Samutställningen I dialog: Catharina Kajander och Haliz Yosef i Galleri Elverket ger nya perspektiv på båda konstnärernas produktion. Det handlar om en bildkonstnärlig dialog där olika verkligheter presenteras parallellt. På utställningen visas skulpturer, installationer, målningar och teckningar från 1970-talet till 2026.

Både Yosef och Kajander har på sistone arbetat med teman som rör deras liv och släkt, till exempel invandring, inbördeskrigets arv, feminism, kroppslighet och spåren av traumatiska upplevelser. Deras konst förenas av att de båda undersöker spänningen och betydelserna som uppstår mellan dåtid och nutid. 

Catharina Kajander har behandlat sin familjebakgrund bland annat i en samutställning med sin dotter Aurora Reinhard, som också är konstnär. De stora keramikskulpturerna som Kajander, huvudsakligen med traditionell korvteknik, gör för hand har sedan 1960-talet varit en central del av hennes arbete. Inhemsk rödlera är hennes huvudmaterial, men också andra typer av konstverk visas på utställningen.

Haliz Yosef har behandlat sitt förhållande till sin mamma och upplevelsen av olika verkligheter. I sina verk blandar hon olika element som till exempel tidslager, språk och kulturella referenser. Den tidigare fokusen på fotografi har övergått i mångmaterialitet, och på utställningen visas verk av handgjort papper, keramik och glas.

Utställningen grundar sig på den dialog som uppstår då konstnärernas verk möts. Som kurator fascinerades jag av hur två konstnärer som hör till olika generationer och har olika bakgrund behandlar sitt förhållande till familjen och det förflutna: å ena sidan på olika sätt, å andra sidan så att liknande upplevelser väcks. Kontinuiteterna som utställningen antyder berättar om konstens förmåga att skapa samband som möjliggör behandling av antydda och sköra idéer.

I dialog berättar om hur det konstnärliga arbetet skapar en djup förståelse av olika tillstånd och hjälper människor att fundera på frågor som saknar slutliga svar. Att fråga och föreslå är viktigare än att finna lösningar. Utställningen öppnar olika perspektiv på familjer, deras inre dynamik och människolivets skörhet samt berättar om hur konsten gör det möjligt att förstå det förflutna och samtiden på ett sätt som varken är enkelt eller förklarande. Konsten är ett område där den skörhet och känslighet som i vår tid har åsidosatts får ta plats på de mest mångsidiga sätt.  

FD Juha-Heikki Tihinen