Malin Ahlsved, Utan titel, ur serien Kära mörker, 2011, akvarell.

Alice Kaira är mest känd som naivist, även om hon själv drog sig för att sätta namn på sin stil. Hon hämtade sina motiv från en inre värld där cirkusmiljön och dess personage – gärna clowner och djur – var centrala. I Pro Artibus samlingar finns dock en rad teckningar där en annan sida av Kairas temperament blir synligt. Vi ser tydligt att teckningen här inte endast visar ett träd, utan också berättar om en kroppslighet och en livskraft. Trädet framför oss dansar och virvlar nästan omkull av sin egen inneboende kraft. Alice Kaira (1913 – 2006) utbildades vid Åbo Ritskola och Fria Konstskolan i Helsingfors. Dessutom gick hon som elev hos Otte Sköld i Stockholm och på Académie Colarossi i Paris. Hon höll talrika utställningar både i Finland och utomlands. Under sin karriär erhöll Kaira Statens konstpris och Pro Finlandia-medaljen.

"När jag målade Snäcklyssnaren så tänkte jag på figuren i målningen som en karaktär som ligger i ett emotionellt mellantillstånd. Hen är bakfull och försjunken i introspektion, hens hud är klibbig av kvalmighet och gårdagens festande och hen lyssnar på bruset av sin cirkulerande blod genom snäckan. Darkthrone -skjortan är en detalj som spelar på bruset som karaktären lyssnar på (då black metal ofta sägs låta som brus). Växtligheten bakom figuren är en tolkning av den medeltida millefleur -stilen och innehåller samtidigt ett löfte om fräschare dagar." Joel Slotte, konstnär Joel Slotte (f. 1987 Karleby) är en bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Han studerade först i Nordiska konstskolan 2007-2009 och sedan i Bildkonstakademin. Därifrån utexaminerades han år 2016. Slotte är en mångsidig konstnär som målar, tecknar och gör keramik. Hans verk finns bland annat i Kiasmas, Pro Artibus och HAM:s samlingar. Joel Slotte valdes till Årets unga konstnär 2021.

Stefan Bremer (1953) är en av Finlands mest kända fotografer. Han har haft närmare tvåhundra soloutställningar sedan åttiotalet. Han har blivit känd för sina scener av Helsingfors nattliv, subkulturer och porträtt av rockmusiker. Bremer har också arbetat som pressfotograf bland annat för Suomen Kuvalehti.

Var går gränsen mellan bild och avbild? Synnöve Rabbs verk leder oss in i en spegelsal där bildens ursprung, original och kopia, sammanträffande och uppsåt ställs på ända. Vi kan låta oss svepas med i den flod av bilder som utgör den västerländska traditionen, där allting flyter och allting hör ihop. Rabb säger själv om verken: "När jag för femton år sedan började tillbringa somrarna i en stuga som tillhört min släkt fascinerades jag över hur mycket blomstermönster det fanns inomhus – det blommade samtidigt i överflöd ute i trädgården. Men förstås, trädgårdens sommarprakt är kort. Äppelträden står inte heller varje år helvita i blom. Soffkuddarna kan man däremot lita på. De vissnar inte och faller till marken. De blir inte svåra att urskilja i novembermörkret. De är närapå oföränderliga, något att hålla fast vid när det man älskar hotar försvinna."

Var går gränsen mellan bild och avbild? Synnöve Rabbs verk leder oss in i en spegelsal där bildens ursprung, original och kopia, sammanträffande och uppsåt ställs på ända. Vi kan låta oss svepas med i den flod av bilder som utgör den västerländska traditionen, där allting flyter och allting hör ihop. Rabb säger själv om verken: "När jag för femton år sedan började tillbringa somrarna i en stuga som tillhört min släkt fascinerades jag över hur mycket blomstermönster det fanns inomhus – det blommade samtidigt i överflöd ute i trädgården. Men förstås, trädgårdens sommarprakt är kort. Äppelträden står inte heller varje år helvita i blom. Soffkuddarna kan man däremot lita på. De vissnar inte och faller till marken. De blir inte svåra att urskilja i novembermörkret. De är närapå oföränderliga, något att hålla fast vid när det man älskar hotar försvinna."

I Peuras målningar finns ofta inslag från sagans och naturens värld.  Hon är fascinerad av hur verklighet och fantasi blandas ihop och denna sammansmältning är det som ger hennes målningar deras intensitet.  Peura förenar ofta motsägelser och kontraster, så som oskuldsfullhet med något skrämmande eller abjekt. Verken speglar således atmosfäriskt världen och människans förhållande till ofullkomlighet.  Peuras pappersverk är likvärdiga oljemålningar ifråga om uttryck, då hon ser pappersverken som ett slags minnesanteckningar, inte som skisser. Eeva Peura (f. 1982) bor och arbetar i Helsingfors. Hon är utexaminerad med måleri som huvudämne från Bildkonstakademin i Helsingfors 2011. Peura har haft ett flertal separat- och grupputställningar i Finland på platser som Forum Box, Galleria Sinne (2013) och Mänttä konstfestival. Hon erhöll William Thuring-priset 2019.

I Peuras målningar finns ofta inslag från sagans och naturens värld.  Hon är fascinerad av hur verklighet och fantasi blandas ihop och denna sammansmältning är det som ger hennes målningar deras intensitet. Peura förenar ofta motsägelser och kontraster, så som oskuldsfullhet med något skrämmande eller abjekt. Verken speglar således atmosfäriskt världen och människans förhållande till ofullkomlighet.  Peuras pappersverk är likvärdiga oljemålningar ifråga om uttryck, då hon ser pappersverken som ett slags minnesanteckningar, inte som skisser.   Eeva Peura (f. 1982) bor och arbetar i Helsingfors. Hon är utexaminerad med måleri som huvudämne från Bildkonstakademin i Helsingfors 2011. Peura har haft ett flertal separat- och grupputställningar i Finland på platser som Forum Box, Galleria Sinne (2013) och Mänttä konstfestival. Hon erhöll William Thuring-priset 2019.

På de mest oväntade platser glimmar det till. I anspråkslösa material hittar man poesin. Det till synes formlösa visar en förborgad struktur. Åsa Hellmans Ökendiamanter får oss att se det stora i det lilla, ett universum i ett sandkorn. Åsa Hellman är född 1947 i Borgå där hon i dag bor och arbetar. Hon är dotter till konstnärerna Karin och Åke Hellman. Hon utbildade sig i konsthistoria vid Helsingfors universitet 1967–1969 och keramik vid Konstindustriella högskolan 1969–1973. Hellman har även studerat vid Royal College of Art i London, verkat som kritiker och skrivit fackverket Keramikkonsten i Finland som fick Finska konstföreningens pris för årets konstbok 2004.

Åke Hellman, Kamratporträtt II, Iván Wallensköld-Rotkirch, 1961, Stiftelsen Pro Artibus. Målningen skildrar bildkonstnären Iván Wallensköld-Rotkirch (1928–2010). Han var en känd personlighet i Borgå som ofta satt på Café Blanka (nuvarande Fanny) vid Kaplansgården och rökte pipa. Wallensköld-Rotkirch var alltid klädd i en gul regnrock, i både solsken som snö. I denna målning har hans forna lärare vid Borgå lyceum, bildkonstnären Åke Hellman avbildat honom i en gul kavaj i stället. Wallensköld-Rotkirch studerade på femtiotalet vid Fria konstskolan i Helsingfors. Han målade ofta intensiva och temperamentsfulla akvareller utgående från sina naturupplevelser. Wallensköld-Rotkirch avskräcktes inte av väder och vind utan kunde måla utomhus fastän det var minus 30 grader. Han drogs till naturen och skogen utanför sitt barndomshem, Stensböle gård lite utanför Borgå centrum. Han är far till bildkonstnären Viggo Wallensköld. Camilla Granbacka, curator

Konstverket Torilis japonica visades i utställningen Vassen susar i Eckerö Post- och tullhuset sommaren 2015. Det var en del av större installation Missgynnad (Botanikerns anteckningar). Utgångspunkten till konstverket är nio fridlysta växter på Åland som hotas av att vassen invaderar stränder: blankstarr, glasört, klubbstarr, rödfloka, saltört , smalfräken, fjällfräken, strandviol och sumpnycklar. Listan har jag fått av botaniker Carl-Adam Haegström. I bilden finns också fåglar som kärrsnäppa och gulärla. Under arbete tänkte jag mycket på unika växter som vi inte ser, små hotade växter och fåglar, platser som förändrar och kanske försvinner. Som åländska ekosofen Håkan Kulves har skrivit om hur viktigt det är för en människa att känna igen sig när man återvänder till en plats. Torilis japonica är tryckt på tysk hahnemuhle konstpapper och handmålat med mina egen tillverkade jord- och växtpigment samt kombinerat med sömnad.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.

Torger Carolus Enckell föddes 22 maj 1901 i Kronoborg i Viborgs län. Han var den näst yngsta av familjens fyra söner. Den äldsta brodern var Jarl, den näst äldsta var författaren och professorn, Olof och den yngsta var Rabbe, känd som författare och bildkonstnär. Torger studerade under Alvar Cawéns ledning vid Finska konstföreningens ritskola åren 1919–1921. I början av 1920-talet var han främst intresserad av expressionismen genom Tyko Sallinen och Novembergruppen. Under en studieresa till Berlin, Dresden och München 1921­–1922 blev han också inspirerad av tysk expressionism och Die Blaue Reiter-gruppens konstnärer. Tillsammans med brodern Rabbe höll Torger sin första utställning 1923 på Bäcksbackas Konstsalong. På utställningen visades huvudsakligen porträtt, figurstudier och stilleben, dvs samma motiv som han fokuserade på i sin senare produktion. Han gjorde studieresor till Paris och Rom 1925–1926. Enckell verkade som lärare i Fria konstskolan i Helsingfors åren 1958–1963, och som skolans rektor åren 1960­–1963. År 1962 erhöll han Pro Finlandia-medaljen. Torger Enckell var gift två gånger. Tillsammans med sin senare hustru, Liv Tegengren, fick han år 1945 sonen Carolus Enckell, som också var verksam som konstnär. Torger Enckell dog i Helsingfors den 1 maj 1991.