Sök på hemsidan

Elverket ons–sö 11–17 | Sinne ti–sö 11–17

Polychrome #4

”Inspirationen till dessa målningar (Polychrome #3 och #4) kom till mig under en vistelse vid konstnärsresidenset Mustarinda i Kajanaland år 2017. Jag spenderande två mörka vintermånader där, november och december. Under mina vandringar i de omgivande skogarna slog det mig att, när jag kopplade bort pannlampan och lät ögonen vänja sig vid det omgivande mörkret, så tycktes absolut svart (liksom absolut vitt) inte existera någonstans i naturen. Istället så dansade ett virrvarr av olika färger framför mina ögon och jag fascinerades av detta fenomen.

Mitt måleri har alltid bestått av att undersöka måleriets egna grundförutsättningar, det vill säga yta, färg och fiktivt bildrum. Min strävan att förenkla drevs av en längtan att försöka förtydliga. Att skala bort de element som inte bidrog till att tydliggöra målningarnas inneboende idé. Redan 3 år före min vistelse på Mustarinda hade jag arbetat mig fram till den monokroma, enfärgade ytan, som jag kom att se som en sorts ”måleriets nollpunkt” där både dess början och dess slut kom att mötas. Och jag visste efter detta inte hur jag skulle gå till väga för att fortsätta med mitt måleri. Så jag slutade att måla helt enkelt.

Istället sysselsatte jag mig med att mestadels arbeta med ljud och natur-inspelningar, något som jag inte kände till men som jag tyckte mycket om. Och det var det som jag gjorde, ända fram tills den där dagen (natten) i skogen utanför Mustarinda då lösningen på problemet med den monokroma ytan dök upp framför mina ögon. Genom en pointillistiskt måleriteknik fann jag nu en väg tillbaka in i det måleriska bildrummet som jag samtidigt också kände mig exalterad över att få undersöka. Jag var intresserad av den spänning som uppstod mellan den enfärgade ytan och en flerfärgad rymd. Jag har medvetet valt att låta dessa polykroma målningar förbli tomma, utan skönjbara objekt, då det är färgen och färgerna i sig själva som jag vill lyfta fram och göra till målningarnas faktiska innehåll. På längre avstånd smälter färgerna ihop till en enhetlig, enfärgad yta som sedan löses upp i ett otal små färgfläckar ju närmre en betraktare kommer målningen. Jag tycker om tanken på att dessa målningar inte är statiska bilder, utan att de förändras och byter skepnad i förhållande till den betraktare som närmar – eller avlägsnar sig ifrån dem.”

(Robin Lindqvist, konstnär)

Robin Lindqvist föddes 1979 i Ystad, Sverige. År 2011 utexaminerades han från Bildkonstakademins måleriprogram. Han lever och arbetar idag i Helsingfors.