Under min konstnärsresidens i Japan bekantade jag mig med landets traditioner kring bildskapande. Körsbärsblomman, ”sakura”, upprepas i verken och symboliserar livet och förgänglighetens skönhet – en stund som är perfekt just för att den är övergående. Trots att få seriösa japanska samtidskonstnärer inte då gjorde blommålningar, upplevde jag att det var min plikt att göra en egen tolkning av sakura-temat.

Den digitala redigeringen och de måleriska dragen smälter samman i mina verk, som skapar en yta på vilken verklighet och illusion blandas. Bildytan är full av spänningar: det skarpa och oskarpa, lager och genomskinlighet, det behärskade och okontrollerade. Var går gränsen mellan fotografi och målning? Kanske det inte längre finns någon gräns. Kanske bilden är ett rum där båda kan närvara samtidigt – och där betraktaren kan stiga in, försvinna och återfinnas.
(Sandra Kantanen, Åbo konstmuseum, 2026)