Pamela Brandts lyriska och tystlåtna målningar visar ett slags mellanlägen där något håller på att övergå från ett skede till ett annat. Det är gåtfullt och drömlikt men samtidigt är det väldigt timligt och tydligt, då hon använder sig av vardagliga föremål som bord, skor och kläder, spelkort och tärningar.

I målningen ”Bowling III” närmar sig klotet käglorna och den drömda form de kommer att ramla ner i, som är en tvådimensionell stjärna. Käglorna har så att säga en minnesform. Den är inte realistisk, för att betona det irreala. Enligt konstnären beskriver målningen en spänning mellan hot och längtan efter ”ett underbart något”. Att de rundade käglorna kunde övergå i en tvådimensionell stjärnform syftar på en evighetsdimension vi alla tillhör i vårt gåtfulla universum, där rumsliga dimensioner kan vrida och vända sig. Det är frågan om ett ogripbart ”mellanläge” som vårt medvetande (enligt rent kvantfysisk forskning) kan vara en del av. I den meningen kan man säga att käglornas stjärnlika skuggform representerar en evighetsdimension.

Pamela Brandt (f. 1950 i Helsingfors) har vuxit upp i ett konstnärligt hem. Hennes far var poeten och bildkonstnären Rabbe Enckell och hennes mor bildkonstnären Aina Erikson-Enckell. Stämningslägen av modernistiska författare och poeter såsom Franz Kafka, Hermann Broch och Paul Valéry finns som en underström i Brandts konceptuella målningar.

Camilla Granbacka, kurator