Tänk om det endast är genom mötet med det omänskliga, i sin livlighet, i sitt givande av villkoren för o/möjligheter av liv och död, som vi verkligen kan konfrontera ”vår” omänsklighet, det vill säga, hur ”våra” handlingar saknar medlidande? Kanske krävs det att stå ansikte mot ansikte med det omänskliga i ”oss”, innan medlidandet – att lida tillsammans med, ta del av, känna med, bli berörd av – kan upplevas. Hur skulle det kännas om det var via det omänskliga som vi kommer att känna, bry oss om och svara an till?

Kleinmann, Adam. “Intra-Actions (Intervju med Karen Barad av Adam Kleinmann).” Mousse Magazine, Issue 13, 2012, s. 76-81. Academia EDU.

Felicia Honkasalos nyaste utställning undersöker hur industrialism, folklore och historia är oupplösligt sammanlänkade. På Sinne visar Honkasalo detta tema genom hypnotiska, drömlika scener i form av video och fotografier. Videoinstallationen Deviant är första delen av en trilogi som följer järnets resa, navigerande mellan materialets intrikata förvecklingar.

Järnet som pulserar i våra blodådror är också drivkraften för vår konsumtion, i form av vardagliga föremål alltifrån bestick till fordon och vapen. De moderna ekonomiernas starka beroende av resursutvinning kan ses som en motsvarighet till vampyrers beroende av blod. Verket har inspirerats av östeuropeiska folksagor om vampyrer, och hur skräcken för den monstruöse vampyren får tjäna som exempel på mänsklighetens skräck för den Andre och det okända. Innan den vetenskapliga kunskapens inträde blev skräcken för det okända begreppsligjord och vidareförmedlad med hjälp av muntliga berättelser och myter. Vi har alltid berättat historier för oss själva för att kunna förstå till synes obegripliga saker såsom död och förfall. Manus i Honkasalos video använder sig av folkloristiska myter om vampyren, och placerar dem i en samtida kontext. Vilka historier berättar vi för oss själva för att rättfärdiga den kollaps av miljön orsakad av extraktivistisk verksamhet?

Vampyrer och resursutvinning leder tillbaka till de frågor som Honkasalos forskningsbaserade praktik fokuserar på: vad det innebär att vara människa, och vilka typer av berättelser vi konstruerar, trossystem vi bildar och historier vi skapar för att förstå världen vi skapat.

Felicia Honkasalo

Felicia Honkasalo (f. 1986) bor och arbetar i Helsingfors, Finland och har en masterexamen från avdelningen tid och rum vid Konstuniversitet i Helsingfors, och en BA i fotografi från University of the Arts, London, Storbritannien. Hennes verk har visats i Finland och utomlands i soloutställningar, grupputställningar och på internationella filmvisningar. Hennes första monografi Grey Cobalt publicerades 2019 av Loose Joints (UK). Hon var medlem av kollektivet Honkasalo-Niemi-Virtanen under perioden 2015-2021. Senaste utställningar: Shhh Gallery, Sydkorea (2024); Santa Fe Art Institute, Santa Fe, USA (2024); AIA, Schweiz (2024); Åbo konstmuseum, Finland (2022) och Helsingforsbiennalen, Finland (2021). Hennes filmer har nyligen visats på BFI London Film Festival (Official Selection) (2021) och Minimalen Festival, Norge (2023). Dessutom har Honkasalo varit på residensvistelser på SeMa Nanji, Seoul Museum of Art, Sydkorea (2023); Montello, Nevada, USA (2023) WISC, Santa Fe, USA (2022) och ISCP- International Studio and Curatorial Program, New York, USA (2019).

feliciahonkasalo.com

Utställningen har gjorts med stöd från

Finska Kulturfonden, Centret för konstfrämjande och Svenska kulturfonden