“Sällsamma stunder får man inte uppleva varje dag. Men ibland är man på rätt plats vid rätt tidpunkt och får vara med om något utöver det vanliga. En morgon i december vaknar jag på stugan i skärgården och får bevittna ett sällsamt skådespel. Vinterns första flingor dalar ner över landskapet. […] Sällsamma stunder och ögonblick utgör en del av konstens och vårt väsens näring och skapar ett sug efter mera kunnande och insikt i konstens värld, både som konstnär och som betraktare. Att förmå spegla livets komplexitet och olösta ekvationer utgör kanske konstnärens viktigaste uppgift, en åtminstone i dagens samhälle, inte alldeles lätt sådan. Diskussionen fortsätter, arbetet går vidare. Allt är inte sett, livet är ännu inte levt och de vita flingorna fortsätter att skulptera landskapet framför mina ögon.” Ralf Wallis (f.1963) är utbildad på Svenska Konstskolan i Nykarleby och Konstindustriella högskolan. Han verkade som lärare och enhetschef vid Svenska Yrkeshögskolan, sedermera Novia, under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet.

“Sällsamma stunder får man inte uppleva varje dag. Men ibland är man på rätt plats vid rätt tidpunkt och får vara med om något utöver det vanliga. En morgon i december vaknar jag på stugan i skärgården och får bevittna ett sällsamt skådespel. Vinterns första flingor dalar ner över landskapet. […] Sällsamma stunder och ögonblick utgör en del av konstens och vårt väsens näring och skapar ett sug efter mera kunnande och insikt i konstens värld, både som konstnär och som betraktare. Att förmå spegla livets komplexitet och olösta ekvationer utgör kanske konstnärens viktigaste uppgift, en åtminstone i dagens samhälle, inte alldeles lätt sådan. Diskussionen fortsätter, arbetet går vidare. Allt är inte sett, livet är ännu inte levt och de vita flingorna fortsätter att skulptera landskapet framför mina ögon.” Ralf Wallis (f.1963) är utbildad på Svenska Konstskolan i Nykarleby och Konstindustriella högskolan. Han verkade som lärare och enhetschef vid Svenska Yrkeshögskolan, sedermera Novia, under slutet av 1990-talet och början på 2000-talet.

I Kim Simonssons konst kombineras populärkulturella fenomen med traditionell keramikkonst i form av gåtfulla barnfigurer, djur och hybrider. Flera av hans konstverk betraktas idag som moderna klassiker. Kim Simonsson (f. 1974 i Helsingfors) studerade på keramikavdelningen vid Konstindustiella högskolan i Helsingfors åren 1995–2000. Han har hållit separatutställningar bl.a. i Helsingfors, New York, Paris, Berlin, Stockholm, Oslo, Köpenhamn och Madrid. Åren 2009–2012 var han Pro Artibus residenskonstnär i Villa Snäcksund i Ekenäs. Efter residensperioden bosatte han sig i Fiskars där han än idag är verksam.

Med nästan glada blinkningar och tentakler bakåt i konsthistorien, refererar Carolus Enckell till konstruktioner av olika slag, så även till konstruktionen av jaget. Med hoppfulla färger från de ryska konstruktivisterna och rutmönster från såväl Mondrian som de amerikanska abstrakta målarna från efterkrigstiden, bjuder Enckell in oss till att bygga vårt jag och vår världsbild, i rödfärgad balans. Carolus Enckell (1945 - 2017) var en finländsk målare med en abstrakt behandling av färgen och ljuset som centralt element i sitt konstnärskap. Han gick på Fria målarskolan i slutet av 1960-talet och verkade senare som skolans rektor. Enckell verkade också som Taidelehti:s chefredaktör och skrev utförligt och mycket om konst. Han valdes till Årets konstnär 1990, mottog Carnegie Art award 2001 och tilldelades Pro Finlandia 2009. Vid sidan av en aktiv utställningskarriär, skrivande och undervisning utförde han också offentliga verk, bl.a för kvarteret Victoria på Busholmen i Helsingfors, tillsammans med sin fru, Silja Rantanen. I hans måleri samsas en stark konstruktivistisk tradition med en närmast andlig behandling av färgupplevelserna.

En jacka hänger på en krok i en ljusgrå rumslighet. Jackan verkar genomskinlig och öppnar ett landskap för oss med de enklaste medel tillgängliga: grön mark, blå himmel. Det grå rummets begränsning sammanfaller med landskapet, och mötet knyter ihop de två världarna. Linjen där golvet möter väggen får en fortsättning i horisonten. Ute och inne. Jackan finns i ett rum, men är samtidigt en dröm, en önskan, ett minne. Den ger ledtrådar om en annan tid, en annan verklighet; ett förborgat tillstånd. Brandt (f. 1950 i Helsingfors) växte upp i ett konstnärligt hem, hennes far var poeten och bildkonstnären Rabbe Enckell och hennes mor bildkonstnären Aina Erikson-Enckell. Hon gick på Fria Konstskolan på 1970-talet. Hon har blivit karaktäriserad som ett slags Finlands Hilma af Klimt, och hennes arbeten framstår som symbolistiska i sina förskjutna vardagsobservationer. Pamela Brandt säger själv om sitt arbete: “Det är rocken, inte marken och himlen, som får ange det klara dagsljuset. Bara på så vis kan en längtan uttryckas starkare än om allt varit normalt. Mina målningar försöker ofta beskriva någon sådan spänning mellan två lägen, därför är de också på jakt efter att gestalta tid, villkorlig tid, ja faktiskt konditional tid, eller bara futurum. Under…

I Anders Bergmans verk har färgen appliceras och/eller tagits bort på material som hämtats från bekanta miljöer, i detta fall en byggarbetsplats. Bergmans konst kan också förstås som ett utforskande av olika processer av organisk omvandling. Genom sina olika observationer och upptäckter hävdar han kopplingar – "universella lagar" – mellan olika miljöer t.ex. vardagliga renoveringsplatser och de vidsträckta lavatäckta landskapen i den isländska vildmarken. Genom att lägga sitt fokus på dessa organiska, ständigt föränderliga processer (både stora och små), uppmuntrar Bergman sin publik att följa med honom på en subtil men potentiellt djupgående resa av djuplänkning och nytt tänkande. Anders Bergman är en svensk konstnär som har bott och verkat främst i Helsingfors sedan 2000. Bergmans konst är en resa genom olika fält av installation, måleri, musik, ljud och sociala miljöer – där han undersöker energi i en mängd olika former. Han uppfattar musik och andra ljudformer som en sorts "svävande arkitektur", och i sin tur tänker han ofta på målningar och installationer som "frusen musik". Anders Bergman utexaminerades från Bildkonstakademin i Helsingfors 2006. Hans verk har visats i Helsingfors, New York, St. Petersburg och Stockholm.

I Anders Bergmans verk appliceras färg på material som hämtats från bekanta miljöer, i detta fall en byggarbetsplats. Bergmans konst kan också förstås som ett utforskande av olika processer av organisk omvandling. Genom sina olika observationer och upptäckter hävdar han kopplingar – "universella lagar" – mellan olika miljöer t.ex. vardagliga renoveringsplatser och de vidsträckta lavatäckta landskapen i den isländska vildmarken. Genom att lägga sitt fokus på dessa organiska, ständigt föränderliga processer (både stora och små), uppmuntrar Bergman sin publik att följa med honom på en subtil men potentiellt djupgående resa av djuplänkning och nytt tänkande. Anders Bergman är en svensk konstnär som har bott och verkat främst i Helsingfors sedan 2000. Bergmans konst är en resa genom olika fält av installation, måleri, musik, ljud och sociala miljöer – där han undersöker energi i en mängd olika former. Han uppfattar musik och andra ljudformer som en sorts "svävande arkitektur", och i sin tur tänker han ofta på målningar och installationer som "frusen musik". Anders Bergman utexaminerades från Bildkonstakademin i Helsingfors 2006. Hans verk har visats i Helsingfors, New York, St. Petersburg och Stockholm.

Man möter först färgerna och det tar en liten stund innan man ser figuren med balalajkan. Snart anar man också lökkupolerna. Det figurativa får vara med som hävstång för färgens kraft, men det står inte i centrum. Måleriet bryr sig egentligen inte så mycket om balalajkaspelaren och kupolerna; färgen och formen har förkörsrätt. Yngve Bäck föddes i Vasa år 1904 och dog i Helsingfors år 1990. Han studerade vid Finska Konstföreningens ritskola 1923-1924, Helsingfors universitets ritsal 1923-1925 och ytterligare vid École des Métiers d'Art i Paris 1957-1958. Nästan hela sitt liv bodde han utomlands om vintrarna, först i Frankrike och senare i Spanien. Konstnären debuterade med en utställning på Konstsalongen i Helsingfors år 1928. Bäck var en av sju medlemmar i konstnärsgruppen Prisma. Konstnärerna ställde ut tillsammans och ville främja de konstnärliga uttryck där klara former och en av ljus präglad färgvärld stod i centrum. Gruppen hade också som mål att göra den finländska konsten mer internationell, samt att öka kännedomen om utländsk konst i Finland. Konstnärens eget citat: ”Egentligen tycker jag att man kan måla precis vad som helst, men det måste finnas en poäng i motivet. Mitt motiv ska säga mig någonting i någon form och så målar…

Bildkonstnär Ida Koitilas installation Kunskapens källa (Pool & Pipelines) i Vasa Övningsskola Kunskapens källa (Pool) är en installation som finns i låg- och högstadiets trapphus. Verket avtäcktes den 6 november 2019. I Kunskapens källa möts olika material som till exempel harts, snäckor, kakel, pansarglas, ljus och trä. Installationen ser olika ut på olika avstånd. Dessutom varierar belysningen som finns inuti verket. När det gjutna hartset och snäckorna betraktas på nära håll går tankarna till havet, men från trapphusets övre våningar ser de ut som en stjärnhimmel. I början av 2020 växte konstverket och blev komplett, då ytterligare några delar, Pipelines, i harts och metall blev klara och installerades i skolhuset. I Ida Koitilas produktion möter organiska och handgjorda material en konceptuell betydelsenivå och industriella material. Konstnären har länge varit intresserad av arkeologi, science fiction och hur olika typer av material samt det personliga och universella möts. Koitilas verk har förmågan att skapa ett mångsidigt nätverk av berättelser, som betraktaren i sin tur kan tillföra egna betydelser. Koitilas verk är alltid fysiskt och materiellt påtagliga, men ger ändå upphov till stora metafysiska och upplevelsebaserade känslor och tankar. Betraktaren erbjuds möjligheten att röra sig mellan olika tider och platser samtidigt. Ida Koitila…

Verket är en multimedial installation med ljud och vätskor som är uppbyggd att reagera på omgivningen den ställs ut i. Jani Anders Purhonen (f. 1982 i Ekenäs) bor och arbetar i Helsingfors. 2015 tog Purhonen sin magisterexamen i bildkonst från linjen för tid och rum på Bildkonstakademin i Helsingfors. Purhonen ser i sitt arbete på kollektiva arbetsmetoder som sänker tröskeln för att samlas vid konsten. Han har varit verksam medlem i det konstnärsdrivna konstgalleriet Oksasenkatu 11 och producerat radioprogram till lokalradion Radio Bekola. Tillsammans med Eeva Rönkä driver Purhonen projektet Bebetton som är en liten scen för konst ute i Kasåker i Helsingfors. Under ett konstnärsresidens iMarrakech 2018 startade Purhonen och Elina Rantasuo projektet Bread Omens.