Tor Arnes målningar balanserar ofta på gränslinjen mellan det figurativa och det abstrakta. Även om det sällan går att utläsa ett klart motiv leker ofta idén av ett landskap någonstans bland färgsvallen. Så också i Målning 2002–2004, med det blåa färgvalet som för tankarna till vattendrag. De gula fälten blir som ljus som speglas i vattnet medan de horisontella linjerna framstår som vågor på ytan. I Tor Arnes konst är det ändå inte motivet, eller bristen på det, som är huvudsaken. Istället är det användningen av ljus och färg som drar fokus till sig. Genom att måla tunna, nästan genomskinliga, lager oljefärg ovanpå varandra skapar Arne en bruten färgvärld där ljus och kulör skiner genom lagren och frambringar djup i målningen. Mycket av skönheten i Arnes måleri är just det polära; det abstrakta kontra det figurativa och det transparenta kontra det opaka. Tor Arne (f. Söderblom), föddes 1934 i Åbo. Han har varit aktiv som målare sedan det tidiga 1960-talet och har trots sin mediaskygghet deltagit i många utställningar, både i Finland och utomlands. 2019 tilldelades Arne Pro Finlandia-medaljen för sitt konstnärliga arbete. (Ellenore Wentjärvi, konststuderande)

Ylva Holländers konst präglas av en estetisk lättsamhet och humor, men under ytan döljer sig ofta djupare filosofiska frågor. Detta syns tydligt i Religionen lösgörs från naturen, inte tvärtom; ett verk inspirerat av rokokokonsten och upplysningsläran. Verket ställdes första gången ut i samband med grupputställningen Salon de Porveaux i Borgå Konsthall 2016. I Religionen lösgörs från naturen, inte tvärtom presenterar Holländer en änglafigurin omgiven av svampar staplade på varandra. Figurinen har Holländer skaffat från en loppmarknad och gett en ny kontext med hjälp av svamparna hon skulpterat i porslinslera. Användningen av porslinet är tidstypiskt för rokokon. Under denna period populariserades porslinsfigurer som prydnadsföremål i Europas kungahus. Denna höga status som porslinet hade under rokokon, ställs i kontrast till den nutida kitschiga loppmarknadsfigurinen, och Holländers verk blir därmed något av en påminnelse om porslinets historia. Motivet och titeln på verket kan ses som en kommentar på konflikten mellan det religiösa och det vetenskapliga under den filosofiska upplysningstiden som sammanföll med rokokon. I Holländers verk låter hon dock det religiösa och det vetenskapliga existera i harmoni med varandra snarare än att lägga dem emot varandra. Denna harmoni och symbios framkommer genom de mjuka pastelltoner som syns i både ängeln och svamparna. Ylva…

Bildkonstnär Ida Koitilas installation Kunskapens källa (Pool & Pipelines) i Vasa Övningsskola Kunskapens källa (Pool) är en installation som finns i låg- och högstadiets trapphus. Verket avtäcktes den 6 november 2019. I Kunskapens källa möts olika material som till exempel harts, snäckor, kakel, pansarglas, ljus och trä. Installationen ser olika ut på olika avstånd. Dessutom varierar belysningen som finns inuti verket. När det gjutna hartset och snäckorna betraktas på nära håll går tankarna till havet, men från trapphusets övre våningar ser de ut som en stjärnhimmel. I början av 2020 växte konstverket och blev komplett, då ytterligare några delar, Pipelines, i harts och metall blev klara och installerades i skolhuset. I Ida Koitilas produktion möter organiska och handgjorda material en konceptuell betydelsenivå och industriella material. Konstnären har länge varit intresserad av arkeologi, science fiction och hur olika typer av material samt det personliga och universella möts. Koitilas verk har förmågan att skapa ett mångsidigt nätverk av berättelser, som betraktaren i sin tur kan tillföra egna betydelser. Koitilas verk är alltid fysiskt och materiellt påtagliga, men ger ändå upphov till stora metafysiska och upplevelsebaserade känslor och tankar. Betraktaren erbjuds möjligheten att röra sig mellan olika tider och platser samtidigt. Ida Koitila…

https://vimeo.com/504827618

Vem ser oss när vi går över bron och försvinner in i grönskan? Vem minns oss när vi korsar den mörka strömmen? Blicken och minnena blir kvar när berättelsen fortsätter på sin väg in i det okända. Mari Roosvalt (f. 1945) utexaminerades från Tallins konstuniversitet 1969, med specialiseringsområde måleri. Hon har sedan dess ställt ut talrika gånger och mottagit priser bl.a i Lettland och Vitryssland. Sedan 2001 är hon huvudansvarig för bildkonstavdelningen vid öppna universitetet vid Estlands konstakademi. Hon har under åren också varit aktiv i Estlands konstnärsförbund och i Estlands akvarellistförbund. Hennes verk finns i många estländska samlingar och även i utländska dito. År 2002 var Roosvalt Pro Artibus Artist in Residence i Ekenäs. “..., jag är en romantiker. Jag är den som bygger broar - den som balanserar “det nya” och “det gamla”. Jag analyserar och sammanställer. Jag låter kulturen flöda genom mig och tar vara på de bästa bitarna. [… J]ag skriver in mig i det abstrakta måleriets tradition och i den romantisk-moderna strömningen, men samtidigt sammansmälter jag detta med ett mer objektivt medium – fotografiet. Medan det abstrakta måleriet representerar individualitet, romanticism och autenticitet, utgör fotografiet ett mer dokumentärt och objektivt medium.”