Med utställningen Vertere tar Riikka Anttonen ett steg djupare och vidare in i den värld av idéer, tankar och frågor som tagit form i tidigare processer. Anttonen arbetar utifrån queer-erfarenheter och studerar hur man kunde belysa, tänja och öppna de gränser som uppstår kring normer och normtänk. För att göra rum och skapa underlag för att arbeta med queerfrågor nyttjar sig Anttonen av ett längre tidsperspektiv och tar vara på historiska exempel. Mycket av inspirationen och det visuella uttrycket har Anttonen hämtat från kulturen i antikens Rom. Utställningens titel Vertere är latinska för att svänga, vrida eller att vända på något. Utställningen tar avstamp i den romerska skalden Ovidius diktverk Metamorfoser, vars olika berättelsers ledmotiv kretsar kring någon typ av förvandling. Utställningen är uppbyggd av en serie skulpturer i form av snurror vars ytor består av reliefmönster och marmormosaik.

I tidigare utställningar har Anttonen gjort platsspecifika installationer och som också kommenterat utställningsrummet och dess arkitektur. Utställningen Vertere går ifrån detta – här bryter Anttonen och är mindre lyhörd till rummets röst. Skulpturerna har fått komma till fritt från rummets ofta tongivande grepp och inflytande. Vertere gör entré i skepnad av en mer oberäknelig kaotisk karaktär. Det centrala konceptet i formgivningen av skulpturerna bygger på snurran. Snurran är en av våra äldsta leksaker och runt om i världen har man har funnit snurror i arkeologiska utgrävningar. I olika kulturer har dess historia varit laddad av en fascinerande mystik och andlig kraft. Den har inte bara varit en barnleksak – i antikens Rom användes snurran av vuxna i hasardspel och vid läsning av spådomar. Den vilande snurran känns sällan passiv, istället verkar den vänta på en interaktion. Likt en tärning bär snurran på en lockande laddning full av potential till spontan lek med ödet.

Motiven i marmormosaiken som pryder skulpturernas yta är direkt inspirerade av Ovidius verk Metamorfoser i vilket berättelsernas karaktärer förvandlas; byter form och skepnad mellan att vara djur, växt eller materia.  Ovidius lyfter här fram tanken att det enda som är konstant är själva förändringen, att världen och vi med den är en dynamisk plats. Tematiken går också att finna rent symboliskt i Anttonens skulpturer, där snurrans tillstånd av balans faktiskt sitter i själva rörelsen; rotationen med vilken dess massa hålls upprätt. Med Vertere fångar Anttonen idén om rörelsen och byten av tillstånd som en öppning till förändring. Förändringen öppnar för nya lägen, perspektiv och insikter. Effekten av rörelsen blir en aktiv motkraft till det onaturligt statiska och bekväma. Normer börjar te sig som tillfälliga Kalmbälten i denna ström. Detta får mig att tänka på författaren Octavia E. Butlers roman Liknelsen om sådden i vilken Butler arbetar med ekologiska, sociala och existentiella frågor och lyfter fram individens position, ansvar och förmåga att påverka och navigera i naturens och livets gång där varje liten handling spelar roll. Butler öppnar boken med ”All that you touch, you change. All that you change, changes you. The only lasting truth is change”.

Detta citat tar oss tillbaka till Anttonens arbete och Vertere där förvandlingen står i centrum. Vi hamnar i ett område där entropin börjar spela in, kanske man kunde se identiteten, både den singulära och den kollektiva, som något som är i oordning och ständigt pågående omorganiserar sig och ändrar form? I sin konst ser Anttonen på queer opacitet (eng. queer opacity) ; en queer-strategi där det opaka (icke transparenta) är visuellt närvarande men förblir odefinierbart. Denna typ av närvaro både desarmerar och utmanar normativa identitetskategoriseringar och maktstrukturer. Anttonen arbetar därför med att täcka ytorna på sina skulpturer, för att på så sätt lyfta fram det som händer där under och att den queera identiteten ofta visar enbart en del av sig. Marmormosaiken är en visuell koppling till antikens Rom, en tid då queer- och transkultur var väldigt långt accepterad, rentav hyllad. Att sträcka sig tillbaka över årtusenden och finna spår att identifiera sig med är för många queer-människor oerhört viktigt. Samtidigt är historiska exempel ett viktigt motargument till, ett ännu idag, vanligt antagande att queer- och transidentiteter vore ett modernt fenomen.

Markus Åström
Kurator

Riikka Anttonen (f. 1982) bor och arbetar i Helsingfors. Anttonen är utexaminerad bildkonstmagister (MFA) från Bildkonstakademin i Helsingfors 2023 och konstmagister från Aalto universitetet, Högskolan för konst, design och arkitektur 2012. Anttonens senaste verk har visats på bland annat Galería Yusto/Giner, Marbella (ES), Bærum Kunsthall, Fornebu (NO), Helsingfors Konsthall, Kai Art Center, Tallinn (EE) och Forum Box, Helsingfors. Konstnärens verk visas för tillfället på Museet för nutidskonst Kiasma och på kommande är Galerie Anhava hösten 2027. Anttonen är medlem i Finska bildhuggarförbundet och i konstnärsandelslaget Forum Box. År 2025 tilldelades Anttonen Paulo stiftelsens konstnärspris.

Pro Artibus har fått stöd för förverkligandet av utställningen
Museiverket, Stiftelsen Tre Smeder, Svenska kulturfonden

Konstnären har fått stöd av
Centret för konstfrämjande, Amos Andersson fond, Oskar Öflunds Stiftelse