Under Videoveckorna på Sinne visas filmen Islet Borewell av konstnärskollektivet Tuhoon sopeutumisen instituutti som är en dokumentation av det konceptuella konstverk som konstnärskollektivet utfört och installerat på Dansangrundet i Rosala skärgård försommaren 2023.

Vanligt är att man som privatperson söker en tomt med fint läge och byggnadslov för att skapa sin egen drömplats, där är fokus på individens egna drömmar och hens självförverkligande. Konstnärskollektivet blev för ett par år sedan delägare i en oorganiserad samfällighet bestående av skär, kobbar och grynnor. Jag tycker det är en fin utgångspunkt att konstnärerna ser värdet och betydelsen av det landskap som vi inte direkt använder till någon egen vinning eller bruk men som i sig gör en plats och en miljö till vad den är. Samtidigt hjälper det här oss att flytta blicken bort från det privata till något som vi har gemensamt. Att det dessutom handlar om att arbeta med en miljö som denna i den yttre skärgården där landytan luckras upp och havet tar vid placerar vi oss helt konkret i mötet mellan liv på land och hav och bevittnar deras förbund.  Att kollektivet ute i detta karga område valt att göra ett konstverk som till sin karaktär är en handpumpad sötvattensbrunn har jag sett som en subtil konstnärlig gest som lyfter fram tankar om var vi nu står, vart vi möjligen är på väg och synliggör det rena vattnets betydelse, inte bara för oss människor utan för allt liv. Verket har under sin ettåriga tid väckt många starka känslor och mött motstånd. Det finns krafter i området som har mobiliserat sig och vill att verket skall tas bort, att platsen återställs och skyddas. Konstnärskollektivet är i sin tur positiva till detta initiativ och arbetar nu vidare på att bygga upp en dialog för att tillsammans arbeta fram en plan för att kunna freda och skydda detta område.

Den ursprungliga avsikten var här att skapa något positivt och samtidigt tankeväckande; något som hjälper oss att kollektivt se förbi vårt eget människolivslånga narrativ och perspektiv och flytta blicken mot något större och långsammare, en miljö och en natur i oönskad förändring. Tillståndet i våra hav har på en oerhört kort tid försämrats och vad har vi egentligen för olika verktyg att kommunicera den oro som detta orsakar. Vi skall försöka att undvika att instrumentalisera konsten, men den har ändå en förmåga att ordlöst bära och överföra berättelser och kommunicera rådande känslor från vår tid vidare till generationer framöver. Vad som än pågår i konsten så fångar den stunden, ett ögonblick, ett steg i vår vandring mot en okänd framtid. Jag skulle så gärna höra hur man tänker om detta konstverk och dess öde om säg en så kort period som 300 år.

Jag är förstås ledsen över att kommunikationen haltat i förberedelser och produktion av detta verk men jag tycker samtidigt att det är viktigt att dokumentationen presenteras och jag hoppas och vill tro att man finner en lösning och försoning där alla involverade parter känner att de är hörda och förstådda och att konsten i slutändan kanske ändå ledde till något bra eller förhoppningsvis bättre.

Kom gärna och se filmen för att skapa din en egen uppfattning om konstverket.

Konstnärskollektivet har arbetat fram konstverket på Öres konstnärsresidenset beläget på Örö nära intill Dansangrundet. Filmen visas också på Öres i sommar. Konstverket har gjorts med stöd från: Centret för konstfrämjande (Taike), Finska Kulturfonden (Varsinais-Suomen rahasto), AVEK och Konstuniversitetet.

Kurator
Markus Åström

Du kan läsa konstnärernas kommentar om verket på finska här.