I Emma Helles keramikverk finns det ofta kopplingar till konsthistoria och mytologi, men istället för att blint följa traditionen väljer hon att belysa figurer som blivit försummade i historien. Genom att kombinera kvinnliga former med lerans grovhet skapar hon personliga och expressiva konstverk. Helles skulpturer uttrycker ofta integritet och stolthet och hennes figurer är alltid hjältar i sina egna berättelser. “Porslinmuseets hjältinna” är på många vis en klassisk byst utan armar och ben, men tack vare hur Helle har format materialet har hon skapat ett verk som är allt annat än traditionellt. Trots bristen på armar och ben framstår figuren definitivt inte som hjälplös, och med sin raka hållning och röda läppar utstrålar hjältinnan kvinnlig självsäkerhet. Helle har vävt in många referenser till havet i sitt verk. Likt tatueringar har marinblåa och turkosa havsdjur målats över hjältinnans höfter och mage och där hennes armar borde sitta har istället formen av sjöjungfrur tillfogats. Användningen av sjöjungfrun knyter an till hjältinnans kvinnlighet, eftersom sjöjungfrur ofta symboliserar helighet och frihet hos kvinnor. Intressant är också att nämna att sjöjungfrur, precis som “Porslinmuseets hjältinna”, saknar ben. Runt halsen har hjältinnan en orm och på hennes vänstra axel lutar sig en apa. Både apan och…

Det är inte bara det, att hon inte ser något, med den kraftiga ögonbindeln. Inte heller vi får se henne. Hon som gjort sig så pyntad och fin med förväntningarnas läppstift, den festrosa klänningen och örhänge som klirrar. Eller har hon kontakt med krafter som inte vanligtvis syns? Hon är klädd för en annan fest, bland upphöjda sällskap i varmt ljus. Att vända blicken inåt. Marika Holm säger om målningen: "Madonna 2 är målad 2002 precis efter att jag flyttat till Villa Snäcksund, Pro Artibus stipendiebostad i Ekenäs. Måleristilen är inte den mest typiska för mig, som kanske mer är känd att använda mycket färg, lager på lager, ytor med flertalet genomsläppande kulörer på. I Madonna 2 målar jag med större penslar och mer enhetliga former. Färgerna är också ljusa. Madonna 2 och målningarna precis innan och efter är inspirerade av andliga arketyper och reliker från olika religioner." Marika Holm är utexaminerad från Svenska Yrkeshögskolan i Nykarleby (nuvarande Novia) 1995 och arbetade i sitt konstnärskap under åren 1995-2007 mest med måleri.Under åren 2010-2020 låg tyngdpunkten främst på relationella konstprojekt inom samhällets olika institutioner. Kärnan i Holms konstnärskap finns dock i måleriet med stark påverkan av den tyska expressionismen.

Petra Lindholm Four Leaf Clover IV handkolorerat fotografi, 2010 Petra Lindholms fotografi Four Leaf Clover IV anknyter till känslor såsom omöjlig längtan, hjärtesorg och melankoli. Men också till minnen, hopp och framtidstro. Petra Lindholms farfars faster, Ann-Marie, vistades i början av 1900-talet på ett vilohem i Alperna, för att läka sin sorg efter att hennes ryska fästman försvunnit spårlöst i och med den ryska revolutionen. Från sanatoriet i Alperna började Ann-Marie fotografera utsikten, ett sätt att bearbeta en sviken kärleks obesvarade frågor. Med kameran fångade hon bergens närvaro genom diset på andra sidan sjön. Bergsmassivet som orubbligt stod kvar medan tiden envetet rann förbi, hennes enorma förlust till trots. Verket Four Leaf Clover IV är en del i sviten ”Fyrklöver”, som består av fönsterstora utskrifter där Ann-Maries original har bearbetats digitalt och handkolorerats. Verket badar i ett rosa dunkel. Den rosa färgen representerar medlidande, omhändertagande och kärlek. Nyansen är relaterad till ovillkorlig kärlek och förståelse samt akten att ge och få omsorg. I färgpsykologin står färgen för hopp och symboliserar värme och känslighet samt en förhoppning om att allt kommer att ordna sig. Man kan således även läsa in känslor som hopp och framtidstro i Lindholms verk. Bergen kan också…

Petra Lindholm Four Leaf Clover VI handkolorerat fotografi, 2010 Petra Lindholms fotografi Four Leaf Clover VI anknyter till känslor såsom omöjlig längtan, hjärtesorg och melankoli. Men också till minnen, hopp och framtidstro. Petra Lindholms farfars faster, Ann-Marie, vistades i början av 1900-talet på ett vilohem i Alperna, för att läka sin sorg efter att hennes ryska fästman försvunnit spårlöst i och med den ryska revolutionen. Från sanatoriet i Alperna började Ann-Marie fotografera utsikten, ett sätt att bearbeta en sviken kärleks obesvarade frågor. Med kameran fångade hon bergens närvaro genom diset på andra sidan sjön. Bergsmassivet som orubbligt stod kvar medan tiden envetet rann förbi, hennes enorma förlust till trots. Verket Four Leaf Clover VI är en del i sviten ”Fyrklöver”, som består av fönsterstora utskrifter där Ann-Maries original har bearbetats digitalt och handkolorerats. Verket badar i ett rosa dunkel. Den rosa färgen representerar medlidande, omhändertagande och kärlek. Nyansen är relaterad till ovillkorlig kärlek och förståelse samt akten att ge och få omsorg. I färgpsykologin står färgen för hopp och symboliserar värme och känslighet samt en förhoppning om att allt kommer att ordna sig. Man kan således även läsa in känslor som hopp och framtidstro i Lindholms verk. Bergen kan också…

Konstgrafikern Maija Albrechts svartvita och gråtonade verk utgår från det som finns helt nära. Hon avbildar naturen genom att iaktta detaljerna i den och påvisar att människan är en del av naturen. Men med finns en känsla av något oidentifierbart och hemlighetsfullt: det undermedvetnas förhållande till verklig uppfattning av omgivningen. När man lyckas se det betydelsefulla i det som är nära, förenas man på ett besynnerligt sätt också med det som är långt borta, med det universella. Växter och fåglar är ofta återkommande i Albrechts bildvärld. Likaså ögon i olika skepnader: genom blicken blir bilden levande. Fågeln äter bär, härstammande från liljekonvaljens blomster. Liljekonvaljen föds på våren, blommar vackert kring midsommar, dör och blir sedan till giftiga bär. I allt detta återspeglas döden som ständigt närvarande, samt hur vi befinner oss i ett kretslopp, i en återkommande rytm. Samt en tanke om alla motstridigheter i livet: den ständiga dödsnärvaron, men också en livfull lekfullhet.  Maija Albrecht (f. 1967 i Åbo) bor och arbetar i Ingå. Hon har studerat vid Bildkonstakademin och ställt ut både i Finland och utomlands. Albrecht har undervisat i konstgrafik vid Bildkonstakademin åren 2004–2014. Hennes främsta uttrycksmedel är torrnålsgravyr på flortunt, japanskt gambi papper. Albrecht  tecknar sina bilder direkt i kopparplåt. Camilla…

Andy Best & Merja Puustinen, Ondskans blommor, 2022, tyg, metall, luftblåsare. Foto: Ahmed Alalousi. Från vänster till höger: Hilda Hellström, The Pineal Gland, 2020, sten, silikon. Hilda Hellström, Night Visit, 2019, jesmonite. Hilda Hellström, Portal, 2016, stengodslera. Axel Antas, Low lying cloud formation captured, 2005, fotografi, Kiasma. Foto: Ahmed Alalousi.

Susanne Gottberg har under hela sin trettioåriga karriär varit intresserad av växelverkan mellan konstverket och betraktaren av konstverket. Den tredje faktorn ger en helhetsbild av Gottbergs konst. I boken analyserar curator Juha-Heikki Tihinen Gottbergs konst, konstnären granskar sin egen produktion och curator Maaretta Jaukkuri presenterar Gottbergs och Markus Kåhres gemensamma verk. ISBN 978-952-7226-30-8160 sidorGrafisk design: Ville KarppanenSpråk: svenska/finska/engelskaFörlag: Parvs

Pauliina Turakka Purhonen, Rallarrosens år, 2019, textilskulptur (tyg, vide, järntråd, tråd), ca. 4 m. Den stora rallarrosen är enligt Pauliina Turakka Purhonen hennes egen favoritblomma. Den attraherar henne eftersom den är okuvlig och omöjlig att utrota. Den är också den första som börjar växa efter en skogsbrand och den växer överallt, även långt upp i norr. En blomma har mycket information i sig och Turakka Purhonen har valt att göra blomman i stort format för att bestyrka alla detaljer, färg, form och struktur. Blommor är något som ofta förekommer i Pauliina Turakka Purhonens verk. Under Bildkonstveckorna i Mänttä 2017 ställde hon ut en stor installation där också blommor förekom. Rallarrosens år var utställd i utställningen Helvete och härligheten som visades i Galleri Forum Box i Helsingfors 2019, där horror och humor gick hand i hand. Att mörker och ljust nytt liv ofta går sida vid sida är något som konstnären ofta återkommer till. Blomman hörde till det ljusare och lättare inslaget i utställningshelheten. Pauliina Turakka Purhonen (f. 1971 i Haapavesi) är utexaminerad från Bildkonstakademin 2003. Hon bor och arbetar i Helsingfors och Borgå. Konstnären varierar sitt uttryck mellan måleri, skulptur och textilinstallationer med detaljrika broderier. Hennes verk är ofta existentiella…

Till en början målade Hellman med oljefärg liksom sin make, Åke Hellman som hon träffat under studietiden vid Ateneum. Under efterkrigstiden var det brist inte bara på livsmedel utan också på konstnärsmaterial vilket antagligen ledde till att oljefärgerna fick ge vika för gamla mattor, dukar och andra textilier. Karin Hellman (1915-2004) debuterade 1939 i Helsingfors konsthall. Konstnären arbetade och bodde i Borgå från 1940-talet till sin död. Hellmans produktion består av målningar, collage och textilverk. Dessutom publicerade hon en diktsamling. Hennes verk finns i många finländska musei- och privatsamlingar, men också utomlands. Hellman var en mångsidig konstnär och visionär som experimenterade mycket. Hon fick både Borgå stads och Svenska kulturfondens priser. I samband med Karin och maken Åke Hellmans (1915-2017) retrospektiva utställning år 2017 gav Stiftelsen Pro Artibus ut en bok som grundligt behandlar deras konst.

Till en början målade Hellman med oljefärg liksom sin make, Åke Hellman som hon träffat under studietiden vid Ateneum. Under efterkrigstiden var det brist inte bara på livsmedel utan också på konstnärsmaterial vilket antagligen ledde till att oljefärgerna fick ge vika för gamla mattor, dukar och andra textilier. Karin Hellman (1915-2004) debuterade 1939 i Helsingfors konsthall. Konstnären arbetade och bodde i Borgå från 1940-talet till sin död. Hellmans produktion består av målningar, collage och textilverk. Dessutom publicerade hon en diktsamling. Hennes verk finns i många finländska musei- och privatsamlingar, men också utomlands. Hellman var en mångsidig konstnär och visionär som experimenterade mycket. Hon fick både Borgå stads och Svenska kulturfondens priser. I samband med Karin och maken Åke Hellmans (1915-2017) retrospektiva utställning år 2017 gav Stiftelsen Pro Artibus ut en bok som grundligt behandlar deras konst.

"Motiv från gamla Kyrkoskvären -Bulevarden till vänster Annegatans hörn i fonden"