Landet bortom havet – finländska konstnärer på Island utställningen på Nordens hus i Reykjavik, Island 25.1–5.4.2020

Landet bortom havet kunde vara titeln på en finsk tangolåt. Det sjungs om ett land på andra sidan det öppna havet i tangon Satumaa. Allt är bättre i sagolandet och alla drömmer åtminstone i smyg om att åka dit. Tangon summerar den finländska längtan bort, men berättar också om fantiserande och längtan efter någonting bättre. Följaktligen handlar den också om utopiernas betydelse. Grupputställningen fokuserar på förhållandet mellan konst och fantasi. Fem finländska konstnärer visar konstverk som behandlar tankar och drömmar om en bättre värld. Förutom drömmar och längtan handlar verken också om vad som händer när olika verklighetsuppfattningar krockar. Samtidigt aktualiseras frågan om vems upplevelser som är värdefulla.

Utställningens konstnärer återger historiska och fiktiva händelser som avslöjar någonting väsentligt om gränserna för våra upplevelser. Således framhävs inlevelseförmågans betydelse. Konstnärernas verk framhåller att konsten är fantasi, men ändå har förmågan att förändra både oss och världen. Konsten har friheten att gå vart som helst och hur som helst. Är vi som betraktare tillräckligt fria att följa med till alla de världar och verkligheter som konsten frammanar?

Utställningen har producerats av Stiftelsen Pro Artibus och curaterats av stiftelsens curator Juha-Heikki Tihinen. Den är en fortsättning på utställningen Trampa vatten som förevisade isländska samtidskonstnärers verk i Helsingfors och Ekenäs år 2016.

FD Juha-Heikki Tihinen

Konstnärer

I Erik Creutzigers (f. 1982) målningar har landskapet både en fysisk och psykisk närvaro. Paradisen och drömvärldarna som konstnären skapar är kanske förlorade, men känslorna de väcker finns här och nu. Fantasin är inte bara en flykt från verkligheten, utan en förmåga att se någonting på ett annat sätt. Creutzigers konst föreslår, övertalar och berättar om hur vacker och viktig ambivalensen är.

I Marjo Levlins (f. 1966) Oblivion – O Blif Igen (2015) gör konstnären en resa som börjar i barndomens Malax och fortsätter i emigrerade släktingars fotspår till Colorado och Kalifornien. I det poetiska verket knyts det förflutna och samtiden samman då konstnären begrundar relationen mellan utvandring och drömmen om en bättre verklighet. Levlins egen berättarröst för betraktaren på en resa där historien blir en del av nuet. Se verket här

Carl Sebastian Lindbergs (f. 1978) Det röda arvet (2018) behandlar Finlands inbördeskrig och dess konsekvenser. Konstnärens farmors far deltog i kriget på den förlorande sidan och sattes sedan i fångläger. Händelserna har lämnat djupa spår i Lindbergs släkt och lever vidare än i dag. Verket är ett utmärkt exempel på hur statlig och privat historia möts. Se verket här

Susanna Majuri (1978–2020) har ofta arbetat och visat sina verk på Island. I konstnärens fotografier knyts olika verkligheter samman. Bilden finns här och nu men hänvisar samtidigt någon annanstans. Majuri lockar fram fotografiets drömlika och gåtfulla sidor. Hennes poetiska bildspråk för betraktaren till många olika verkligheter.

Pauliina Turakka Purhonens (f. 1971) textilskulpturer har sitt ursprung i konstnärens barndomsupplevelser av medeltida skulpturer. Turakka Purhonen behandlar både kroppslighet och konsthistoria på ett sätt som kommer nära inpå. Konstnären använder både sig själv och sina närstående som modeller och skapar fantastiska tablåer som avbildar allting mellan himmel och helvete.