I sin utställning Res tar Maija Luutonen avstamp i Tagasode Byobu en japansk konst- och poesigenre som tog form under Edo perioden 1615-1868. Termen kan närmast översättas som Vems ärmar?. En konstform i vilken man ej avbildar människofiguren som sådan, utan i stället de spår hon lämnar efter sig. Vanligtvis stilleben av kläder, textilier och objekt. Det är vardagliga kompositioner i en privat hemmiljö. Betraktaren ser voyeuristiskt på föremålen, materialen och deras kvalitet. En studie i spår som är fantasieggande och som blottar något om personen som inte är med i bild.

Detta är en bit som faller naturligt in i Maija Luutonens arbete som helhet. Luutonens konst bygger långt på reduktion. Att skala av mer och mer. För att se vad det som återstår har att berätta. Luutonen arbetar ofta med studier i mönster, rörelse, repetition och skiftningar. I sina abstrakta målningar lyfter hon fram materiella egenskaper som t.ex. färg, reflektivitet, flexibilitet, viskositet och transparens som hon sedan kombinerar med vagt bekanta mönster och former. Ur dessa uppstår enskilda verk med försiktiga antydningar som länkade till parallella arbeten öppnar upp en större bild och sammanhang.

Maija Luutonen studerar och töjer måleriet. Hon går aktiv in i dialog med utrymmet och dess egenskaper.

Hon tar det två dimensionella och konstruerar en rumslig upplevelse. I utställningen Res ingår målningar på papper och ett urval skulpturer i varierande material. Utställningen är uppbyggd kring en serie målningar som presenteras liggande på plana ytor och platåer runtom i utställningssalen. Detta innebär att betraktaren kan gå runt målningarna och se på dem från många håll. Likt att se på en karta eller att röra sig i ett landskap. I Res ser Luutonen på naturens konstanta pågående rörelser i vatten och sand och hur dessa täcker och blottar spår. För att fånga dessa långsamma rörelser och strömmar jobbar Luutonen med skärpa och oskärpa och med att dölja och exponera. Här och där framträder spår av en avlägsen mänsklig närvaro i hennes måleri och som skulpturala objekt i rummet. Luutonen tar även fasta på att havet och sanden är element som har förmågan att absorbera oss, och blir i utställningen samtidigt en allegori för en upplösning av både kropp och medvetande. Res handlar således också om ett försvinnande och om att ge betydelse åt det som inte finns där men som ändå fyller tomrummet.

Markus Åström
Curator