Kors eller tvärs, framför eller bakom, förgrund eller bakgrund, rutor eller ränder? Vi får följa med på en resa där vi inte får några entydiga svar; motsatserna finns sida vid sida och för en ständig dialog. Ett vänligt bråk om både och. Matti Rantanen (f.1976) är utbildad vid Fria Målarskolan och London Metropolitan University, från vilket han fick en BA 2008. Han har hållit flertalet utställningar både i Finland och utomlands, och hans verk finns bland annat i statens konstsamlingar, Helsingfors stads samlingar och Pro Artibus samling.

Kors eller tvärs, framför eller bakom, förgrund eller bakgrund, rutor eller ränder? Vi får följa med på en resa där vi inte får några entydiga svar; motsatserna finns sida vid sida och för en ständig dialog. Ett vänligt bråk om både och. Matti Rantanen (f.1976) är utbildad vid Fria Målarskolan och London Metropolitan University, från vilket han fick en BA 2008. Han har hållit flertalet utställningar både i Finland och utomlands, och hans verk finns bland annat i statens konstsamlingar, Helsingfors stads samlingar och Pro Artibus samling.

Verkets titel "Caput mortuum" hänvisar till en brunviolett nyans som fås av järnoxid. Orden är latin och särskilt inom alkemin betyder det dött huvud eller obetydligt överskott. Kombinationen av fyra färger både stimulerar och lugnar, och verket är därför ett bra exempel på den del av Enckells produktion som samtidigt riktar sig till både intellektet och hjärtat. Carolus Enckell (1945-2017) var en finländsk bildkonstnär som studerade i Fria Konstskolan 1966-1969, där han även var rektor 1988-1995. Han undervisade också i flera nordiska konstskolor. 1984-1990 var han chefredaktör för tidskriften Taide. Hans verk finns i nordiska och alla betydande inhemska museisamlingar. Konstnären belönades bland annat med Pro Finlandia-medaljen och fick andra pris i Carnegie Art Award år 2001. Enckell gjorde 11 offentliga verk. Det sista, som finns i Kvarteret Victoria på Busholmen, förverkligades tillsammans med Silja Rantanen och avtäcktes efter konstnärens död år 2018. Juha-Heikki Tihinen, curator, Stiftelsen Pro Artibus

Verket är en multimedial installation med ljud och vätskor som är uppbyggd att reagera på omgivningen den ställs ut i. Jani Anders Purhonen (f. 1982 i Ekenäs) bor och arbetar i Helsingfors. 2015 tog Purhonen sin magisterexamen i bildkonst från linjen för tid och rum på Bildkonstakademin i Helsingfors. Purhonen ser i sitt arbete på kollektiva arbetsmetoder som sänker tröskeln för att samlas vid konsten. Han har varit verksam medlem i det konstnärsdrivna konstgalleriet Oksasenkatu 11 och producerat radioprogram till lokalradion Radio Bekola. Tillsammans med Eeva Rönkä driver Purhonen projektet Bebetton som är en liten scen för konst ute i Kasåker i Helsingfors. Under ett konstnärsresidens iMarrakech 2018 startade Purhonen och Elina Rantasuo projektet Bread Omens.

Enligt Beryl Furman avslöjas mänsklighetens grundläggande egenskaper i hur människan interagerar med andra djurarter. Furman talar för djur och ändå samtidigt för människor, om mänskligt ansvar för människan. Furmans fyra meter långa arbete "Var kommer vi ifrån? Vilka är vi? Vart är vi på väg?" hänvisar med namnet till Paul Gauguins mästerverk (1848-1903). De ögonpar, som i Furmans verk stirrar på oss ur mörkret, framkallar starka bilder av fångenskap och isolering. Konstnären har påpekat att hennes verk kommenterar pälsnäringens moraliska problem. Det är också en studie i en skuld som vi måste bemöta. Beryl Furman (f. 1953) är en finländsk bildkonstnär. Hon studerade i Konstindustriella högskolan 1972-1977, i Fria Konstskolan 1977-1978 och i Finlands konstakademis skola 1978-1983. Dessutom var hon privatelev hos Sam Vanni och studerade vid Académie Julian i Paris. Furman debuterade år 1981. Hennes verk finns i många inhemska samlingar och hon är medlem i Målarförbundet. Hon har målat porträtt sedan 1982.

Lars-Gunnar Nordström (1914-2014) var en finländsk bildkonstnär. 1946-1949 studerade han på inredningsavdelningen vid Centralskolan för konstflit. Han debuterade i utställningen De unga år 1947. Konstnären förverkligade 27 offentliga verk och fick bland annat Prins Eugen- och Pro Finlandia-medaljen. Förutom i de mest betydande inhemska museisamlingarna, finns hans verk även i norska, franska, svenska och tyska samlingar. Nordströms konstnärliga arv värnas av stiftelsen som bär hans namn. Konstnärens legendariska jazzsamling bestående av mer än 11000 skivor förvaras i Nationalbiblioteket.

Alvar Gullicksen (f. 1961 i Helsingfors) studerade måleri vid Bildkonstakademin i Helsingfors åren 1984–89. Under sista studieåret bytte han till skulpturavdelningen och utvecklade de första "Raba-Hiff"-maskinerna. Hans första separatutställning ägde rum i Helsingfors 1989. Gullichsen är mest känd för sina popkonstverk och sitt imaginära "Bonk Business"-företag. Han har även ställt ut stora färggranna målningar, arbetat med musik och initierat tvärkonstnärliga projekt.

I Caroline Pippings konst är Buddha-motivet återkommande, men för Pipping är den buddhistiska filosofin mer än bara konstnärlig inspiration. Efter att ha tillbringat två år i Indien under det tidiga 1990-talet kom buddhismens filosofier att bli av stor betydelse för Pippings andliga sökande. Denna spiritualitet genomsyrar hennes målningar där abstrakta mönster och symboler ofta möter mänskliga figurer. Vid årsskiftet 2007–2008 återvände Pipping till Indien på en pilgrimsresa. Under denna resa nådde hon den heliga platsen Bodh Gaya, där Gautama Buddha lär ha nått sin upplysning. Denna resa kom att influera Pipping när hon målade verket Vilande Buddha inför en utställning på galleri AMA i Helsingfors senare under 2008. Målet med verket var att nå ett så avslappnat och kravlöst uttrycksätt som möjligt. Detta gjorde Pipping med hjälp lösa och lediga penseldrag som bildade den enkla och harmoniska kompositionen. Den blåa färgskalan knyter an till floden Ganges som skär genom Indien, och flodens rörelser går också att se i målningens ledigt flytande penseldrag. Med denna stillsamhet och frihet ville Pipping förmedla något av den buddhistiska filosofins kärna. Caroline Pipping föddes 1958 i Helsingfors. Hon utexaminerades från Bildkonstakademin 1987 och har varit aktiv som konstnär sedan 1986. (Ellenore Wentjärvi, konststuderande)

Ett lapptäcke av undersökningar. Naturens föränderlighet under blå lupp. Katarina Reuter lever med skiftningarna och visar oss de oändliga möjligheter som uppenbarar sig utanför fönstret. Imorgon ser allt annorlunda ut. Katarina Reuter (f.1964) är målare och utbildad vid Ritskolan i Åbo och Bildkonstakademin i Helsingfors under 1980-talet. Hon har hållit många utställningar i Finland och Norden, och hennes arbeten finns i flertalet samlingar. En altartavla för Malms församling hör till hennes offentliga uppdrag.

Vildros skildrar en ung kvinna som tycks vara en blandning mellan djur och människa, träd växer från hennes huvud och hon ger ett intryck av att vara förvildad. I Peuras målningar finns ofta inslag från sagans och naturens värld.  Hon är fascinerad av hur verklighet och fantasi blandas ihop och denna sammansmältning är det som ger hennes målningar deras intensitet.  Peura förenar ofta motsägelser och kontraster, så som oskuldsfullhet med något skrämmande eller abjekt. Verken speglar således atmosfäriskt världen och människans förhållande till ofullkomlighet.  Peuras pappersverk är likvärdiga oljemålningar ifråga om uttryck, då hon ser pappersverken som ett slags minnesanteckningar, inte som skisser. Eeva Peura (f. 1982) bor och arbetar i Helsingfors. Hon är utexaminerad med måleri som huvudämne från Bildkonstakademin i Helsingfors 2011. Peura har haft ett flertal separat- och grupputställningar i Finland på platser som Forum Box, Galleria Sinne (2013) och Mänttä konstfestival. Hon erhöll William Thuring-priset 2019. Camilla Granbacka, curator

Munnar, ögon och läppar upprepas lättjefullt i akvarellen 1-2-3-4. Ögon upprepas också på trädstammen i akvarellen " Spå"r. De tillhör en serie med äventyr och utfärd som tema.  Hus, träd, grenar, bläckfiskar och unga kvinnor är motiv som återkommer i Eeva Peuras detaljrika måleri. Likaså en förening av människa och djur. Berättelsen är viktig, lika så en viss atmosfär som hon vill återge. I Peuras målningar finns ofta inslag från sagans och naturens värld.  Hon är fascinerad av hur verklighet och fantasi blandas ihop och denna sammansmältning är det som ger hennes målningar deras intensitet.  Peura förenar ofta motsägelser och kontraster, så som oskuldsfullhet med något skrämmande eller abjekt. Verken speglar således atmosfäriskt världen och människans förhållande till ofullkomlighet.  Peuras pappersverk är likvärdiga oljemålningar ifråga om uttryck, då hon ser pappersverken som ett slags minnesanteckningar, inte som skisser.   Eeva Peura (f. 1982) bor och arbetar i Helsingfors. Hon är utexaminerad med måleri som huvudämne från Bildkonstakademin i Helsingfors 2011. Peura har haft ett flertal separat- och grupputställningar i Finland på platser som Forum Box, Galleria Sinne (2013) och Mänttä konstfestival. Hon erhöll William Thuring-priset 2019.

Alvar Gullicksen (f. 1961 i Helsingfors) studerade måleri vid Bildkonstakademin i Helsingfors åren 1984–89. Under sista studieåret bytte han till skulpturavdelningen och utvecklade de första "Raba-Hiff"-maskinerna. Hans första separatutställning ägde rum i Helsingfors 1989. Gullichsen är mest känd för sina popkonstverk och sitt imaginära "Bonk Business"-företag. Han har även ställt ut stora färggranna målningar, arbetat med musik och initierat tvärkonstnärliga projekt.

Vi står i svalkan av dörrvalvet och ser kaskaderna från springbrunnen spela ikapp med trädgårdens ljus och liv. Yngve Bäck föddes i Vasa år 1904 och dog i Helsingfors år 1990. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola 1923-1924, Helsingfors universitets ritsal 1923-1925 och ytterligare vid École des Métiers d'Art i Paris 1957-1958. Nästan hela sitt liv bodde han utomlands om vintrarna, först i Frankrike och senare i Spanien. Konstnären debuterade med en utställning på Konstsalongen i Helsingfors år 1928. Bäck var en av sju medlemmar i konstnärsgruppen Prisma. Konstnärerna ställde ut tillsammans och ville främja de konstnärliga uttryck där klara former och en av ljus präglad färgvärld stod i centrum. Gruppen hade också som mål att göra den finländska konsten mer internationell, samt att öka kännedomen om utländsk konst i Finland. Konstnärens eget citat: ”Egentligen tycker jag att man kan måla precis vad som helst, men det måste finnas en poäng i motivet. Mitt motiv ska säga mig någonting i någon form och så målar jag det som jag först fängslades av.”

I  videoverket "Descent" (sv. härkomst) behandlar Stefan Otto den egna släktens förflutna. Verket har tillkommit efter att Otto funnit en bunt med dikter skrivna av hans morfar, som under drygt tre år gick till fots genom ett Europa lagt i ruiner efter II:a världskriget. Morfadern letade efter sin familj, d.v.s. Stefan Ottos mor och mormor. Han hade tillhört de sk. Sudettyskarna i Tjeckoslovakien. Han var tysk och nazist. Som inkallad i den tyska armén skötte han, på en flodbåt på Donau, transporter av råvaror och förnödenheter mellan Budapest och Svarta Havet. 1944 blev han tillfångatagen av den röda armén och placerades i ett fångläger i Rumänien. Ett år senare 1945, strax innan krigets slut lyckades han ta sig ut, men sedan skulle det alltså ta honom ännu tre år av fotvandring innan han blev återförenad med sin familj. Vad tänkte hans morfar, när han rädd, svältande och dessillusionerad gick genom ett sargat Europa och letade efter sin familj? Var de naturromantiska dikterna han skrev under sin vandring en sorts terapi?  I videoverket "Descent" (15 min) stiger känslor som längtan, melankoli och livets förgänlighet upp till ytan. Verket är tekniskt sett mycket intressant och välgjort. Man ser en folktom stad i förfall, medfarna…

Lars-Gunnar Nordström (1914-2014) var en finländsk bildkonstnär. 1946-1949 studerade han på inredningsavdelningen vid Centralskolan för konstflit. Han debuterade i utställningen De unga år 1947. Konstnären förverkligade 27 offentliga verk och fick bland annat Prins Eugen- och Pro Finlandia-medaljen. Förutom i de mest betydande inhemska museisamlingarna, finns hans verk även i norska, franska, svenska och tyska samlingar. Nordströms konstnärliga arv värnas av stiftelsen som bär hans namn. Konstnärens legendariska jazzsamling bestående av mer än 11000 skivor förvaras i Nationalbiblioteket.

Lars-Gunnar Nordström (1914-2014) var en finländsk bildkonstnär. 1946-1949 studerade han på inredningsavdelningen vid Centralskolan för konstflit. Han debuterade i utställningen De unga år 1947. Konstnären förverkligade 27 offentliga verk och fick bland annat Prins Eugen- och Pro Finlandia-medaljen. Förutom i de mest betydande inhemska museisamlingarna, finns hans verk även i norska, franska, svenska och tyska samlingar. Nordströms konstnärliga arv värnas av stiftelsen som bär hans namn. Konstnärens legendariska jazzsamling bestående av mer än 11000 skivor förvaras i Nationalbiblioteket.

Axel Antas, Above, 2010, digitalt tryck på aluminium, trähylla Bildkonstnären Axel Antas fotografi-installation Above formar ett konceptuellt verk där konstnären varje dag under ett års tid har fotograferat himlen. Varje skikt innebär en dag. Dessa otaliga bilder har Antas sedan digitalt satt ihop till en enda abstrakt bild. Verket har varit utställt i Galleri Hippolyte i en större helhet 2010. Överlag för Antas fram en stark längtan att röra vid naturen, samt att vara med och skapa den i sin produktion av konceptuella fotografier, videoverk och skulpturer. Hans verk kan ses som en hyllning till naturens mystik, men vid närmare titt framkommer spår av människan. Axel Antas har länge behandlat landskapet i sin konst; genom att vistas i landskap, filma, teckna och fotografera det. Han har bland annat gjort fotografier med färgade rökmoln som stiger upp ur landskap. Mycket handlar om att försöka förstå, fånga och omvandla omgivningen. Konstnären tar sitt eget grepp om detta klassiska motiv, med intryck från romantikens måleriska landskap och 1970-talets jordkonst som gjorde naturen till konstens material. Antas (f. 1976) är utbildad vid Goldsmith College i London och har flera gånger ställt ut på Galleri Heino och utomlands. Antas var Stiftelsen Pro Artibus 3-åriga Snäcksund-stipendiat…

Astrid Strömberg, Shield-maiden, 2022, olja och spackel på duk.