Sök på hemsidan

Sinne ti–sö kl. 12–17 | Elverket: stängt. Nästa utställning öppnas i januari

Kvinnor och kärlek

Kvinnor och kärlek från 1800-talet till idag

Kvinnor och kärlek är temat för Galleri Elverkets pågående utställning. Finland är ett av de få länder där både mäns och kvinnors homosexualitet var olaglig och straffbar 1894–1971. Den här utställningen är en hyllning till avkriminaliseringen 1971, men också en påminnelse om att representanter för sexualiteternas och könens mångfald än i dag möts av fördomar och diskriminering. I utställningar och publikationer som behandlar homosexualitetens historia har kärleken mellan kvinnor fått mindre uppmärksamhet än kärleken mellan män. Kvinnor och kärlek grundar sig på fem olika konstnärskap och är en resa in i de olika former av kärlek som uppstår mellan kvinnor.

I utställningen ingår både historiska och enkom för utställningen producerade verk. Tidsmässigt är urvalet jämt fördelat från och med 1890-talet till idag. Utställningen ger tillgång till en mångsidig bildvärld och berättar om olika sätt att behandla fenomen som har att göra med kön och sexualitet. Samtidigt är utställningen ett försök att gestalta en motpart till klassificeringen och definieringen av identiteter och sexualiteter, det vill säga konstens förmåga att behandla olika identiteter fritt och undvika definitioner.

Kvinnor och kärlek strävar också efter att förevisa både historiska och samtida sätt att behandla kvinnlighet och femininitet som ett område vars definition inte ständigt behöver utgå från manlighet. Utställningens bildvärld och verk visar hur omfattande femininitetens område är och hur dess olika representationer undviker definitioner, men också skapar nya verkligheter.

Den lek med identiteter som framträder i den norska fotografen Marie Høegs (1866–1949) fotografier grundar sig på crossdressing och annan karnevalisering av kön. Konstmålaren Ester Helenius (1879–1955) korrespondens har traditionellt betraktats som ett uttryck för heterosexuell kärlek, men konsthistorieprofessor Tutta Palin har i sina senaste publikationer påvisat att konstnären skrev kärleksbrev till andra kvinnor. Helenius blomstermålningar förenar det sinnliga och översinnliga på ett originellt sätt. Från Tove Janssons (1914–2001) produktion visas självporträtt och annat autofiktivt material. I centrum för urvalet står relationer mellan kvinnor och olika identiteter. Emma Helle (1979) är känd som en mångsidig skulptör. I sina verk behandlar hon den feminina kroppen som ett anslående och fascinerande motiv. Skulpturerna är hyllningar till kvinnlighet och hänvisar i det avseendet till 1970-talets feministiska diskussion. Bildkonstnären Edith Hammars (1992) väggmålningar synliggör queera och icke-normativa identiteter. Bildkonstnären, som studerat i Stockholm, tecknar direkt på galleriets väggar och skapar verk som tillför utställningen både narrativitet och ett spel med identiteter.

Utställningen lyfter fram olika sätt att bryta normer och berättar om hur identiteternas mångfald syns i slutet av 1800-talet, i 1900-talets modernism och i samtidskonsten. Blommornas språk, karnevalism, vardagsliv, queerforskning och det personligas politik är alla termer som kan beskriva de utställda verken. Utställningen försöker inte omfatta hela spektrumet av kvinnors kärlek, men strävar efter att presentera de historiska skikt och nyanser som fortfarande finns i vår vardag.

FD Juha-Heikki Tihinen

 

Illustration av Edith Hammar.

Edith Hammar (1992) föddes i Helsingfors och studerade i Stockholm; först i Gerlesborgsskolan och sedan i Kungliga Konsthögskolan 2014–2017. Hen arbetar mångsidigt som konstnär och gav ut sitt första seriealbum Homo Line år 2020. Boken väckte mycket intresse, för den behandlar insiktsfullt både en finlandssvensk persons känslor i Sverige och en ung vuxens liv och upplevelser i både det nya och gamla hemlandet. Hammars teckningsstil är originell och lätt att känna igen. I Homo Line för konstnären till exempel en fyndig dialog med Tom of Finland och hans arv. Hammars queera karaktärer, som figurerar både i serieteckningar och väggmålningar, formar våra uppfattningar om identiteter, kroppar, sexualiteter och kön. Konstnärens produktion visar prov på hur olika upplevelsen av en teckning i en bok respektive på väggen är, trots att det uppenbart är samma konstnär som skapat båda visuella verkligheterna.

 

Ester Helenius (1875–1955) var en finlandssvensk målare som studerade i Finska Konstföreningens ritskola 1892–1898. Helenius, vars verk representerar franskt färgmåleri, tillbringade mycket tid i Paris och hade även utställningar där. Hon var väldigt uppskattad under sin karriär och valdes till hedersmedlem i Finska Konstföreningen år 1944. Helenius hade ett intresse för mystik och teosofi, vilket bland annat tog sig uttryck i de androgyna människofigurerna som figurerar i hennes verk. Hon avbildade kvinnlig maskulinitet och feminina unga män. Under de senaste åren har konsthistorieprofessor Tutta Palin publicerat flera forskningsarbeten om Helenius, där även hennes förhållanden med kvinnor lyfts fram. Palin har skrivit om hur konstnären omdefinierade identiteter och representationerna av dessa. I Helenius blomstermålningar framträder på ett fascinerande sätt både en materiell sinnlighet och en mystisk immaterialitet, och följaktligen ser verken ut att vara på gränsen mellan två världar.

 

Emma Helle (1979) är en finsk konstnär som studerade och avlade magisterexamen i bildkonst vid Bildkonstakademin i Helsingfors 1999–2007. Helle är skulptör och arbetar huvudsakligen med keramik och trä. Hennes verk präglas av materiell insiktsfullhet, en djup kännedom om konsthistoria och en karnevalistisk kroppslighet. Hon kan till exempel få idéer av porslinsfiguriner, som hon skapar sina egna sensuella och materiellt storslagna versioner av. I sin konst behandlar Helle människobilden på ett mångsidigt sätt, och i hennes skulpturer syns hela kroppslighetens spektrum. I synnerhet kvinnokroppen gestaltas mångsidigt, lekfullt och sinnligt. Konstnären skapar ofta installationer som vänder upp och ner på de traditionella tankarna om skulpturkonst. Hon kombinerar till exempel konsthistoriska referenser och trädgårdsinslag i eleganta helheter där humor, tradition och samtidskonstens lek med identiteter förenas.

 

Marie Høeg (1866–1949) var en norsk fotograf som bodde och arbetade i Hangö och Ekenäs 1888–1895. Hon var den första yrkesfotografen på båda orterna. Efter att ha flyttat tillbaka till Norge träffade Høeg sin livspartner Bolette Berger (1872–1944). År 1895 startade de tillsammans en fotostudio som först var belägen i Horten och efter 1903 i Oslo. Vid sidan om fotograferingen gav de också ut fotoböcker. Både Berg och Høeg var verksamma som fotografer och aktiva inom kvinnosaksrörelsen. Høegs glasnegativ hittades på 1980-talet, och har sedan dess visats på många utställningar. I hennes bilder försiggår en lek med identiteter, vilket till exempel tar sig uttryck i cross-dressing. Hon kan också göra en kvinna till huvudperson i en typisk mansbild, och skapar på det sättet en ny tolkning som ersätter könsstereotypin. Dessa bilder leker med representationer och påvisar att tankar kring identiteter och sexualiteter var en del av människors liv redan i slutet av 1800-talet.

 

Mångkonstnären Tove Jansson (1914–2001) föddes i en konstnärsfamilj och studerade i Tekniska skolan i Stockholm 1930–1933, varefter hon återvände till Helsingfors för att studera i Finska Konstföreningens ritskola 1933–1935. Jansson är en av de internationellt mest kända finländska konstnärerna. Hennes böcker och serier om mumintrollen har översatts till tiotals olika språk. Jansson uppfattade sig själv mer som målare än författare, och förverkligade även många monumentalmålningar. Dessutom var hon verksam som skämttecknare och illustratör samt förverkligade många olika projekt som hade med mumintrollen att göra. I Janssons litterära produktion pågår ett väldigt mångsidigt spel med identiteter, och i hennes så kallade vuxenböcker finns många normbrytande karaktärer. Jansson vävde in självbiografiska inslag i sina verk. Det är till exempel lätt tänka sig att konstnären själv och hennes långvariga livspartner, konstgrafikern Tuulikki Pietilä (1917–2009), varit förebilder till huvudpersonerna Jonna och Mari i boken Rent spel (1989). Pietilä var också förebild till Too-ticki i boken Trollvinter.

Aktuella utställningar

Fritt inträde

Elverket

Stängt
Nästa utställning öppnas i januari

Sinne

Öppet
ti–sö kl. 12–17
må stängt