Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Pro Artibus tekniker Peik Neovius hänger upp Susanne Gottbergs verk på Arbis i Vasa.

Släktingar på hög; en varm och vänlig sammankomst där man minns det som gått tillsammans och ser det som kommer i barnen. Tårar, suckar och skratt. Att samlas och knuffas en stund. I Pauliina Turakka Purhonens värld möter vi figurer, människor och djur som befolkar en säregen plats. Turakka Purhonen iscensätter ett utrymme för det vidunderliga och det sorgesamma, sida vid sida. Ett slags poetiskt utvidgad människohistoria, med varm blick för det stundom absurda. Turakka Purhonen (f. 1971) använder både måleri och textil skulptur i sitt uttryck, som karaktäriseras av en skarp blick för det förhandenvarande och öppenhet gentemot konsthistorien, det symboliska och det heliga i vardagen.

Fjärilseffekten är placerad på Cor-husets terrass på Arabiastrandens campus. Konstverket avtäcktes 15.12.2006. Det luftigt lätta Cor-huset, byggt i trä, avviker från sina större, kompaktare husgrannar i sten. På samma sätt skapar Christine Candolins eteriska flerdelade konstverk "Fjärilseffekten" en kontrast till de närbelägna konstverken "Oasen" och "Mamma". Konstverket är planerat med tanke på kårhusverksamhet och allt vad det innebär av studentliv. "Fjärilseffekten" består av sexton glasskivor fästa på rostfria stålstänger. Motivet på glasskivorna är fjärilar och textfragment ur Fredmans epistlar av Bellman. Bilden är tryckt på en film som smultits in i glaset. För hållbarhetens skull är glasskivorna laminerade och härdade. I "Fjärilseffekten" behandlar Christine Candolin tänkandets och tankens frihet och styrka. Med intellektet kan man göra stora upptäckter som fungerar som fjärilseffekten, det vill säga att en marginell och lokal påverkan kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans. “De rostfria stålrören, verkets 'fötter', symboliserar disciplinen som behövs i studierna. Disciplin är en förutsättning för studier och övrig intellektuell eller vetenskaplig verksamhet och fungerar som en fast bas för all verksamhet som skall leda till resultat. Fragmenten ur Fredmans epistlar symboliserar glädje, ungdomlig dynamik och skapande fritid." Christine Candolin verkar som installationskonstnär. Tidigare glasarbeten av henne är bl.a. De Hominis…

”Ett tema eller röd tråd i så gott som hela min produktion är medkänsla, ett hopp om att bidra till människors gemenskap och värme oberoende av skillnader. Människor har ofta lätt att känna medkänsla och godhet gentemot djur, därför är det tacksamt att använda hunden i min konst. Hundarna är för mig individer, precis som mänskliga figurerna. Eftersom människan levt så länge med hundar har vi det i våra gener att förstå och kunna “läsa” hunden och dess språk. Jag tror att man kan bli mera medkännande genom övning. På ett personligt plan kan sägas att den här hunden påminner mycket till färg och habitus om en hund, Doni, som levde i mitt barndomshem, som jag avbildade kanske första gången i keramik som 6-åring.    Beträffande materialet, har jag på de senaste åren så gott som helt övergått till trä. Med dagens verktyg känner jag mig mycket fri med träet, man kan limma ihop, såga, hugga, gröpa och igen limma ihop, om och om igen. Tillgången är gränslös. Ur en hållbarhetssynvinkel är träet bra, CO2-fotspåret är minimalt jämfört med t.ex. brons eller keramik som jag också använt.” (Joakim Sederholm, konstnär) Joakim Sederholm föddes 1969 i Grankulla. Han har tidigare studerat arkitektur…

Vi sugs in i de randiga virvlarna med rasande fart. De springer, snubblar och dansar så att det flimrar för ögonen. Hjorden på grönbete i stekande sol. Stig Nyström (1924 - 2018) var en finländsk neurokirurg och professor. Han deltog i kriget. Sina konststudier genomförde han vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts i Paris åren 1948–49, 1951 och 1953. Han verkade som gästforskare och biträdande lärare vid Harvard, och innehade den första ordinarie professuren i neurokirurgi i Uleåborg. Under hela sin yrkesverksamma karriär fortsatte han också att måla. Om sitt måleri sa han: När jag målade kunde jag komma bort lite. Och med pansarvagnarna var det så att vi kunde vara i hårda strider i två–tre dagar, sedan blev det en paus på ett par dagar före följande strid. Då fanns det tid att måla.

Vi sugs in i de randiga virvlarna med rasande fart. De springer, snubblar och dansar så att det flimrar för ögonen. Hjorden på grönbete i stekande sol. Stig Nyström (1924 - 2018) var en finländsk neurokirurg och professor. Han deltog i kriget. Sina konststudier genomförde han vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts i Paris åren 1948–49, 1951 och 1953. Han verkade som gästforskare och biträdande lärare vid Harvard, och innehade den första ordinarie professuren i neurokirurgi i Uleåborg. Under hela sin yrkesverksamma karriär fortsatte han också att måla. Om sitt måleri sa han: När jag målade kunde jag komma bort lite. Och med pansarvagnarna var det så att vi kunde vara i hårda strider i två–tre dagar, sedan blev det en paus på ett par dagar före följande strid. Då fanns det tid att måla.

Vi sugs in i de randiga virvlarna med rasande fart. De springer, snubblar och dansar så att det flimrar för ögonen. Hjorden på grönbete i stekande sol. Stig Nyström (1924 - 2018) var en finländsk neurokirurg och professor. Han deltog i kriget. Sina konststudier genomförde han vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts i Paris åren 1948–49, 1951 och 1953. Han verkade som gästforskare och biträdande lärare vid Harvard, och innehade den första ordinarie professuren i neurokirurgi i Uleåborg. Under hela sin yrkesverksamma karriär fortsatte han också att måla. Om sitt måleri sa han: När jag målade kunde jag komma bort lite. Och med pansarvagnarna var det så att vi kunde vara i hårda strider i två–tre dagar, sedan blev det en paus på ett par dagar före följande strid. Då fanns det tid att måla.

Vi sugs in i de randiga virvlarna med rasande fart. De springer, snubblar och dansar så att det flimrar för ögonen. Hjorden på grönbete i stekande sol. Stig Nyström (1924 - 2018) var en finländsk neurokirurg och professor. Han deltog i kriget. Sina konststudier genomförde han vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts i Paris åren 1948–49, 1951 och 1953. Han verkade som gästforskare och biträdande lärare vid Harvard, och innehade den första ordinarie professuren i neurokirurgi i Uleåborg. Under hela sin yrkesverksamma karriär fortsatte han också att måla. Om sitt måleri sa han: När jag målade kunde jag komma bort lite. Och med pansarvagnarna var det så att vi kunde vara i hårda strider i två–tre dagar, sedan blev det en paus på ett par dagar före följande strid. Då fanns det tid att måla.

Vi sugs in i de randiga virvlarna med rasande fart. De springer, snubblar och dansar så att det flimrar för ögonen. Hjorden på grönbete i stekande sol. Stig Nyström (1924 - 2018) var en finländsk neurokirurg och professor. Han deltog i kriget. Sina konststudier genomförde han vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts i Paris åren 1948–49, 1951 och 1953. Han verkade som gästforskare och biträdande lärare vid Harvard, och innehade den första ordinarie professuren i neurokirurgi i Uleåborg. Under hela sin yrkesverksamma karriär fortsatte han också att måla. Om sitt måleri sa han: När jag målade kunde jag komma bort lite. Och med pansarvagnarna var det så att vi kunde vara i hårda strider i två–tre dagar, sedan blev det en paus på ett par dagar före följande strid. Då fanns det tid att måla.

Ulrika Ferms platsspecifika projekt består av 10 fotografier från Arcadas olika byggnadsskeden. Fotografierna tar fasta på och synliggör sådana material och ytor som täckts, gömts och försvunnit när byggnaden stått klar. I Ulrika Ferms serie ingår 10 fotografier som alla fungerar som titthål in i en förgången tid. Bildernas estetik påminner långt om hennes tidigare arbeten; fotografierna är abstraherade och avskalade. Fotografierna, som är utförda i skala 1:1, är utspridda i byggnaden på, eller alldeles i närheten av, de platser där de är tagna. Av den anledningen påträffar man med dem på oväntade och överraskande ställen. I aulan invid huvudingången möts man exempelvis av en trasslig härva sladdar, fotograferade där huvudelskåpet nu finns. Och i restaurangen hänger ett fotografi av väggen såsom den såg ut innan den putsades. Konstnärens intention är att ge åskådarna upptäckarglädje, både vad gäller motiven och placeringen. Ulrika Ferms projekt var extra uppskattat av de involverade byggarbetarna. Projektet synliggjorde deras arbetsinsats och gav dem den erkänsla de förtjänar, men som ofta faller i glömska i och med att den polerade ytan täcker alla tidigare arbetsskeden. "Det som intresserade mig mest efter diskussion med arkitekt Stefan Ahlman, var användningen av olika material i byggnaden. Arkitekten eftersträvar att…