Sara Wallgrens konst rör sig i området mellan teckning och ljud. Hennes arbete är starkt förankrat i materialstudier och i observationer av fysiska fenomen. Tecknandet är för Wallgren ett sätt att fördjupa sig i ett ämne och att komma i kontakt med nya vinklingar och perspektiv. I sina ljudverk för Wallgren samman ljud med skulpturala element. Konstnären ser det fysiska uttrycket som en behållare för det annars osynliga ljudet.

Till utställningen på Sinne har Wallgren valt att arbeta med att undersöka olika akustiska fenomen. I en installation arbetar hon med lokalens akustik där installationen är en serie skulpturer som fungerar som ljudabsorbenter och vars avsikt är att försöka reducera och bryta av frekvenser som rör sig i rummet. Hon visar även en serie teckningar, som undersöker potentiellt helande- och subjektiva frekvenser. Till utställningen har hon fört samman det tekniska vetenskapliga med den möjliga helande kraften i ljud.

Titeln på utställningen refererar till en interaktion mellan objekt och ljud. Sympathetic Resonances är en fras som lånats från musikvetenskapens terminologi, där termen beskrivs som ett fenomen där en passiv sträng eller objekt börjar vibrera av en ljudkälla som återger en frekvens som dessa har en harmonisk likhet till.

Serien av teckningar med samma titel Sympathetic Resonances som utställningen utforskar akustiska fenomenen så som helande och subjektiva frekvenser: frekvenser som hörs men inte existerar. Den subjektiva frekvensen uppstår som en binaural frekvens, en illusion när de två hjärnhalvorna bearbetar två olika frekvenser. Där ena frekvensen hörs genom vänster öra och den andra genom höger öra uppfattas dessa två olika frekvenserna som en frekvens. Denna frekvens som hörs, är egentligen inte där, utan är en konstruktion av hjärnan. Tuschteckningarna skapades genom att låta tuschen torka medan pappret vibrerade på högtalarelement som spelade upp en Solfeggio-frekvens.

Ljudinstallationen Critical Distance är en studie i ljud med potentiella helande egenskaper; verket bygger bland annat på ljud av tibetanska klangskålar, ljud som triggar alfavågor i hjärnan, samt på ljud som i gamla Egypten, antika Grekland och hos ursprungsbefolkningar använts för att gynna läkande processer och som hjälp att fokusera. Sfärer – gjorda av papperslera, mässingsstavar och mässingsklockor – blir ljudets nav samtidigt som de föreslår en koreograferad rörelse i rummet. Titeln refererar återigen till ett fenomen inom akustikområdet, där ”critical distance” är en relation mellan ljudkällan, rummet och den som lyssnar. Det kritiska avståndet är den punkt där det är som svårast att effektivt lyssna på ljudkällan.

Installationen Catacoustic Movement består av skulpturala triangelformade element. Catacoustics är vetenskapen om hur ljud ekar och rör sig i ett rum. Strukturerna är rörliga i rummet och kan därför reagera och fungera med olika situationer och platser i galleriet. De är också fraktioner av ytterligare väggar som döljer, avslöjar och ekar. De fyra trianglarna är inspirerade av ljudabsorberande och ljudreflekterande strukturer och material.