Beryl Furman (f. 1953) är en finländsk bildkonstnär. Hon studerade i Konstindustriella högskolan 1972-1977, i Fria Konstskolan 1977-1978 och i Finlands konstakademis skola 1978-1983. Dessutom var hon privatelev hos Sam Vanni och studerade vid Académie Julian i Paris. Furman debuterade år 1981. Hennes verk finns i många inhemska samlingar och hon är medlem i Målarförbundet. Hon har målat porträtt sedan 1982.

Utställningen "Fem traditionella målningar och ett ljudband" visades på Galleri Strandkasernen år 2007. Till den fick Ylva Holländer inspiration från sjuttonhundratalets djurmåleri. Lösningarna på utställningen var dock enligt nutidskonstens koncept. Den bestod av fem lika stora konstverk som var utförda enligt samma system. På en metallställning hängde två målningar av samma häst som visade både den högra och den vänstra sida av hästen, de blev på sätt och vis tredimensionella skulpturer. På utställningen var spänningen mellan konstverket och utrymmet viktig. Ylva Holländer föddes 1955 i Boden, Sverige och är numera bosatt i Borgå. Hon utexaminerades 1979 från grafiska linjen vid Finlands konstakademis skola (nuvarande Bildkonstakademin). Holländers verk ingår i bland annat i Amos Andersons konstmuseums och Finlands konstförenings samlingar.

I installationen In Good Faith konfronteras vi med Rosenströms intresse för mänskliga möten och frågor kring tillvaron och människans relation till omvärlden. På väggen hänger ett inramat svartvitt fotografi som visar det Italienska Kulturinstitutets scen i Stockholm. Den scen där Pasolinis sista offentliga poesiläsning ägde rum i oktober 1975. Bredvid fotografiet står en högtalare ihopkopplad med en mikrofon. Ur högtalaren ljuder upprepade gånger FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna från 1948, samtidigt som uppläsningen spelas in. Den nya inspelningen lagras på den gamla. Rummets ekon och betraktarens närvaro maler ner, sakta men säkert, de en gång så omsorgsfullt avvägda orden. Hans Rosenström (f. 1978 i Lojo) blev magister i bildkonst från Bildkonstakademin år 2007. Rosenström är en mångsidig konstnär som främst är känd för sina installationer där ljud och berättelser skapar imponerande upplevelser. Konstnärens verk har visats bland annat i Moderna Museet i Stockholm och i Palais de Tokyo i Paris. Förutom i Pro Artibus samling, finns hans verk också i Kiasmas, Amos Rex och Esbo moderna konstmuseums samlingar. Rosenström fick Finska Konstföreningens Dukatpris år 2011 och William Thuring-priset år 2016. Rosenström är för närvarande bosatt i Stockholm.

\r\n\r\nUtställningen Night Flight är fem skulpturala verk med vilka konstnären Antti Kytömäki tar fasta på livets förgänglighet. Med ett sparsmakat och stramt uttryck konstruerar Kytömäki en sinnlig helhet som hänvisar till celest mekanik, det konstanta flödet av alltings existens och med människan någonstans där emellan.\r\n\r\n \r\n\r\nNär skymningen lägger sig och himlavalvet långsamt drar upp ridån kan vi se långt ut och in i världsalltet. Natten är tiden när de existentiella frågorna tar vid och när våra sinnen är på sin spets för att kunna läsa och uppfatta vår omgivning. Att navigera i mörkret blir också ingången till Kytömäkis senaste serie av verk. I utställningshelheten sammanför han stjärnhimmel, tid, horisont, rörelse och destination. Kytömäki ser med glimten i ögat på livet som ett konstant fumlande försök att lägga ut en kurs i det okända. I relation till himlakropparnas rörelser och det geologiska kretsloppet kan man inte förbise att jordelivet framstår som en lite tragikomisk och synnerligen kort företeelse. Därför är det också naturligt att döden är påtagligt närvarande i utställningen. Döden är något definitivt och evigt som står där i andra ändan och tålmodigt väntar ut oss.\r\n\r\n \r\n\r\nUtställningen bygger på två lägen. Det statiska och det som är i rörelse, punkten och linjen.…

Tanja Sipilä Gränser förgylld betong, stål, 2004 Tanja Sipiläs verk Gränser finns på Arcadahusets norra innergård. Verket består av fem gyllene dörrkarmar i övernaturlig storlek. Karmarnas insidor är klädda med speglande stål. Korridoren leder betraktarens tankar ut i världen, medan denne samtidigt kan se glimtar av sig själv och den omkringliggande miljön. Tanja Sipiläs förhoppning är att betraktaren med hjälp av verket skall kunna se omgivningen och inte minst det egna jaget med nya ögon. Bågarnas material är industritillverkad betong som förgyllts med 24 karats bladguld. Tanja Sipilä ser materialen som en kontrast till den moderna och slipade omgivningen. ”Med mitt verk vill jag skapa frågan om informationens gränser. Människan är inte allvetande, ej heller har hon svar på alla frågor. Följden av mera information är endast flera frågor, som kanske är viktigare än svaren. En förutsättning för lärdomen är människans förmåga att se och föreställa sig saker som hon inte ännu känner till”. Tanja Sipilä (f. 1976) studerade först vid Lapplands universitet och sedan, 1999–2002, studerade hon vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors med inriktning på keramik & glasdesign.