Som om palmerna mindes från vilket håll blåsten kommer, har de redan böjt sig i en följsam dans. De vajar förberedda och i förvissning. Kanhända väntar de med spänning på det vilda som kommer? Åsa Hellman säger om verket: "Verket tillhör en serie med tropiska motiv som jag gjorde efter en spännande resa till Sri Lanka. Till dessa motiv hörde inte bara pantrar, tropiska växter och fiskar utan också flera väggtavlor med palmmotiv. Dessa verk ställde jag ut i ett centralt Helsingforsgalleri som hette Ässä Galleria. Min utställning hette 'Viidakkopolkuja – Djungelstigar'. Den fick massor av uppmärksamhet, kanske för att finländsk keramik fram till dess varit övervägande rustik. 'Före Monsunen' är gjord på porslinslera och färgerna är engobfärger som jag tillverkat enlig eget recept. Verket är bränt tre gånger; skröjbränning ca 900 grader C, glasyrbränning ca 1200 grader C, och till sist lysterbränning ca 750 grader C. De metalliska effekterna är alltså lysterglasyrer." Åsa Hellman (f. 1947) utexaminerades från Konstindustriella Högskolan i början på 1970-talet och har sedan dess haft en central position i den finländska keramiska konsten. Hon har kombinerat en lång och aktiv utställningskarriär med förtroendepositioner både nationellt och internationellt.

Figurer och krumelurer sänder hemliga budskap till oss. I ett systematiskt rutmönster bildar de en kör som både sjunger och mumlar. En polyfoni av streck. Granlund säger: “Verket On My Mind II är ett arbete där jag synliggör mina klotterier (tänk klotter man gör när man pratar i telefonen/intiuitiv teckning?) i marginalen av mina sketchböcker. Jag undersöker vad detta "klott" egentligen handlar om, eller försöker i allafall! Det handlar egentligen inte så mycket om självaste motivet utan mera om processen HUR jag tecknar. Jag längtade efter en ännu mer spontan inställning till att göra konst. Så någonstans där föds On My Mind II. Jag frågar mig vad är "on my mind" när jag tecknar, måste jag alltid ha ett motiv, och vad är att teckna?” Carina Granlund (f. 1967 i Jakobstad) är utbildad vid Västra Nylands folkhögskola och Svenska konstskolan i Nykarleby (1992). Hon bor och arbetar i Petsmo utanför Vasa.

Ett lapptäcke av undersökningar. Naturens föränderlighet under blå lupp. Katarina Reuter lever med skiftningarna och visar oss de oändliga möjligheter som uppenbarar sig utanför fönstret. Imorgon ser allt annorlunda ut. Katarina Reuter (f.1964) är målare och utbildad vid Ritskolan i Åbo och Bildkonstakademin i Helsingfors under 1980-talet. Hon har hållit många utställningar i Finland och Norden, och hennes arbeten finns i flertalet samlingar. En altartavla för Malms församling hör till hennes offentliga uppdrag.

Erik Creutziger är en mångsidig målare som lekt med en mängd olika motiv under sin tjugo år långa karriär. Bland dessa motiv finns det ändå en del återkommande element, som fåglar, övergivna byggnader, och öppna landskap. Creutziger uttrycker dessa motiv i överraskande färger och starka penseldrag, och skapar därmed livliga, färgexpressiva bilder i stort format. I “Ocean” använder sig Creutziger av ett öppet landskap, men till skillnad från hans tidigare verk finns här inga lekfulla fåglar eller galopperande hästar. Utöver havet syns endast en ensam båt i fjärran, halvt dold i dimma. Creutziger låter naturen och vågorna tala för sig själv, och bildar därmed ett atmosfäriskt lugn. Stillheten i målningens motiv kontrasteras med den klara, nästan grälla, turkosa nyans som genomsyrar hela målningen. Fastän motivet är klassiskt är Creutzigers tolkning allt annat än traditionell. Som i många av hans verk vilar en rastlöshet under den till synes stilla ytan. Vart är båten på väg? Erik Creutziger föddes 1982 i Helsingfors där han ännu idag lever och arbetar. 2013 utexaminerades han som magister från Bildkonstakademins bildkonstlinje. Han har deltagit i ett flertal grupputställningar, men också ställt ut flera gånger enskilt bland annat på Galleri Huuto och Forum Box. Creutziger tilldelades Stina…

Den 10.12.2010 invigdes bildkonstnär Jimmy Pullis verk Räcka i Folkhälsans nybygge i Vindängen i Esbo. Räcka är en skulptural installation bestående av en träskulptur uppbyggd av fyra bearbetade stockar. Vid en första titt verkar skulpturen vara upphängd med hjälp av hundratals skira trådar i en ljusbrunn i taket. Trådarna är optiska ljusfibrer som bildar ett nät kring den trädliknande kompositionen. Det uppifrån kommande dagsljuset ger föränderliga skuggor på golvet nedanför, träets grovhuggna yta ändrar karaktär med ljusets riktning. Under dygnets mörka timmar belyses verket av spotlights, vilkas ljus får nätet av trådar att skimra. Verket ger en hotfull känsla av tyngd och samtidigt av luftig lätthet, det finns en rörelse och ett sug uppåt i verket. Symboliken i verket är svår att undgå: samspel, smått som bär stort, det lilla skira som strålar samman i det massiva. “I verkets fysiska närvaro finns både en hotfull känsla av tyngd och stor lätthet: det finns en rörelse och ett sug uppåt i verket, trädet kan ses ”växa” åt båda hållen. Själva ljuset är en väsentlig del av verket, det fördelas av trådarna, reflekteras av desamma, och ju mer ljus det finns tillgång till, desto fler färgnyanser går att speglas i verkets mjölkaktiga…

Enligt Beryl Furman avslöjas mänsklighetens grundläggande egenskaper i hur människan interagerar med andra djurarter. Furman talar för djur och ändå samtidigt för människor, om mänskligt ansvar för människan. Furmans fyra meter långa arbete "Var kommer vi ifrån? Vilka är vi? Vart är vi på väg?" hänvisar med namnet till Paul Gauguins mästerverk (1848-1903). De ögonpar, som i Furmans verk stirrar på oss ur mörkret, framkallar starka bilder av fångenskap och isolering. Konstnären har påpekat att hennes verk kommenterar pälsnäringens moraliska problem. Det är också en studie i en skuld som vi måste bemöta. Beryl Furman (f. 1953) är en finländsk bildkonstnär. Hon studerade i Konstindustriella högskolan 1972-1977, i Fria Konstskolan 1977-1978 och i Finlands konstakademis skola 1978-1983. Dessutom var hon privatelev hos Sam Vanni och studerade vid Académie Julian i Paris. Furman debuterade år 1981. Hennes verk finns i många inhemska samlingar och hon är medlem i Målarförbundet. Hon har målat porträtt sedan 1982.

De till synes neutrala och sakliga materialen får en plötslig ny betydelse när vi via titeln förstår att den gemensamma nämnaren är protesen. Materialen kan utgöra en del av våra kroppar och ge oss en ny identitet. I vilken utsträckning är ett knä av titan en del av den jag är? Tanken svindlar inför möjligheten till utbytbara reservdelar och konfrontationen med jagets innersta väsen. Felicia Honkasalo (f. 1986), Akuliina Niemi (f. 1987) och Sinna Virtanen (f. 1987) utgör konstnärskollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen. De använder sig av gränsöverskridande undersökningar från olika områden: konst, vetenskap, historia, teori och skapar mångfacetterade verk i gränslandet mellan konst, musik och teater.

De till synes neutrala och sakliga materialen får en plötslig ny betydelse när vi via titeln förstår att den gemensamma nämnaren är protesen. Materialen kan utgöra en del av våra kroppar och ge oss en ny identitet. I vilken utsträckning är ett knä av titan en del av den jag är? Tanken svindlar inför möjligheten till utbytbara reservdelar och konfrontationen med jagets innersta väsen. Felicia Honkasalo (f. 1986), Akuliina Niemi (f. 1987) och Sinna Virtanen (f. 1987) utgör konstnärskollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen. De använder sig av gränsöverskridande undersökningar från olika områden: konst, vetenskap, historia, teori och skapar mångfacetterade verk i gränslandet mellan konst, musik och teater.

De till synes neutrala och sakliga materialen får en plötslig ny betydelse när vi via titeln förstår att den gemensamma nämnaren är protesen. Materialen kan utgöra en del av våra kroppar och ge oss en ny identitet. I vilken utsträckning är ett knä av titan en del av den jag är? Tanken svindlar inför möjligheten till utbytbara reservdelar och konfrontationen med jagets innersta väsen. Felicia Honkasalo (f. 1986), Akuliina Niemi (f. 1987) och Sinna Virtanen (f. 1987) utgör konstnärskollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen. De använder sig av gränsöverskridande undersökningar från olika områden: konst, vetenskap, historia, teori och skapar mångfacetterade verk i gränslandet mellan konst, musik och teater.

”I tonåren samlade jag på skräckfilmer som jag fick av mina äldre bröder eller köpte i videobutiker eller på loppmarknader. En av mina favoritfilmer var 'Re-Animator', där huvudpersonen Herbert uppfinner ett serum som kan återuppväcka de döda. Att väcka döda ting till liv var ett vanligt fenomen i skräckfilmer där dockor och statyer fick mänskliga egenskaper. ” Serien Re-Animator tillkom under Bambergs residensperiod i Rom. Verken anknyter till ungdomstidens stora intresse för skräckfilm. Nyfikenheten tänds då betraktaren i verket Animating a Doll inser att Bamberg har lyckats väcka den till synes livlösa dockan till liv genom att förse den med levande materia. Dessa verk kan också ses som en önskan att korrigera världen, att leta efter ett sätt att agera i en redan etablerad formel. Att hitta en punkt där en levande och föränderlig människa kan komplettera helheten i ett till synes förstenat stilleben. Kenneth Bamberg (f. 1981 i Mariehamn) blev konstmagister från Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur år 2011. Som konstnär debuterade han år 2007. Bamberg arbetar mest med fotografi, men gör också videon. Verken behandlar ofta maskulinitet och dess definitioner. Han har bland annat avbildat bastubadare, turkiska oljebrottare och utombordsmotorer. För tillfället gör Bamberg konstnärlig forskning…

"I Hans Holbeins (1497-1542) magnetiska porträttmålning ”Ambassadörerna” lutar sig två välklädda män mot ett bord fullt av föremål som illustrerar de inflytelserika karlarnas karriär och kunnighet, men som även symboliserar egenskaper vilka inte lätt kan spåras. Med Holbeins målning som inspirationskälla intervjuade jag Wivan Nygård-Fagerudd och Björn Teir om allt som format deras vägar och val i livet. Slutresultatet blev två rörliga videoporträtt med ett antal visuella nycklar till personernas karaktärer och identitet, medan de också innehåller en intuitiv tolkning av mina modellers inre egenskaper. En flygande duva, blommande kvistar, gröna draperier och antika notböcker som balanseras upp av äpplen och dekorativa snäckor. I kvinnans porträtt kan man se kultur och kunskap, ett mångsidigt yrke, strävan för en bättre värld, öppenhet, ansvar och feminin styrka. Runt mannen svävar gula riddar- och blåa morpho peleides -fjärilar, medan han långsamt snurrar på jordgloben i en omgivning med skandinaviska inslag, vykort av flygplan, ängsblommor och stenar slipade av havet. Här representerar föremålen förtroendepositioner, stabilitet, resor, diplomati, naturnärhet och erfarenhet. Fjärilarna beställdes som puppor från England och sköttes på Botaniska trädgården i Kajsaniemi, där jag fick uppföra min lilla fjärilfarm. Duvan tränades av djurskötaren Tuikku Kaimio och till allas begeistrade förvåning flög den världens…