Keramikkonstnären Åsa Hellman har tagit fasta på vita liljor, det vill säga oskuldens symbol, i den glänsande väggreliefen "Hommage á Virginie". Hellman berättar att hon blev inspirerad av Albert Edelfelts modell Virginies öde när hon sammanställde dessa abstrakta handpressade tegel: ”Virginie blev så att säga förförd av Edelfelt, födde två barn till honom och sågs efter det som en fallen kvinna”. Hommage á Virginie:s mönster grundar sig på ren matematik; radier och cirkelmått. Hellman har i fråga om uttryck tagit starka intryck från islamiska geometriska mönster, speciellt under vistelser i Alhambra-palatset i Andalusien. Hon berättar själv: ”Väl på plats var det rofylldheten i kombinationen keramiska kakel, trädgårdsanläggningar och vatten som gjorde det största intrycket på mej. En liknande, meditativ men samtidigt vital prakt, återfann jag när jag såg kakelväggarna i Istanbuls moskéer. Avsikten med dessa storartade, islamiska utsmyckningar är väl att människoanden genom deras skönhet skall få kontakt med något högre, ovan vardagslivets mödor? Är skönhet inom konsten med andra ord ett fysiskt utryck för människans andlighet?” Hellman hämtar ofta inspiration från resor, bland annat i Nordafrika, Sri Lanka, Japan och Medelhavet. Hennes produktion är bred, allt från skulpturer, väggreliefer till tekoppar. Glasyr med guldlyster finns i många av hennes…

https://soundcloud.com/harrie-liveart/artefact-en-byggnadsgomma-audio-2021

Den stora oljemålningen Scenario symboliserar en viss scenskräck som kan infinna sig precis innan ett uppträdande. Det är en kommentar till dagens sociala press och kampen för att leva upp till en förväntad standard samtidigt som vi försöker bibehålla vår egen identitet. Verket behandlar med andra ord på så vis identitet som en antagen handling inför en publik. I bildkonstnären Leonor Ruiz Dubrovins produktion man kan hitta ett starkt intresse att avbilda olika identiteter och begrunda upplevelsen av autenticitet och verklighet. I hennes arbete använder hon sig av potentiella psykologiska och metaforiska bilder för att undersöka våra uppfattningar av verkligheten, det undermedvetna, samt för att behandla olika existentiella koncept och dilemman som berör. Hennes målningar görs ofta i serier i olika storlekar och bör ses tillsammans. Suddiga bilder blandas med skarpa, vardagsföremål blandas med mera obskyra enheter. I Pro Artibus samling ingår även målningen Scenario av Leonor Ruiz Dubrovin, inköpt från samma utställning. Denna målning är också en modell för en konstruerad identitet. Verken inleder en sinsemellan dialog som skapar alternativa tankevärldar. Tillsammans representerar dessa två en växelverkan, ett slags pulserande mellan jaget och de andra, mellan jaget och de yttre faktorer som involveras för att skapa känslan av individualitet.…

Målningen Untitled skildrar ett huvud betraktat bakifrån. I målningen försvinner det vi uppfattar som verkligt, det filtreras igenom och blandas med en mer abstrakt värld. Leonor Ruiz Dubrovin konstnärskap grundar sig långt på att sätta samman olika motsatsförhållanden, som exempelvis det representativa och suggestiva eller det verkliga och det fiktiva. En utgångspunkt i Leonor Ruiz Dubrovin konstnärskap är hennes långvariga intresse att avbilda olika identiteter och begrunda upplevelsen av autenticitet och verklighet. I hennes arbete använder hon sig av potentiella psykologiska och metaforiska bilder för att undersöka våra uppfattningar av verkligheten, det undermedvetna, samt för att behandla olika existentiella koncept och dilemman som berör. Hennes målningar görs ofta i serier och bör ses tillsammans. I Pro Artibus samling ingår även målningen Scenario av Leonor Ruiz Dubrovin, inköpt från samma utställning. Denna målning är också en modell för en konstruerad identitet. Verken inleder en sinsemellan dialog som skapar alternativa tankevärldar. Tillsammans representerar dessa två en växelverkan, ett slags pulserande mellan jaget och de andra, mellan jaget och de yttre faktorer som involveras för att skapa känslan av individualitet. Enligt konstnären undersöker och kontrasterar dessa två sidor av måleriet: å ena sidan förmågan att representera någonting i formen av en illusion, å…

”'Wargame' är ett verk som ingick i en svit av fyra dukar i exakt samma format och de är alla tudelade för att de ska påminna om gammaldags brädspel som man kan vika upp och ställa på soffbordet. Varje duk är alltså en spelplan på vilken ett drama kan utvecklas och spelas. Titeln ger en hänvisning om en möjlig tolkning, men är endast en option och ingen absolut sanning. Wargame anspelar på krig, spel och lek. Vid denna tidpunkt var bilden en sorts kommentar till det sociala spel som finns emellan män och kvinnor, inbegripande traditionella, närmast cementerade könsroller. Något som kan utvecklas till en destruktiv relation och påminna om ett tvåfrontskrig om det vill sig illa. De rosaröda färgerna antyder att det handlar om en kärleksrelation, men den varma färgskalan och rutmönstret dämpar dramat som kanske försiggår mellan de två parterna (på respektive duk angivna genom ett svagt antytt ansikte). De tecknade elementen har både idémässiga och kompositionsmässiga funktioner. På ett vis förstärker de tanken om att det på bilden pågår en tyst strid mellan det manliga och det kvinnliga. Man ser antydningar till vapen, ammunition, en handgranat å ena sidan. Å andra sidan läppstift, en puderdosa. Det handlar…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…