Processbild, Ninni Wager.

En komposition full av energi. De svartvita kontrasterna och den gula färgen sätter hela verket i rörelse. Nordström visar hur formen och färgen – och deras inbördes förhållande – är de grundläggande byggstenarna i en livsbejakande konstruktion. Lars-Gunnar “Nubben” Nordström (1924 - 2014) är ett av de centrala namnen i finskt konstliv under efterkrigstiden. Han företrädde den konstruktivistiska riktningen och kan räknas till pionjärerna för non-figurativ konst i landet. Hans matematiskt konstruerade målningar med strama uttryck möttes inledningsvis av kritiska röster och oförståelse på hemmaplan, men Nordström kunde framgångsrikt räknas till de för tiden rådande internationella strömningarna.

”I mitt verk Kräftteatern syns små förskjutningar, sprickor i den polerade ytan, antydningar om hur karnevalistisk festen kan bli. Rollerna uttänjs. Vem kniper vem i baken eller kysser en annans partner under bordet? Värdinnan spyr diskret på golvet men fortsätter ändå att hålla sitt tal. Efter att festen varit på väg att totalt spåra ur börjar allt om igen som om inget skulle ha hänt. Kräftteatern blir en tableau vivant i filmform av en klassisk kräftskiva en som håller på att urarta.” Kräftteatern beskriver, förutom den offentliga festliga sidan, också vad som sker i bakgrunden. Verket producerades i samband med Stiftelsen Pro Artibus utställning Kräftskivan -en finlandssvensk karneval i Galleri Elverket, Ekenäs, hösten 2014 Johanna Lecklin (f. 1972 i Helsingfors) blev doktor i bildkonst från Konstuniversitetets bildkonstakademi år 2018. Hon fick sin magisterexamen från samma universitet år 2003. År 2008 blev hon också filosofie magister från Helsingfors universitet. Lecklin arbetar med fotografi, rörlig bild och deltagande konst. Sedan år 2001 har hon haft många separatutställningar. Hennes verk har visats runtom i världen och finns i många finländska museisamlingar. Lecklin har bland annat fått Finska Konstföreningens pris år 2013 och 2001.

Paula Blåfields skulptur "Mamma" invigdes 1.9.2006 på Arabiastrandens campusområde i Helsingfors. Den närapå 3 m höga och 7,5 ton tunga betongskulpturen finns vid gångstråket mellan de två studenthusbyggnaderna. Paula Blåfield skulpterade modellen till "Mamma" i polystyren. Efter polystyrenmodellen tillverkades glasfiberformar, i vilka skulpturen gjöts av genomfärgad blå betong. Inne i formarna finns skulpturens skelett, en stomme i kamstål, och tvärs igenom skulpturen går röret som den står på. Skulpturens hår är av brons. Trots sin storlek smälter skulpturen naturligt in i gårdsmiljön. Mamma tar emot och vinkar farväl åt husets invånare när de rör sig i gränslandet mellan hemma och borta. ”'Mamma' är en skulptur med runda och mjuka former, en symbol för omtanke, värme och hjälpsamhet. För den unga studeranden representerar 'Mamma' hemmets trygghet och skydd i en främmande miljö. 'Mamma' svävar, stor och lysande, över tillvaron, håret glänser som guld.” (Paula Blåfield, konstnär) Paula Blåfield föddes 1960 i Vasa, där hon ännu idag lever och arbetar. Hon utbildade sig på keramiklinjen vid Aalto Universitet, då skolan fortfarande gick under namnet Konstindustriella högskolan.