Axel Antas (f. 1976) är utbildad vid Goldsmith College i London.  Han var Pro Artibus Snäcksund-stipendiat 2013–2016 och är nu bosatt i Grankulla.  Antas använder sig av både gråtonad teckning, fotografi, skulptur och video i sitt skapande.  Han har länge behandlat landskapet i sin konst; genom att vistas i landskap, filma, teckna och fotografera det. Mycket handlar om att försöka förstå, fånga och omvandla omgivningen.  Minimalism är en egenskap som kännetecknar Antas arbete, han reducerar för att förstärka.  Camilla Granbacka, curator

Axel Antas (f. 1976) är utbildad vid Goldsmith College i London.  Han var Pro Artibus Snäcksund-stipendiat 2013–2016 och är nu bosatt i Grankulla.  Antas använder sig av både gråtonad teckning, fotografi, skulptur och video i sitt skapande.  Han har länge behandlat landskapet i sin konst; genom att vistas i landskap, filma, teckna och fotografera det. Mycket handlar om att försöka förstå, fånga och omvandla omgivningen.  Minimalism är en egenskap som kännetecknar Antas arbete, han reducerar för att förstärka.  Camilla Granbacka, kurator

Axel Antas (f. 1976) är utbildad vid Goldsmith College i London.  Han var Pro Artibus Snäcksund-stipendiat 2013–2016 och är nu bosatt i Grankulla.  Antas använder sig av både gråtonad teckning, fotografi, skulptur och video i sitt skapande.  Han har länge behandlat landskapet i sin konst; genom att vistas i landskap, filma, teckna och fotografera det. Mycket handlar om att försöka förstå, fånga och omvandla omgivningen.  Minimalism är en egenskap som kännetecknar Antas arbete, han reducerar för att förstärka.  Camilla Granbacka, kurator

”Dokmålningar gjorde jag några och de ingick i Object-serien. Doket blir som den vita omålade duken. Att doket/duken avbildas men inte ansiktet kanske kommunicerar något om förgängligheten. Allt är i en ständig förändring, inget är bestående. Vad är det vi minns. Doket blir också som en slags ram eller en port in i målningen eller träet. Grunden är ju björkfaner, ett levande material som förändras.” (Susanne Gottberg, konstnär) I sitt verk tar Gottberg fram det livliga i ett livlöst objekt. Genom att avbilda en huvudbonad utan ett ansikte låter Gottberg själva objektet ligga i fokus, och med hjälp av skuggor och ljus får hon tyget att se rörligt och levande ut. Avbildningen av tygets form och textur komplementeras med mönstret i björkfaneren. Materialet blir en del av målningen och de mjuka fårorna i träet smälter in med vecken i motivet. Susanne Gottberg föddes 1964 i Ekenäs. 1989 utexaminerades hon från Bildkonstakademin, och har sedan dess varit verksam som bildkonstnär. Hon utsågs till Årets unga konstnär 1994. (Ellenore Wentjärvi, konststuderande)

Axel Antas (f. 1976) är utbildad vid Goldsmith College i London.  Han var Pro Artibus Snäcksund-stipendiat 2013–2016 och är nu bosatt i Grankulla.  Antas använder sig av både gråtonad teckning, fotografi, skulptur och video i sitt skapande.  Han har länge behandlat landskapet i sin konst; genom att vistas i landskap, filma, teckna och fotografera det. Mycket handlar om att försöka förstå, fånga och omvandla omgivningen.  Minimalism är en egenskap som kännetecknar Antas arbete, han reducerar för att förstärka.  Camilla Granbacka, curator

Spiritualitet och mystik är ett återkommande tema i Gun ”Gunzi” Holmströms konst, och “Den vandrande jungfrun” är inget undantag. Målningen skapades ursprungligen som en del av en serie på tolv målningar vid namn Lärjungarna. Idén bakom serien är att alla människor söker efter sitt sanna jag och sin uppgift i livet. Detta mål förenar oss alla, fastän vi kanske bär oss åt på olika sätt eller tar olika vägar för att uppnå det. I “Den vandrande jungfrun” framförs detta spirituella sökande med hjälp av det harmoniska, nästintill meditativa, intryck de ljusa färgerna och mjuka formerna inger. Det spirituella i måleriet förstärks av det faktum att Holmström själv beskriver målningarna i serien som ikoner. Detta framkommer delvis i anspelningen till Jungfrun i verkets titel, men också då det gäller materialet och tekniken. Holmström har grunderat målningen med samma metod som ikonmålare använt i århundraden: linnetyg täckt med lager av djurlim och pulveriserad krita. Ytterligare är användningen av äggtempera på träpannå den vanligaste tekniken då det gäller traditionell ikonkonst. Gun Holmström föddes 1964 i Borgå och har varit aktiv som konstnär sedan det tidiga 1990-talet. Utöver måleriet har Holmström tidigare även arbetat med installationer och videokonst. (Ellenore Wentjärvi, konststuderande)

Ylva Holländer är född 1955 i Boden i Sverige, uppvuxen i Finland och lever och arbetar i Borgå i Finland. Hon utexaminerades från Finlands konstakademis skola 1978.

Päivi Eskelinens verk är ett hyllningsverk och lovsången omfattar inte bara burkarna utan tycks omfatta även andra buckliga och slitna ting, som befolkar våra skåp och minnen. Burkarna är, utöver sin uppenbara funktionalitet, bärare av vardagshistorier och vittnar om jordnära, upplevda erfarenheter av det vi lite slarvigt brukar benämna ”livet”. Eskelinen är född i Idensalmi och har sin utbildning från Åbo Ritskola. Hennes huvudsakliga teknik är tempera på trä, papper eller duk. Andra uttrycksformer är mosaik, kollage och broderi. Hon har hållit ett flertal utställningar i Finland.

\r\n\r\nUtställningen Night Flight är fem skulpturala verk med vilka konstnären Antti Kytömäki tar fasta på livets förgänglighet. Med ett sparsmakat och stramt uttryck konstruerar Kytömäki en sinnlig helhet som hänvisar till celest mekanik, det konstanta flödet av alltings existens och med människan någonstans där emellan.\r\n\r\n \r\n\r\nNär skymningen lägger sig och himlavalvet långsamt drar upp ridån kan vi se långt ut och in i världsalltet. Natten är tiden när de existentiella frågorna tar vid och när våra sinnen är på sin spets för att kunna läsa och uppfatta vår omgivning. Att navigera i mörkret blir också ingången till Kytömäkis senaste serie av verk. I utställningshelheten sammanför han stjärnhimmel, tid, horisont, rörelse och destination. Kytömäki ser med glimten i ögat på livet som ett konstant fumlande försök att lägga ut en kurs i det okända. I relation till himlakropparnas rörelser och det geologiska kretsloppet kan man inte förbise att jordelivet framstår som en lite tragikomisk och synnerligen kort företeelse. Därför är det också naturligt att döden är påtagligt närvarande i utställningen. Döden är något definitivt och evigt som står där i andra ändan och tålmodigt väntar ut oss.\r\n\r\n \r\n\r\nUtställningen bygger på två lägen. Det statiska och det som är i rörelse, punkten och linjen.…

Utställningen "Fem traditionella målningar och ett ljudband" visades på Galleri Strandkasernen år 2007. Till den fick Ylva Holländer inspiration från sjuttonhundratalets djurmåleri. Lösningarna på utställningen var dock enligt nutidskonstens koncept. Den bestod av fem lika stora konstverk som var utförda enligt samma system. På en metallställning hängde två målningar av samma häst som visade både den högra och den vänstra sida av hästen, de blev på sätt och vis tredimensionella skulpturer. På utställningen var spänningen mellan konstverket och utrymmet viktig. Ylva Holländer föddes 1955 i Boden, Sverige och är numera bosatt i Borgå. Hon utexaminerades 1979 från grafiska linjen vid Finlands konstakademis skola (nuvarande Bildkonstakademin). Holländers verk ingår i bland annat i Amos Andersons konstmuseums och Finlands konstförenings samlingar.

Ville Andersson, Årets unga konstnär 2015, växte upp på landet där det inte lär ha funnits så många aktiviteter annat än att kasta kottar eller att läsa de konstböcker som fanns i bokhyllan. Med tiden fick plan A, att bli konstsamlare ge vika för plan B, att själv producera konst.

Till en början målade Hellman med oljefärg liksom sin make, Åke Hellman som hon träffat under studietiden vid Ateneum. Under efterkrigstiden var det brist inte bara på livsmedel utan också på konstnärsmaterial vilket antagligen ledde till att oljefärgerna fick ge vika för gamla mattor, dukar och andra textilier. Karin Hellman (1915-2004) debuterade 1939 i Helsingfors konsthall. Konstnären arbetade och bodde i Borgå från 1940-talet till sin död. Hellmans produktion består av målningar, collage och textilverk. Dessutom publicerade hon en diktsamling. Hennes verk finns i många finländska musei- och privatsamlingar, men också utomlands. Hellman var en mångsidig konstnär och visionär som experimenterade mycket. Hon fick både Borgå stads och Svenska kulturfondens priser. I samband med Karin och maken Åke Hellmans (1915-2017) retrospektiva utställning år 2017 gav Stiftelsen Pro Artibus ut en bok som grundligt behandlar deras konst.

Till en början målade Hellman med oljefärg liksom sin make, Åke Hellman som hon träffat under studietiden vid Ateneum. Under efterkrigstiden var det brist inte bara på livsmedel utan också på konstnärsmaterial vilket antagligen ledde till att oljefärgerna fick ge vika för gamla mattor, dukar och andra textilier. Karin Hellman (1915-2004) debuterade 1939 i Helsingfors konsthall. Konstnären arbetade och bodde i Borgå från 1940-talet till sin död. Hellmans produktion består av målningar, collage och textilverk. Dessutom publicerade hon en diktsamling. Hennes verk finns i många finländska musei- och privatsamlingar, men också utomlands. Hellman var en mångsidig konstnär och visionär som experimenterade mycket. Hon fick både Borgå stads och Svenska kulturfondens priser. I samband med Karin och maken Åke Hellmans (1915-2017) retrospektiva utställning år 2017 gav Stiftelsen Pro Artibus ut en bok som grundligt behandlar deras konst.