Åke Hellman (1915–2017) var en finländsk konstnär och professor. Han gjorde sin konstnärliga debut 1939. Hellman var bosatt i Borgå och gjorde en lång pedagogisk insats som lärare i bildkonst och teckning samt som föreståndare för Helsingfors universitets ritsalar. Han var gift med konstnär Karin Hellman. 

I Lars Höglunds teckningar blir vi inbjudna till en resa i ett fantasilandskap. Färden flyr fram genom kompositionen och rörelsen. Finurliga figurer följer med oss hela tiden, och lägger nästan krokben i sin framfart. Det snubblar och sjuder. Höglund fick sin utbildning vid Svenska Köpmannaskolans reklamlinje på 50-talet. Han har därefter gått ett antal konstkurser och började måla på allvar på 70-talet. Höglunds arbeten finns i både finländska och svenska konstsamlingar och han har aktivt ställt ut sedan första separatutställningen 1994. Höglund beskriver sitt arbete: "En dominerande del av mitt arbete är huvudsakligen fantasibilder och abstrakta kompositioner och till en del naivistiska figurer. Jag strävar efter att bibehålla en lekfull spontanitet i mitt uttryck, som undermedvetet formar fantasibilder och -landskap. Jag tar intryck av barns sätt att måla och teckna samt av deras sätt att uppfatta den omgivande världen. Jag hoppas att min konst väcker tankar hos betraktaren och ger ingivelser till nya synvinklar. "

I Lars Höglunds teckningar blir vi inbjudna till en resa i ett fantasilandskap. Färden flyr fram genom kompositionen och rörelsen. Finurliga figurer följer med oss hela tiden, och lägger nästan krokben i sin framfart. Det snubblar och sjuder. Höglund fick sin utbildning vid Svenska Köpmannaskolans reklamlinje på 50-talet. Han har därefter gått ett antal konstkurser och började måla på allvar på 70-talet. Höglunds arbeten finns i både finländska och svenska konstsamlingar och han har aktivt ställt ut sedan första separatutställningen 1994. Höglund beskriver sitt arbete: "En dominerande del av mitt arbete är huvudsakligen fantasibilder och abstrakta kompositioner och till en del naivistiska figurer. Jag strävar efter att bibehålla en lekfull spontanitet i mitt uttryck, som undermedvetet formar fantasibilder och -landskap. Jag tar intryck av barns sätt att måla och teckna samt av deras sätt att uppfatta den omgivande världen. Jag hoppas att min konst väcker tankar hos betraktaren och ger ingivelser till nya synvinklar. "

”...ensamhet eller gemenskap, sårbarhet, otillräcklighet, olikhet, skildhet och mångfald. Jag hoppas förstås att mina arbeten skulle öka toleransen och förståelsen människor emellan. ” J.S. Joakim Sederholm föddes 1969 i Grankulla. Han har tidigare studerat arkitektur vid Aalto Universitet och skulptur vid Bildkonstakademin. Skulpturen har också blivit hans huvudsakliga konstnärliga uttryckssätt. Hans verk har ställts ut bl.a. på Kiasma i Helsingfors och EMMA – Esbo moderna konstmuseum.

Söderströms avskalade realism binder betraktaren till objektet, (i detta fall ett gatubarn i St. Petersburg) utan de förskönande och förmildrande filter vi idag är vana med.

Söderströms avskalade realism binder betraktaren till objektet, (i detta fall ett gatubarn i St. Petersburg) utan de förskönande och förmildrande filter vi idag är vana med.

Thomas Nyqvist har under sin fyrtioåriga karriär som målare balanserat mellan det traditionella landskapet och något mer abstrakt. Genom att avbilda industriella ödeplatser i ett atmosfäriskt dunkel lyckas Nyqvist skapa en överraskande form av stadsromantik, där skönheten hittas på oväntade platser. Om verken Plan I & Plan II berättar konstnären själv: "Jag arbetade under denna tid med så kallade "tomma platser" i mitt måleri. Dessa var baserade på verkliga platser och jag använde svart-vita fotografier som utgångspunkt. I fallet Plan I och Plan II var utgångspunkten en parkerings- eller sorteringsplats alldeles bakom Borgbackens nöjesfält invid Lenin-parken. Stället var högt beläget och hade en utsikt mot Vallgård och Östra Böle. Det utnyttjades närmast av stadens vattenverk, som hade ett tillhåll vid vattenborgen. Det var något speciellt melankoliskt med denna tomma plats (åtminstone nattetid) och stadens ljus i distansen. Verken är mindre versioner av en större målning på samma tema." I verken presenterar Nyqvist den tomma parkeringsplatsen i blågrå skymning. Asfalten skärs itu av de vita parkeringsrutorna och den mörka himlen mjukas upp av ljusfläckar i fjärran. Den nattliga parkeringen och det suddiga ljuset ger scenen en melankoliskt drömsk atmosfär. Som i många av Nyqvists verk finns det inga människor att hitta…

Thomas Nyqvist har under sin fyrtioåriga karriär som målare balanserat mellan det traditionella landskapet och något mer abstrakt. Genom att avbilda industriella ödeplatser i ett atmosfäriskt dunkel lyckas Nyqvist skapa en överraskande form av stadsromantik, där skönheten hittas på oväntade platser. Om verken Plan I & Plan II berättar konstnären själv: "Jag arbetade under denna tid med så kallade "tomma platser" i mitt måleri. Dessa var baserade på verkliga platser och jag använde svart-vita fotografier som utgångspunkt. I fallet Plan I och Plan II var utgångspunkten en parkerings- eller sorteringsplats alldeles bakom Borgbackens nöjesfält invid Lenin-parken. Stället var högt beläget och hade en utsikt mot Vallgård och Östra Böle. Det utnyttjades närmast av stadens vattenverk, som hade ett tillhåll vid vattenborgen. Det var något speciellt melankoliskt med denna tomma plats (åtminstone nattetid) och stadens ljus i distansen. Verken är mindre versioner av en större målning på samma tema." I verken presenterar Nyqvist den tomma parkeringsplatsen i blågrå skymning. Asfalten skärs itu av de vita parkeringsrutorna och den mörka himlen mjukas upp av ljusfläckar i fjärran. Den nattliga parkeringen och det suddiga ljuset ger scenen en melankoliskt drömsk atmosfär. Som i många av Nyqvists verk finns det inga människor att hitta…

"I Heidi Lampenius Sea Stories I [...] är havstemat uppenbart. Lampenius verk är uppbyggt av sönderrivna dukar från hennes tidigare målningar. Det består således av många horisonter radade på varandra. Jag ser därmed motivet som uppbyggt av samlade minnen och livserfarenheter, av fragment från en tillvaro som p.g.a. de inre känslolandskapen ser olika ut varje dag. Verket symboliserar för mig en värld i ständig förändring. " (Erica Wulff, samlingsamanuens) Heidi Lampenius (f. 1977) blev färdig MFA 2011 från Bildkonstakademin i Helsingfors. Mellan åren 2017 och 2019 var hon Pro Artibus Snäcksundsstipendiat. Hon har hållit flertalet utställningar bl.a på Helsinki Contemporary och Galleria Huuto. Hennes verk finns i centrala finländska samlingar och 2020 installerades ett offentligt konstverk i Svenska samskolan i Tammerfors, beställt av Pro Artibus.

De till synes neutrala och sakliga materialen får en plötslig ny betydelse när vi via titeln förstår att den gemensamma nämnaren är protesen. Materialen kan utgöra en del av våra kroppar och ge oss en ny identitet. I vilken utsträckning är ett knä av titan en del av den jag är? Tanken svindlar inför möjligheten till utbytbara reservdelar och konfrontationen med jagets innersta väsen. Felicia Honkasalo (f. 1986), Akuliina Niemi (f. 1987) och Sinna Virtanen (f. 1987) utgör konstnärskollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen. De använder sig av gränsöverskridande undersökningar från olika områden: konst, vetenskap, historia, teori och skapar mångfacetterade verk i gränslandet mellan konst, musik och teater.

De till synes neutrala och sakliga materialen får en plötslig ny betydelse när vi via titeln förstår att den gemensamma nämnaren är protesen. Materialen kan utgöra en del av våra kroppar och ge oss en ny identitet. I vilken utsträckning är ett knä av titan en del av den jag är? Tanken svindlar inför möjligheten till utbytbara reservdelar och konfrontationen med jagets innersta väsen. Felicia Honkasalo (f. 1986), Akuliina Niemi (f. 1987) och Sinna Virtanen (f. 1987) utgör konstnärskollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen. De använder sig av gränsöverskridande undersökningar från olika områden: konst, vetenskap, historia, teori och skapar mångfacetterade verk i gränslandet mellan konst, musik och teater.

De till synes neutrala och sakliga materialen får en plötslig ny betydelse när vi via titeln förstår att den gemensamma nämnaren är protesen. Materialen kan utgöra en del av våra kroppar och ge oss en ny identitet. I vilken utsträckning är ett knä av titan en del av den jag är? Tanken svindlar inför möjligheten till utbytbara reservdelar och konfrontationen med jagets innersta väsen. Felicia Honkasalo (f. 1986), Akuliina Niemi (f. 1987) och Sinna Virtanen (f. 1987) utgör konstnärskollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen. De använder sig av gränsöverskridande undersökningar från olika områden: konst, vetenskap, historia, teori och skapar mångfacetterade verk i gränslandet mellan konst, musik och teater.

”Jag målar och reflekterar vad målningen är och betyder i sig och i förhållandet till betraktaren. Ljuset är hela tiden i fokus. Glaset i sig är osynligt, det är ljuset eller reflektionen som gör det synligt. Rött på grönt är en liten lek med komplementfärger; -är ljuset rött betonas det gröna i omgivningen och vice versa.” (Susanne Gottberg, konstnär) I sin målning fångar Gottberg det enskilda ögonblicket genom att med precision avbilda hur ljuset reflekteras i glaset. Även om det är glaset som är motivet så är det ljuset som färgar och ger liv i målningen. Gottberg fångar ögonblicket genom att fånga ljuset. Detta kontrasteras med det faktum att Gottberg använt sig av en tidskrävande metod som oljemålning för att avbilda ljuset. Gottberg får oss att uppskatta både stillheten och spänningen i det enskilda ögonblicket. "Rött på grönt" har även ett motsatspar, "Grönt på rött", som återfinns i samma byggnad (G27). Susanne Gottberg föddes 1964 i Ekenäs. 1989 utexaminerades hon från Bildkonstakademin, och har sedan dess varit verksam som bildkonstnär. Hon utsågs till Årets unga konstnär 1994. (Ellenore Wentjärvi, konststruderande)

"Nocturne" (2019–20) är ett verk som baserar sig på konstnärens egna upplevelser och minnen. När bild och språk förenas uppstår en mångtydig upplevelse av ett tillfälligt möte. Magnus Strandberg (f. 1980 i Hangö) är en bildkonstnär och frilansöversättare som bor och arbetar i Helsingfors. Han blev konstmagister från Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur år 2015.

Åke Hellman (1915–2017) var en finländsk konstnär och professor. Han gjorde sin konstnärliga debut 1939. Hellman var bosatt i Borgå och gjorde en lång pedagogisk insats som lärare i bildkonst och teckning samt som föreståndare för Helsingfors universitets ritsalar. Han var gift med konstnär Karin Hellman.