma skrev åren 1978- 1982. Nu extraherar jag färger av växter från samma platser, tar fast på olika eller samma detaljer som då och nu. Där skriver, tecknar och tänker vi på samma växter med mamma; om Kattfot, blodnäva och strandglim…”

Lillstugan