Marina Ciglar skrev om verket Tärning-Arpakuutio i Pro Artibus katalog för utställningen Synligt-Osynligt (2008):

“Hon placerar betraktaren i en tärning. Ett slumpens verktyg för risk. Är det ett vägskäl? En plats där förberedelser för förändring görs? Kraftansamling sker där. Abstrakta formationer håller passioner i schack.

Fyrkanten är statisk, stabil, symmetrisk och trygg. Den sluter hermetiskt runt det högsta antalet punkter. (Är det hopp?) Från dess hörn går brutna diagonaler vars rörelser öppnar vägen över dukens kanter ut i världen. (Är det längtan?) Målningen är ett fysiskt objekt och samtidigt en bild av denna verklighet. (Är det reflexion?) Ytan bär spår av närvaro och fyller den med intensitet. Dess historia blir synlig och det förflutna blir omöjligt att utplåna. Sinnligheten uppfattas genom ett möte i samma rum.

Här råder en dämpad ljussituation. Numreringen på en sexsidig tärning är vanligtvis utförd så att summan av två motstående sidor blir sju. Det är lyckans tal.

Vi har 1:an i den blinda ryggen. Finns här det oönskade som vi inte kan eller vill se? Är det smärtan som klyver kroppen i skuld, skam, svek, förlust och död? Det är egna och andras förnekade misslyckanden. Smärtan gör oss till offer, aktör och observatör. Förr förde den människan närmare det gudomliga. Moderniteten har fördrivit lidandet i asyl.

Smärta intensifierar människans erfarenhet och gör livet i världen verkligt. Här finns risk för katastrof men också möjlighet till lycka. Att leva levande kräver att rädsla legeras med mod.

Kan blandtekniken tålmodigt uthärda, acceptera olikheter och skapa helhet med hjälp av skikt?”